Begreppet ”politiskt korrekt” används i dag ofta av personer på den politiska högerkanten. De använder begreppet för att kritisera motståndare på vänsterkanten som ägnar sig åt identitetspolitik – bland annat att rensa språket från uttryck som kan uppfattas som nedsättande av minoriteter i samhället.
Från början användes begreppet emellertid på ett positivt sätt inom vänsterkretsar om personer som betedde sig på ett exemplariskt och hedervärt sätt.
Det verkar som om begreppet ”politisk korrekthet” först började användas bland tjänstemän i det ryska kommunistpartiet efter den ryska revolutionen 1917. Då användes det som en hedersbetygelse för lojala partimedlemmar, som aldrig avvek från partiets politiska linje – och som hade en strålande framtid inom kommunistpartiet framför sig.
Josef Stalin och de sovjetiska kommunisterna var först med att kalla varandra ”politiskt korrekta”.
Högern tog över begreppet ”politiskt korrekt”
När begreppet nådde västvärlden användes det framför allt självironiskt inom vänstern. Under 1970-talet gjorde till exempel unga socialister narr av gamla socialister och kallade dem ”politiskt korrekta”, eftersom de lade mycket tid på politiskt navelskådande och hade nära kopplingar till de sovjetiska kommunisterna.
Först under 1990-talet togs begreppet över av högern och fick en negativ klang. En milstolpe, som bidrog till att ändra betydelsen av begreppet ”politiskt korrekt”, var utgivningen av boken Illiberal Education 1991. I boken går den konservative författaren Dinesh D'Souza till hårt angrepp mot vänsterns stora fokus på identitetspolitik.