Militärkläder blev högsta mode

**Den amerikanska flottan avsåg T-shirten som en undertröja, men 1950-talets upproriska unga män bar den utan någon skjorta över.

Amerikanska flottan började 1913 förse sina sjömän med en enkel, behaglig och snabbtorkande undertröja av bomull – föregångaren till T-shirten.

Det var dock först i början av 1950-talet som den på allvar blev ett civilt vardagsplagg. Det var i samband med att de unga rebellikonerna Marlon Brando och James Dean bar T-shirts och visade musklerna i filmklassiker som ”Linje Lusta” och ”Ung rebell”.

Sedan 1960-talet har T-shirten varit ett medium för att tänkbara budskap – både politiska och kommersiella. Det började på 1960-talet, när hippier tog T-shirten till sig och dekorerade den med texter, kreativ batikfärgning eller potatistryck.

Arthur Wellesley, den förste hertigen av Wellington, var inte bara en framstående soldat och politiker i 1800-talets Storbritannien, han var även väldigt modemedveten.

Wellesley bad sin skomakare att tillverka en stövel som var tålig nog att klara av slagfältets strapatser och elegant nog att användas i sociala sammanhang på kvällen. Resultatet blev en åtsittande stövel av kalvskinn med en låg klack, som snabbt blev ett måste bland överklassens män. År 1853 tog affärsmannen Hiram Hutchinson patent på skodon av gummi och fick stora framgångar, när han kopierade Wellesleys stövel.

I början av 1800-talet var militära uniformer fortfarande gjorda i klara färger, så att det var lätt att skilja vän från fiende på slagfältet. Men den brittiske officeren Harry Lumsden, som 1846 var stationerad i Indien, insåg snabbt att hans vita uniformsbyxor var odugliga som kamouflage.

Med en blandning av kaffe, curry och mullbär färgade han tyget i en ljust brun färg, som han kallade kaki efter ordet för ”damm” på urdu. Färgen var betydligt svårare att upptäcka i den sandiga terrängen, och en brittisk officer vid namn Robert Napier hävdade att Lumsdens män var ”de enda soldaterna i Indien som är ordentligt klädda”.

Många andra länder anammade idén, bland annat de spanska styrkor som var stationerade i kolonin Filippinerna. Där fick byxorna namnet ”chinos” efter det spanska ordet för kinesisk, eftersom tyget kom från Kina.

Därifrån spreds de behagliga bomullsbyxorna till civilister, framför allt var de populära bland personer som var på besök i kolonier på varmare breddgrader.

Vem som var upphovsperson till blazern är inte känt, men en person som ofta pekas ut är John Middleton Waugh, befälhavare på det brittiska örlogsfartyget HMS Blazer. När han 1837 fick besked om att drottning Victoria inom kort skulle inspektera hans fartyg, tyckte han att besättningens kläder såg alldeles för fula ut. Waugh fattade ett snabbt beslut och lät raskt sy upp nya blå och vita uniformsjackor med mässingsknappar.

Drottningen var imponerad, och snart började man använda plagget även på andra fartyg. På land bildade blazern mode, och kom ofta att användas som en del av skoluniformer.

När det handlade om mode var det i mitten av 1600-talet ingen som kunde mäta sig med den franske kungen Ludvig XIV.

Den unge kungen fick upp ögonen för några kroatiska legosoldaters färggranna sjalar, efter att de gått segrande ur trettioåriga kriget, och snart gick alla modemedvetna män omkring med färggranna sjalar eller halsdukar med delikata spetsar knutna i konstfärdiga knutar om halsen.

Modekungens påhitt har med vissa modifikationer levt kvar in i vår tid, för kravatten, som halsduken kallades, utvecklades under seklens gång till både flugan och slipsen.

Den slips som vi använder i dag uppfanns av skräddaren Jesse Langsdorf i New York. Han tog 1924 patent på en ny typ av slips, där tyget var uppdelat i tre delar och klippt tvärs över vävriktningen..

År 1901 designade klädtillverkaren Thomas Burberry en ny regnrock till den brittiska arméns officerare. Den vind- och vattentäta rocken var ett alternativ till dåtidens tunga yllerockar och gav större rörelsefrihet.

Rocken fick sitt stora genombrott i första världskrigets skyttegravar, där den även fick sitt namn: trenchcoaten. Många veteraner behöll sin rock efter kriget, och tack vare trenchcoaten blev Thomas Burberry en av 1900-talets största modekungar.

Rockdesignen visade sig vara så hållbar att trenchcoaten användes även under andra världskriget av bland annat Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Senare ersattes rocken av kortare militärjackor, som gav ännu större rörelsefrihet, men på hemmafronten levde trenchcoaten vidare.