Korsetter: 400 år med insnörat liv

I filmen Borta med vinden stönar Scarlett O’Hara: ”Se om du inte kan få den till 47 centimeter annars kommer jag inte i en enda av mina klänningar”. Hon klamrar sig fast vid sängstolpen medan tjänsteflickan drar åt hennes korsett tills hon knappt kan andas – än mindre äta och dricka.

Periodvis blev den åtstramande korsetten ett hatobjekt för läkarna som menade att den orsakade mängder med svåra skador – från missfall och bröst­cancer till tuberkulos och hysteri.

Ny forskning tyder dock på att korsetten var bättre än sitt rykte. De nämnda sjuk­domarna berodde knappast på korsetten, snarare på tidstypisk näringsbrist och för hårt arbete.

Forskarna har inte heller funnit några anatomiska belägg för att kvinnor lät operera bort de nedersta revbenen, och skelett från den tiden har inte heller uppvisat tecken på att insnör­ningen gav bestående men. Tvärtom rätade de hopsnörda revbenen ut sig igen när korsetten togs av.

En stram korsett hämmade dock andningen och gav bärarinnan en air av respektabel självbehärskning – och ett rykte­ om sig att ha svaga nerver.

Eftersom kvinnorna inte kunde ta djupa ande­tag svimmade de lätt av syrebrist om de utsattes för stark sinnesrörelse.

Små flickor snördes in i korsett

Till och med småflickor snördes in i korsett till långt in på 1800-talet. Det ansågs allmänt hälsosamt att stärka en flickas – eller pojkes – raka och värdiga hållning med korsettens hjälp.

Många såg det som en fördel att korsetten förhindrade vilda barnlekar. Under renässansen bar pojkar korsett upp till sexårsåldern.

Länge hävdade mödrar att en ung flicka med smal, insnörd midja lättare blev fint gift. Därför trotsade de läkarnas varningar och snörde sina döttrar hårt.

Soldater bar korsett

Män i korsett blev utskällda och ofta förlöjligade i elaka karikatyrteckningar. Trots det använde militärens män, i synnerhet kavalleriofficerare, ibland en speciell läderkorsett för att stödja ryggen.

Manskorsetter hade ofta militärt klingande namn som ”Marlboro”. Även 1800-talets manliga modelejon bar korsett för att få en rak och elegant silhuett.

Korsetter tillverkades i många material

Redan på medel­tiden fanns det snörliv som framhävde midjan. Men inte förrän cirka år 1550 började europeiska skräddare tillverka egentliga korsetter av läder, trä och järn till en liten krets av adelsdamer.

Metall­planschetterna avlöstes av böjliga planschetter av fiskben och från 1800-talet till och med av indiskt gummi insytt i tyg.

Korsetter syddes för hand tills en tillverkare år 1868 utveck­lade en teknik för att massproducera korsetter genom att forma dem med ånga över en metalltorso.

Korsetter för sneda ryggar

En ”ortopedisk” korsett togs fram för att bl.a. förhindra utvecklingen av skolios, en ärftlig skelettsjukdom som gör att ryggraden blir S-formad och hela kroppen sned.
Korsetten rätade upp eller avlastade ryggraden.

Tiderna flyttade upp och ned midjan med en korsett

Det kvinnliga modeidealet har förändrats genom århundradena. Med renässansens snörliv blev bröstet platt. 1800-talets korsetter gjorde midjan smal och lyfte barmen framåt och uppåt.

1920-talets lösa klänningar framhävde höfterna och sedan återuppstod getingmidjan i 1940-talets New Look. När de tajta jeansen kom på 1970-talet hade korsetten gjort sitt.

Korsetten i dåligt sällskap

På 1800-talet bidrog transves­titer och sadomasochister till korsettens dåliga rykte. Några viktorianska tidningar vågade sig på att beskriva erotiska rollspel, ofta på någon internatskola där män och kvinnor som straff för ”olydnad” snördes in i strama korsetter. De fräcka asso­ciationerna spred sig och kor­setten blev ett erotiskt mode.