Massdödandet av grindvalar på Färöarna tycks av allt att döma ha bedrivits ända sedan de första nordborna slog sig ner på de ensligt belägna öarna. Arkeologer har funnit ben från grindvalar i avfallshögar, vilket visar att valkött har varit en viktig del av öbornas kost sedan 800-talet.
Den första skriftliga källa som nämner så kallade grindadrap är Fårbrevet från 1298 – Färöarnas äldsta dokument – som innehåller regler och lagar för samhället på ögruppen. Ett stycke handlar om hur valköttet ska fördelas efter jakten.
Färöarnas invånare har jagat val i minst 1 200 år, visar arkeologiska fynd.
Fångsten är färöisk historia
Jakten på grindvalarna har i århundraden gått till så att öborna i båtar har drivit in flockar av valar i en vik. Därefter har djuren dragits upp på land och slaktats. Efter jakten fördelades kött och späck bland öborna, som därmed fick ett välbehövligt matförråd för de påfrestande vintermånaderna.
Grindadrap sker fortfarande på Färöarna, och för många öbor är jakten en viktig del av öns historia och matkultur, och en koppling till förfäderna. På senare år har flera djurrättsorganisationer kritiserat jakten för att vara grym och onödig, men förespråkarna för fångsten understryker att grindadrap sker miljövänligt och inte är brutalare än slakt av nötboskap eller svin.
I genomsnitt slaktas omkring 800 grindvalar per år på Färöarna.