Farorna med tobak har varit kända i århundraden. En pamflett som år 1601 delades ut på Londons gator fastslog till exempel att tobak var gift och försvagade kroppen.
Några år senare gav den skotsk-engelske kung Jakob I ut en text i vilken han skrev att tobak var ”skadlig för hjärnan och farlig för lungorna”.
Snus orsakade sjukdom i näsan
Sambandet mellan tobak och cancer föreslogs först 1761, då läkaren John Hill konstaterade att män som använde snus utvecklade sjukdom i näsan.
Han fick stöd av statistikern Frederick Hoffman, som på 1920-talet gjorde en statistisk undersökning av förhållandet mellan tobak och cancer.
Hoffman analyserade bland annat försökspersonernas val av tobak, hur mycket de förbrukade och antal år som konsument.
Slutsatsen blev att lungcancer i hög grad kunde härledas direkt till cigarettrökning.
Läs också:
Hälsorisk av nationell betydelse
Under 1950-talet började bevisen för tobakens skadliga effekter hopa sig efter flera undersökningar. En analys visade till exempel att rökare löpte 68 procent högre risk att dö än icke-rökare.
År 1962 tillsatte den amerikanska regeringen en oberoende, vetenskaplig kommission, som fick i uppgift att studera rökning och cancer.
Två år senare rapporterade kommissionen att cigarettrökning var den främsta orsaken till lungcancer, kronisk bronkit och lungemfysem – och att rökning därför utgjorde en hälsofara av nationell betydelse.
