I filmen Borta med vinden stönar Scarlett O’Hara: ”Se om du inte kan få den till 47 centimeter annars kommer jag inte i en enda av mina klänningar”. Hon klamrar sig fast vid sängstolpen medan tjänsteflickan drar åt hennes korsett tills hon knappt kan andas – än mindre äta och dricka.
Periodvis blev den åtstramande korsetten ett hatobjekt för läkarna som menade att den orsakade mängder med svåra skador – från missfall och bröstcancer till tuberkulos och hysteri.
Ny forskning tyder dock på att korsetten var bättre än sitt rykte. De nämnda sjukdomarna berodde knappast på korsetten, snarare på tidstypisk näringsbrist och för hårt arbete.
Forskarna har inte heller funnit några anatomiska belägg för att kvinnor lät operera bort de nedersta revbenen, och skelett från den tiden har inte heller uppvisat tecken på att insnörningen gav bestående men. Tvärtom rätade de hopsnörda revbenen ut sig igen när korsetten togs av.
En stram korsett hämmade dock andningen och gav bärarinnan en air av respektabel självbehärskning – och ett rykte om sig att ha svaga nerver.
Eftersom kvinnorna inte kunde ta djupa andetag svimmade de lätt av syrebrist om de utsattes för stark sinnesrörelse.
Små flickor snördes in i korsett
Till och med småflickor snördes in i korsett till långt in på 1800-talet. Det ansågs allmänt hälsosamt att stärka en flickas – eller pojkes – raka och värdiga hållning med korsettens hjälp.
Många såg det som en fördel att korsetten förhindrade vilda barnlekar. Under renässansen bar pojkar korsett upp till sexårsåldern.
Länge hävdade mödrar att en ung flicka med smal, insnörd midja lättare blev fint gift. Därför trotsade de läkarnas varningar och snörde sina döttrar hårt.
Soldater bar korsett
Måttet vid punkt A och C är 91,5 cm. Midjemåttet vid B är 61 cm.
Män i korsett blev utskällda och ofta förlöjligade i elaka karikatyrteckningar. Trots det använde militärens män, i synnerhet kavalleriofficerare, ibland en speciell läderkorsett för att stödja ryggen.
Manskorsetter hade ofta militärt klingande namn som ”Marlboro”. Även 1800-talets manliga modelejon bar korsett för att få en rak och elegant silhuett.
Korsetter tillverkades i många material
Redan på medeltiden fanns det snörliv som framhävde midjan. Men inte förrän cirka år 1550 började europeiska skräddare tillverka egentliga korsetter av läder, trä och järn till en liten krets av adelsdamer.
Metallplanschetterna avlöstes av böjliga planschetter av fiskben och från 1800-talet till och med av indiskt gummi insytt i tyg.
Korsetter syddes för hand tills en tillverkare år 1868 utvecklade en teknik för att massproducera korsetter genom att forma dem med ånga över en metalltorso.
Korsetter för sneda ryggar
Korsetten är försedd med en bröstplatta som korrigerar den sneda ryggraden åt höger.
En ”ortopedisk” korsett togs fram för att bl.a. förhindra utvecklingen av skolios, en ärftlig skelettsjukdom som gör att ryggraden blir S-formad och hela kroppen sned.
Korsetten rätade upp eller avlastade ryggraden.
Tiderna flyttade upp och ned midjan med en korsett
Timglasfigur var idealet tills jeansmodet gjorde sitt intåg.
Det kvinnliga modeidealet har förändrats genom århundradena. Med renässansens snörliv blev bröstet platt. 1800-talets korsetter gjorde midjan smal och lyfte barmen framåt och uppåt.
1920-talets lösa klänningar framhävde höfterna och sedan återuppstod getingmidjan i 1940-talets New Look. När de tajta jeansen kom på 1970-talet hade korsetten gjort sitt.
Korsetten i dåligt sällskap
På 1800-talet bidrog transvestiter och sadomasochister till korsettens dåliga rykte. Några viktorianska tidningar vågade sig på att beskriva erotiska rollspel, ofta på någon internatskola där män och kvinnor som straff för ”olydnad” snördes in i strama korsetter. De fräcka associationerna spred sig och korsetten blev ett erotiskt mode.