Maten är serverad! TV-dinners gav husmödrarna ledigt

År 1954 intogs de amerikanska hemmen av en tredelad folielåda. Det nya feno­menet TV-dinners gav husmödrarna ledigt från spisen och satte både TV och frys i högsätet.

Jag kan komma hem tidigt och jag kan komma hem sent.

Och jag kan bjuda hem vänner på middag – min hustru får ändå aldrig ­panik”, förklarade den populäre amerikanske TV-värden Jack Narz. Många tusentals tittare följde hans rörelser på TV-skärmen när han gick omkring i kökskulisserna.

”Det beror på att hon vet att hon kan ha en fantastisk middag klar på bara 25 minuter”, förklarade hans lika folkkäre kollega, musikern Bob Crosby.

De båda män­nen var några av de amerikanska TV-stjärnor som gjorde reklam för företaget C.A. Swanson & Sons nya revolutionerande uppfinning: färdig­förpackade, djupfrysta måltider.

Året var 1954 och för första gången i USA:s historia behövde husmödrarna inte längre skala potatis och steka kött när de skulle servera någon av tidens populära varmrätter.

I stället kunde kvinnorna snabbt ställa fram färdig­lagad mat på bordet – allt levererat i en praktisk, tredelad låda som fungerade som både ugnsform och tallrik.

Den färdigförpackade maten var en enorm succé. Bara under det första året sålde Swanson över tio miljoner folie­inslagna måltider till amerika­nerna.

Från flygplan till vardagsrum

De djupfrysta måltiderna var egentligen ett resultat av ett akut problem som livsmedels­producenten C.A. Swanson & Sons stod inför år 1953.

Årets försäljning av kalkon inför Thanksgiving hade inte alls gått som förväntat, och Swanson stod plötsligt med över 230 ton överblivet kalkonkött.

Allt detta överblivna kött, som företaget inte hade plats att förvara mycket längre, riskerade att leda till en ekonomisk förlust som ägarna för allt i världen ville undvika.

Något måste göras, och det måste göras mycket snart. Swansons ledning bad sina ­anställda att komma med idéer om hur allt kalkonkött som blivit över skulle kunna användas.

Företagets räddare i nöden blev försäljaren Gerry Thomas, som under en affärsresa till Pittsburgh fått syn på en låda full av metallbrickor.

Den distributör han var på besök hos, berättade att brickorna hade tagits fram för att värma upp och servera måltider till flygpassagerare, och att Pan American Airlines just nu höll på att testa dem.

”Det var bara en enkel låda klädd med aluminiumfolie”, förklarade Gerry Thomas 46 år senare i en intervju för nyhetsbyrån Associated Press år 1999.

”Jag frågade om jag fick låna den, och stoppade den helt enkelt i rockfickan.”

Passade in i tidsandan

Hemma i Omaha, där Swansons kontor och lager låg, presenterade Gerry Thomas den nya förpackningsidén för Swansons ledning.

Han delade in lådan i flera fack och de ansvariga på företaget kunde snart skönja en stor försäljnings­potential. Gerry Thomas kunde bara konstatera att ”nöden är uppfinn­ingarnas moder”.

Swansons middagsbrickor hade tre fack som fylldes med skivor av kalkon tillsammans med majsbröd och sås, ärtor med smör samt mos gjord på söt­potatis – obligatoriska delar i en traditionell, amerikansk thanks­givings­middag.

Gerry Thomas insisterade på att produkten givetvis skulle få namn efter tidens husaltare: TV:n.

”Jag tror att namnet gjorde hela skillnaden”, sade han om TV-middagarna i en intervju i Associated Press.

Swanson var dock inte det första amerikanska företaget som försökte sig på djupfrysta måltider.

Redan år 1923 uppfann amerikanen Clarence Birdseye tekniken med snabb nedfrysning som kunde hålla djupfrysta livsmedel färska.

Produkterna blev populära, men aldrig någon massiv fullträff. Det var Swansons kraftfulla reklam­kampanj år 1954 som gjorde TV-middagen till ett kulturellt fenomen.

TV-middagarna passade perfekt in i tidsandan efter andra världskriget. Elektriska apparater skulle spara tid åt husmödrarna, kyl och frys fanns i alltfler kök och TV:n var en högt skattad nyhet som många samlades kring varje kväll.

Fryst mat blev svaret på ett behov som inte många vetat att de hade.

Alltfler kvinnor hade kommit ut i arbets­livet och det var en lättnad för dem att inte tvingas tillbringa timmar i köket ­efter en lång krävande dag.

Klagobrev från upprörda män

Alla var emellertid inte lika förtjusta i de nya rätterna. En del män kände sig försummade och skickade ilskna klagobrev till Swanson när deras hustrur inte längre ville laga mat åt dem – så som deras mödrar alltid hade gjort.

Kritiker menade också att de enkla rätterna underminerade den amerikanska mat- och familjekulturen. De olika familjemedlemmarna kunde nu själva välja vad, var och när de ville äta.

Det fick förödande konsekvenser – den klassiska ­familjemiddagen upphörde.

Några år senare, på 1970-talet, anklagade dessutom läkarna Swansons färdigrätter för att innehålla för mycket fett, salt och giftiga konserveringsmedel.

I början av 1980-talet kom de fett­snåla, mer hälsosamma, färdigrätterna ut på den amerikanska marknaden. Konsumenterna kunde nu äta färdigrätter med gott samvete.

På 1990-talet började amerikanska TV-stationer sända en helt ny typ av matprogram, som visade att mat faktiskt kunde tillredas både lätt och snabbt från grunden – som ett alternativ till de djupfrysta rätterna.

Hur som helst; som ett erkännande av TV-middagarnas plats i amerikansk kulturhistoria fick uppfinnaren Gerry Thomas år 1999 en stjärna på Holly­wood Walk of Fame i Los Angeles.

”Det är ett nöje att bli erkänd som den person som gjorde det, eftersom det förändrade folks sätt att leva”, sade han efter att ha tryckt ned sina händer i trottoarens våta cement.

I dag säljs djupfrysta rätter för flera miljarder dollar i USA, och den genomsnittliga amerikanen äter varje år 72 djupfrysta, färdiglagade måltider.