Nöjesresor förekom redan under antiken, då bland annat förmögna romare tyckte om att utforska världen. Bland de populäraste resmålen var kuststäder som Baiae och Pompeji, som varje sommar lockade tusentals romare med behagliga bad och ett mildare klimat än de trånga, smutsiga storstäderna. Resande var dock förbehållet de rikaste romarna, som i regel hade stora sommarvillor i badorterna.
Turism i en nutida betydelse uppstod på 1840-talet, då järnvägsnätet gjorde det möjligt att resa enklare och snabbare. Den brittiske affärsmannen Thomas Cook var en av de första som insåg den stora potentialen i massturism och han började erbjuda paketresor med transport, kost och logi inkluderat i priset.
På 1860-talet började europeiska turister besöka Egypten för att bland annat se pyramiderna och sfinxen.
”En svärm av gräshoppor”
De första resorna var inrikesresor i England, men 1855 skickade Cook iväg den första gruppen med brittiska turister med tåg och båt till Calais i Frankrike. Året därpå erbjöd han resor till andra delar av Europa, och på 1860-talet började Cook skicka turister till bland annat USA och Egypten.
Redan i samband med massturismens födelse möttes företeelsen dock av kritik. Den tyske juristen Heinrich Wenzel beskrev till exempel engelska turister som en svärm av gräshoppor som ”korsar Rhen, Schweiz och Italien”.