I filmen Borta med vinden stönar Scarlett O’Hara: ”Se om du inte kan få den till 47 centimeter annars kommer jag inte i en enda av mina klänningar”. Hon klamrar sig fast vid sängstolpen medan tjänsteflickan drar åt hennes korsett tills hon knappt kan andas – än mindre äta och dricka.
Periodvis blev den åtstramande korsetten ett hatobjekt för läkarna som menade att den orsakade mängder med svåra skador – från missfall och bröstcancer till tuberkulos och hysteri.
Ny forskning tyder dock på att korsetten var bättre än sitt rykte. De nämnda sjukdomarna berodde knappast på korsetten, snarare på tidstypisk näringsbrist och för hårt arbete.
Forskarna har inte heller funnit några anatomiska belägg för att kvinnor lät operera bort de nedersta revbenen, och skelett från den tiden har inte heller uppvisat tecken på att insnörningen gav bestående men. Tvärtom rätade de hopsnörda revbenen ut sig igen när korsetten togs av.
En stram korsett hämmade dock andningen och gav bärarinnan en air av respektabel självbehärskning – och ett rykte om sig att ha svaga nerver.
Eftersom kvinnorna inte kunde ta djupa andetag svimmade de lätt av syrebrist om de utsattes för stark sinnesrörelse.
Små flickor snördes in i korsett
Till och med småflickor snördes in i korsett till långt in på 1800-talet. Det ansågs allmänt hälsosamt att stärka en flickas – eller pojkes – raka och värdiga hållning med korsettens hjälp.
Många såg det som en fördel att korsetten förhindrade vilda barnlekar. Under renässansen bar pojkar korsett upp till sexårsåldern.
Länge hävdade mödrar att en ung flicka med smal, insnörd midja lättare blev fint gift. Därför trotsade de läkarnas varningar och snörde sina döttrar hårt.