När började hovet prata svenska?
Franska, tyska och engelska har varit flitigt förekommande vid det svenska hovet, men när började man tala svenska där?

Under Gustav III:s tid ansågs franskan finare än svenskan.
Svaret på frågan beror lite på vad och vilka man inkluderar i begreppet hovet. Eftersom hovet utgör kungafamiljens uppvaktning blir hovets språk i hög grad också beroende av den kungliga familjens språkkunskaper.
Svenskans användning vid det svenska hovet kan sägas ha varit beroende av dels vilket språk som för tillfället ansetts vara det internationellt mest gångbara, dels från vilka länder medlemmarna av det svenska kungahuset kommit.
Det senare har gjort att det ofta talats flera olika språk, eller åtminstone två, vid det svenska hovet. Som exempel finns Gustav II Adolf (1594–1632) som skrev på tyska till sin mor änkedrottning Kristina, som ju kom från Holstein i norra Tyskland, men på svenska till sin mors hovfröken Ebba Brahe. Av detta bör man kunna dra slutsatsen att såväl tyska som svenska var gångbara också som talade språk.
Tyska under stormaktstiden
Tyskan var viktig under stormaktstiden av flera skäl: kontakterna var många, svenskar vistades långa tider i tysktalande områden och tysktalande personer gjorde karriärer i den växande stormakten.
Kungafamiljen fortsatte att vara tyskinfluerad. Drottning Hedvig Eleonora (1636–1715) – som i likhet med Gustav Adolfs mor ursprungligen kom från Tyskland – korresponderade nästan uteslutande på tyska. Svenska talades dock sannolikt mellan personer vid hovet vars modersmål var svenska när man inte behövde ta hänsyn till personer som inte behärskade svenska.
FÅ POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV VARJE VECKA!
När franskan alltmer började vinna inträde inom eliten och politiken kom den under stora delar av 1700-talet att bli ett dominerande språk vid hovet, trots att det då inte fanns några medlemmar av det svenska kungahuset med rötter i Frankrike.
Drottning Lovisa Ulrika (1720–82) kom från det franskinfluerade preussiska hovet där franskan ansågs överlägsen tyskan.