Mystiska tecken överallt

Ingick avtal med symbol

Precis som med rosen, den franska liljan och många andra symboler beror tolk­ningarna på betraktaren. Ofta upptäcker bara de verkligt invigda det fördolda budskapet – en egenskap som gör symboler attraktiva för hemliga sällskap och en källa till misstänksamhet för alla andra.

Människor har förmodligen använt symboler så länge som de har kunnat uttrycka sig. Grottmålningar är till exempel symboler, som representerar de föremål som målningarna föreställer. Själva ordet ”symbol” uppkom emellertid först i antikens Grekland.

När två personer ingick ett avtal brukade man dela ett föremål i två delar, varpå vardera parten fick sin del. När avtalet skulle infrias, kunde man bevisa sina rättigheter genom att presentera sin del, som passade perfekt med motpartens.

Delarna kallades ”symbolon”, av ”symballein”, ”att kasta ihop”. Därav uppstod ordet ”symbol”, eftersom de båda delarna var en symbol för det avtal som ingåtts mellan parterna. Liksom i antikens Grekland har män­niskor genom historien använt symboler för att skapa igenkännande och gemenskap.

Till exempel använder apotek världen över en ormfigur, en symbol för Asklepios, den grekiske guden för läke­konst, som symbol, som därför lätt känns igen av alla oavsett språk och kultur.

Personer med samma tro och politiska tillhörighet hittar varandra genom att avkoda symboler som hammare och skära, kors, halvmåne och davidsstjärna.

Gemensamt för symbolerna är att de är välkända – många stöter vi regelbundet på i vardagen eller gatubilden – men samtidigt hemlighetsfulla.

Ofta har symboler en mycket lång historia bakom sig, och deras ursprungliga betydelse kan ha gått förlorad. Den kan även ha bytts ut, ibland till det motsatta, om symbolerna till exempel använts i sammanhang som har lämnat efter sig outplånliga spår.

Särskilt kors gav tur

Hakkorset – ett kors, vars fyra ben är böjda i en rät vinkel – hör till historiens kraft­fullaste symboler.

När vi stöter på det i gatubilden – det finns på talrika pompösa och nyklassicistiska byggnader, till exempel i Philadelphia Museum of Art och Library of Congress i Washington i USA och här i Sverige på Stockholm stadion – får kopp­lingen till nazismen oss att känna oss illa berörda. Så har det inte alltid varit.

Från början var hakkorset en symbol för solen, tur och glädje. Arkeologiska fynd från Sydeuropa visar att dess historia går ända tillbaka till yngre stenåldern. I Indien har man funnit sigill med hakkors gjorda under åren mellan 3300 och 1300 före Kristus.

Symbolens ursprungliga namn, svastika, är sanskrit och en sammanslagning av ”su”, ”god”, och ”asti”, ”att vara”. Tecknet är dock känt från hela världen med undantag för delar av Afrika och Mesopotamien. Under medeltiden övertog den kristna kyrkan symbolen.

Adolf Hitler, som i sin självbiografi, Mein Kampf, gör ett stort nummer av att berätta att han själv ritade hakkorset i den form det fick som nazistisk symbol, har sannolikt nästan dagligen sett symbolen, när han som pojke ett tag gick i skolan i Lambach-klostret i Österrike.

Där prydde symbolen byggnadens murar. Även Sankt Sophia-kyrkan i Kiev och ­basilikan Sankt Ambrosius i Milano är dekorerade med hakkors.

Förklaringen till att Hitler valde hakkorset som symbol hittar man omkring 1870. Då fann arkeologen Heinrich ­Sch­liemann symbolen vid Troja, den mytologiska staden från den grekiske författaren Homeros berättelser.

Schlie­mann antog att den gamla hinduiska solsymbolen hade kommit dit med en folkvandring från Indien. Senare satte han den i samband med liknande tecken hittade på keramik utgrävd i Tyskland och drog slutsatsen att den var en gammal religiös symbol för ”den ariska rasen”, som han ansåg hade sitt ursprung i Indien.

Tack vare Schliemanns fynd blev hakkorset omkring år 1900 på nytt vanligt som lyckobringande symbol och var som sådan populär framför allt hos de våg­- halsar som riskerade liv och lem i tidens nya uppfinning: flygplanet. Andra nöjde sig med att låta tecknet pryda byggnader och företagslogotyper.

Den svenska elektrotekniska koncernen ASEA (nuvarande ABB) använde en svastika som logotyp fram till 1933, då man avskaffade den på grund av kopplingen till nazismen i Tyskland.

De nationalistiska och antisemitiska rörelser som dök upp i kölvattnet på förs­ta världskriget och 1930-talets depression behövde inga symboler för tur och lycka. De ville visa handlingskraft och styrka.

Högerkrafterna i Tyskland anammade Schliemanns teorier om den ariska rasens uråldriga historia och tog hakkorset som symbol. Det gällde bland annat Thulesällskapet, ett hemligt sällskap med det uttalade målet att bekämpa judar och kommunister, som blev en före­gångare till nazistpartiet.

Säll­skapet möttes i en anonym sal, och när det inte var möte var symbolerna övertäckta. Det för­änd­rades, när nazisterna började marschera på gatorna. Hakkorsflaggan blev nu – i svart, rött och vitt – en enande symbol.

Romersk symbol blev fascistisk

I Tyskland finns det i dag inga hakkors, eftersom symbolen är förbjuden. I Italien finns det däremot många spår efter Benito Mussolinis fascistiska styre. Mussolini och hans anhängare var fascinerade av romarriket, vars storhet de drömde om att återupprätta.

I processioner bar italienska soldater en ”aquila”, de romerska legionernas standar, som var formad som en örn, och de använde flitigt det symboliska begreppet SPQR – en akronym för den för en fascistisk regim något missvisande devisen Senatus Popu­lusque Romanus, alltså senaten och det romerska folket.

SPQR syns på otaliga antika romerska byggnader. Populärast var dock symbolen för ”fasces”, det föremål som gett fascismen dess namn. Fasces var ett risknippe hopbundet med en röd läderrem och förvarat i ett fodral.

Ofta stack en yxa ut ur knippet. Fasces var en romersk symbol för enighet – en pinne kan lätt knäckas, men inte ett helt knippe – och makt, ­eftersom yxan står för möjligheten att verkställa dödsstraff. Fasces bars i processioner liksom vi i dag använder flaggor, och av liktorer, magistraternas livvakter.

Symbolen kan i dag ses på byggnader i Rom, men även på andra håll i världen, såsom i den amerikanska senatens sigill, i Vita huset – över dörren som leder ut från presidentens kontor – och på Lincoln Memorial i Washington. I de sistnämnda fallen dock utan yxor.

Det amerikanska flygvapnets eskader VAW-116 och det katolska brödraskapet Knights of Columbus har båda fasces som symbol – utan att ha någon som helst koppling till fascismen.

Kungen tog Marias lilja

Betydligt oskyldigare är den franska liljan, eller fleur-de-lis, en stiliserad iris, som pryder många byggnader, vapensköldar samt bruks- och konstföremål. Genom historien har blomman varit knuten till franska kungar.

Enligt legenden är den kopplad till kung Klodvig I (466–511 efter Kristus), frankernas förste kristne kung. Under kungens kröning ska en ängel ha kommit ner från himlen med ett kärl i form av en fransk lilja.

I kärlet fanns den olja Klodvig skulle smörjas med, och sedan dess sägs kungarna ha varit nära knutna till både Gud och den franska liljan. En dikt från 1200-talet berättar hur halvmånarna i Klodvigs vapensköld som genom ett mirakel byttes ut mot franska liljor på azurblå bakgrund.

I själva verket var den franska liljan en religiös symbol, innan den kom att ingå i kungar­nas vapensköld. Blomman representerade oskuld och Jungfru Maria, som traditionellt brukar avbildas med liljan i höger hand.

Familjen till Jeanne d’Arc, den katols­ka hjältinnan från hundraårskriget, som slutade sina dagar på kättarbålet, fick lov att använda den franska liljan i sin vapensköld. Blomman bars sedan av fransmän ut över större delen av världen.

Franska liljor pryder i dag både de ­engelska och de skotska kronjuvelerna, stängslet omkring Buckingham Palace i London och stadsvapnet för åtskilliga städer längs floden Mississippi i USA – ett område som tidigare lydde under franskt herravälde. Även scoutrörelsen har tagit den franska liljan till sig.

Rosen betydde tystnad

Som irisblomman har rosen under årens lopp representerat skönhet och glädje, men den bär också en stark symbolisk kraft. Rosen har använts som en hänvisning till Livets träd, en uråldrig symbol för liv och fullkomlighet.

Under den grekisk-romerska antiken odlades rosorna på begravningsplatserna eller ströddes på gravarna under Rosaliafesterna som en symbol för livets kraft och ständiga förnyelse.

Samtidigt var rosen en symbol för erotik, i synnerhet den kvinnliga, och förknippades intimt med kärleks­gudinnorna Afrodite och Venus. I kristendomen står rosen däremot för kyskhet, barmhärtighet och ren kärlek.

Där är Jungfru Maria den röda rosen, oskuldens rena blomma, vars blad har färgats av det blod Kristus utgöt på Golgata. Samtidigt står den vackra rosen med sina vassa taggar för Kristi lidande och för den svåra väg den sanna troende måste följa genom en värld fylld av syndens alla frestelser.

Rosen på bordet kan dock även vara en symbol för något mer jordnära, nämligen en uppmaning till diskretion. Enligt grekisk mytologi gav Afrodite, kärlekens och skönhetens gud, sin son, kärleks­guden Eros, en ros.

Eros gav i sin tur rosen vidare till Harpokrates, tystnadens gud, som han på så sätt mutade att tiga om Afrodites många affärer och om gudarnas moraliskt sett i allmänhet något tvivelaktiga leverne.

Under medeltiden hängde en ros från taket under möten mellan betydelsefulla män från adeln, kyrkan och kungahuset. Den betydde att det som avhandlades skulle hållas hemligt. Många katolska biktstolar har dessutom en ros utskuren över dörren.

Rosen som symbol för tystnad var dock inte förbehållen enbart ärevördiga institutioner som kyrka, hem och myndigheter – även många bordeller hade rosor upphängda i taket som tecken på att gästerna kunde lita på värdinnornas diskretion.

Pyramidens topp är det högsta

Rosen var även symbol för rosenkreutzarna, ett hemligt sällskap, som ska ha grundats i Tyskland på 1500-talet. Forskare debatterar vad rosenkreutzar­na egentligen var, och huruvida de över huvud taget existerade.

Säkert är emellertid att de i samtiden stod för strävan efter vetenskaplig insikt och andlig visdom. För rosenkreutzarna – eller de personer som hittade på dem – var rosen med sin runda form och strålande kronblad en symbol för solen och därmed för upplysning och kunskap.

Denna strävan efter kunskap verkade både lockande och skrämmande på me­deltidens människor. Kunskap var nämligen makt, och ingen kunde veta vilka skrämmande insikter ett hemligt sällskap var i besittning av.

Både skrämmande och fascinerande är även pyramiden, vars form går igen på otaliga platser, från den 309 meter höga byggnaden The Shard i London, pyramiderna vid konstmuseet Louvren i Paris och logotyper för bland andra det amerikanska flygbolaget Delta Air Lines till cigarettmärket Marlboro.

I det gamla Egypten hade pyramiderna en direkt förbindelse till stjärnorna. Byggherrarna, faraonerna, anlade dem så att ingången vette norrut.

På det sättet kunde de cirkumpolära stjärnorna – stjärnor som är så nära polerna att de aldrig förvinner från horisonten – när som helst beskådas, och den avlidne faraon kunde hitta till det eviga livet.

Pyramiderna fungerar även som symboler för strävan efter det högsta. Spetsen står för det yppersta någon kan uppnå på det veten­skap­liga eller andliga planet eller inom en orden eller en organisation.

Stegen representerar både världens struktur och de steg människan måste passera för att uppnå insikt, kunskap eller befordran.

Dollarn berättar en historia

Pyramiden har sedan dess kopplats ihop med perfektibilister, en orden grundad 1776 i staden Ingolstadt i den tyska delstaten Bayern. Orden hade som syfte att befrämja en kritisk inställning till reli­gion och kyrka och sträva efter vetenskaplig perfektion.

Tankarna var helt i linje med upplysnings­tidens tankar om individualism och frihet, och perfektibilisterna blev snabbt populära. Många var dock misstänksamma gentemot hemlighetsmakeriet och fruktade den kunskap de invigda perfektibilisterna antogs ha.

Orden förbjöds i Bayern efter omkring tio års verksamhet, eftersom den var för kritisk mot Gud och mot fosterlandet. Under namnet Illuminati levde den dock vidare i talrika konspirationsteorier, där den står för en tänkt sammansvärjning av bankirer, affärsmän och mäktiga politiker, som strävar efter att ta över världsherraväldet.

Konspirationsteoretiker – inte minst i USA – tycker sig se mer eller mindre dolda spår efter Illuminati överallt, även på endollarsedeln. Pyramiden på sedelns baksida har tretton steg – Illuminatiordens tretton steg, menar de, medan årtalet 1776 påstås indikera året för ordens grundande.

Tolkningen är dock ett missförstånd. Pyramiden på endollarsedeln har tretton steg, eftersom USA vid grundandet bestod av tretton delstater. Talet 1776 är det år då republiken USA grundades.

Det faktum att pyramidens topp saknas har tolkats på många sätt, till exempel som en symbol för gammal kunskap som gått förlorad, och som USA:s grundare nu vill sträva efter att återupptäcka.

Även ögat står för ljus och insikt. Den spindel som många anser sig se till vänster om den stora ettan på sedelns framsida finns sannolikt inte. De flesta anser att den bara är en del av det mönster som omger ettan, möjligen för att göra det svårt för falskmyntare att kopiera det.

Oavsett vilka historiska förklaringar det finns till de många figurerna på dollarsedeln kommer konspirationsteoretiker dock sannolikt att fortsätta med sina fantasifulla tolkningar.