Middag med en giftmördare

Åskådarna mådde illa

Historiker uppskattar att omkring 70 000 personer avrättades under den ökände Henrik VIII:s tid på tronen. Richard Rooses död sticker emellertid ut som en av de brutalaste.

Enligt ögonvittnen vrålar kocken, när han långsamt sänks ner i grytan – ner i det kokande vattnet. En anonym källa berättar att Roose ”vrålade väldigt högt, och flera kvinnor som var med barn blev illamående av vad de såg, och fördes bort halvdöda”.

Avrättningen pågår i omkring två timmar, och en samtida krönika beskriver hur Roose ”sänks ner i och hissas upp ur det kokande vattnet tre gånger, tills han är död”.

Även bland de mer hårdföra åskådare som efteråt står kvar på torget pratas det om att de önskar att bödeln hade hållit sig till sin vassa bila denna vårdag.

Richard Rooses straff är ovanligt hårt – i synnerhet eftersom det brott han dömts för inte ägt rum på det kungliga slottet, och kungens liv var aldrig i fara.

Middagsgäster förgiftas

Historien om Richard Roose och mordförsöket på hans arbetsgivare, biskopen av Rochester, tar sin början året innan – när biskopen John Fisher har en middagsbjudning. På bordet står flera rätter tillagade av Roose, och biskopens gäster tar glupskt för sig av dem.

Omedelbart efter att ha ätit av gröten börjar två av gästerna vrida sig i svåra plågor, varpå de ganska snabbt dör. Biskopen överlever måltiden, eftersom han fastar och därför inte äter något av maten.

Richard Roose blir genast misstänkt för att ha förgiftat maten, han grips och förs till det fruktade fängelset Towern i London. För utomstående är det svårt att se vad kocken skulle ha haft för motiv – Roose har inget att vinna på att döda sin arbetsgivare, och inledningsvis nekar han till att ha begått brottet.

Fallet tar sedan en oväntad vändning, när Henrik VIII ingriper och beordrar att Roose ska utsättas för brutal tortyr. Det hör absolut inte till vanligheterna att kungen har några synpunkter på fångarna i Towern.

Richard Roose nekar länge till att ha förgiftat någon, men till slut knäcks han av tortyren och erkänner allt han anklagas för.

Erkännandet är vad bödlarna – och kungen – behöver. När de fått det betraktas fallet som uppklarat.

Vanligtvis är det domarna som avkunnar dom och bestämmer, men ännu en gång lägger Henrik VIII sig i. Hans dom är brutal. Kocken ska – som en bisarr hänvisning till sin sysselsättning – kokas levande. Långsamt. Förberedelserna inför avrättningen inleds omgående.

Kungen fruktade giftmord

För att förstå Richard Rooses hårda straff måste man känna till hur utbredd rädslan för att bli förgiftad var under medeltiden.

I de kungliga köken var flera hundra personer involverade i förberedandet av maten, och kockar, slaktare och bagare skickade varenda dag ut stora mängder mat från köket. Råvarorna kom från bland annat privata odlare och jägare, och det räckte att en enda person till exempel strödde gift över en stek för att regenten skulle dö i plågor.

Rädslan var mestadels obefogad, för historiker kan inte dokumentera ett enda giftmord på någon av Europas kungligheter under medeltiden. Men rädslan fick extra näring efter att italieneren Girolamo Ruscelli gett ut en bok om hur furstar och kungligheter bäst kunde skydda sig mot förgiftning. Boken blev omedelbart en bästsäljare bland Europas kungligheter och adelspersoner.

Enligt Ruscelli skulle fursten avhålla sig från att äta maträtter som hade en mycket söt eller kraftig smak, eftersom bitterheten och doften av gifter på så sätt kunde kamoufleras.

Även Ambroise Paré – livmedikus hos den franske kungen Henrik III – försökte varna för gifter. I en avhandling skrev han att ”man bör vara särskilt uppmärksam på kött som tillagats med mycket sött, salt, surt eller är försedd med någon annan, anmärkningsvärd smak”. Parés tips var ”att inte äta eller dricka för glupskt, utan vara uppmärksam på smaken eller doften av det man äter och dricker”.

Giftmordförsöket på biskopen av Rochester ledde till rena förgiftningsfobin bland 1500-talets engelska adel och prästerskap, som började anställa munskänkar och livvakter – något som tidigare varit förbehållet kungligheter.

Kungen blir misstänkt för mord

Den utbredda rädslan för förgiftning innebar att kockar hamnade i en utsatt position. Det låg därför nära till hands att misstänka att Richard Roose stod bakom giftmorden vid biskop John Fishers middag.

Han var ansvarig för tillagningen av den dödliga gröten och lade benen på ryggen strax efter att de båda gästerna dött. Det dröjde inte länge förrän soldater hittade honom i hans hem.

Problemet för dagens historiker är att Richard Roose inte hade något som helst motiv att mörda sin arbetsgivare. Han skulle bli av med sitt jobb och med största sannolikhet anklagas för mord och avrättas.

Historikerna misstänker därför att den ansvarige för morden var någon helt annan: kungen.

Biskopen vägrade tillåta skilsmässa

Redan under samtiden började det ryktas att Henrik VIII personligen hade gett order om att biskop John Fisher skulle mördas.

Fisher hade i Henriks barndom varit den unge prinsens religiöse läromästare, men med sina planer på att reformera den katolska kyrkan hade Henrik VIII gjort sig ovän med kyrkan. Just John Fisher var en av påvens starkaste anhängare i England.

Faktum är att hans makt var så stor att den engelska drottningen Katarina av Aragonien anlitade honom som kyrklig försvarare, när Henrik VIII ville skiljas från henne. Till kungens stora förtret vägrade Fisher att annullera äktenskapet och förkunnade att han ”liksom Johannes Döparen var redo att dö för det oupplösliga äktenskapet”.

Samtidigt hade han protesterat högljutt mot en ny lag som skulle erkänna Henrik som överhuvud för kyrkan i England. Lagen, som ökade kungens religiösa makt, undertecknades några dagar innan giftmordförsöket utfördes.

Kungen hade alltså flera anledningar att vilja få John Fisher röjd ur vägen, men när mordförsöket misslyckades var han tvungen att snabbt hitta en syndabock, och Richard Roose blev det perfekta offret.

Historikerna antar att kungen genom att snabbt tvinga fram ett erkännande och sedan avkunna en ovanligt hård dom ville få saken ur världen och se till att alla spekulationer om hans inblandning skulle dö ut.

Antagandet om kungens möjliga inblandning i attentatet fick ny näring tre år senare. Våren 1535 vägrade John Fisher ånyo att erkänna Henrik VIII som kyrkans överhuvud i England. Under de mellanliggande åren hade den katolska kyrkans inflytande i England minskat kraftigt, och därför vågade kungen ta en konflikt med en av sina största motståndare. Kort därefter beordrade Henrik VIII att biskopen skulle gripas och avrättas.

Den här gången lät bödeln inte bilan falla på torget i Smithfield utan bakom Towerns skärmande murar – med största sannolikhet för att undvika oroligheter i samband med avrättningen av en av de viktigaste religiösa personerna i England.