Överste Hoyer Monstery börjar inse att hans ressällskap nog har något fuffens för sig. Översten har upptäckt att spanjoren döljer en lång kniv under sin jacka.
De båda herrarna missade kvällsdiligensen till Philadelphia den 3 maj 1853 och kom sedan överens om att slå följe. Medan de välklädda gentlemännen går från förorten Frankford mot centrum ångrar Monstery sitt beslut. Han är nämligen obeväpnad, bortsett från sin eleganta käpp.
I ögonvrån skymtar Monstery en kniv. Spanjoren har obemärkt tagit fram vapnet och i den stjärnklara kvällen försöker han hugga översten i bröstet.
I sista stund lyckas Monstery få upp vänsterarmen för att skydda hjärtat. I stället borrar sig kniven in i hans överarm. Omtumlad av smärta sliter sig Monstery loss och höjer sin käpp till försvar.
Thomas Monstery (född Mønster i Köpenhamn år 1824) var under en period legosoldat i Sydamerika. Senare gav han ut en instruktionsbok i konsten att använda sin käpp i självförsvar.
Spanjoren visslar och ur gömmorna kommer hans två kumpaner, som även de är beväpnade med var sin kniv. Nu befinner sig den ymnigt blödande översten i en svår belägenhet. Försvarslös är han emellertid inte. Monstery är nämligen expert på närstrid. Några år senare kommer han att ge ut instruktionsböcker i konsten att försvara sig med en käpp.
Cirklande slag med käppen håller brottslingarna på avstånd tills Monstery ser en öppning. Med ett snabbt slag med käppen bryter han handleden på den förste spanjoren och när en farmare från trakten närmar sig med häst och vagn väljer våldsmännen att lämna platsen.
Monstery överlever överfallet. Även käppen klarar sig. Den förblir en moderiktig accessoar för fina herrar i många år framöver, även om den ursprungligen användes till något helt annat.
Farao gjorde käppen eftertraktad
Liksom vandringsstaven har käppen tusentals år på nacken. Herdar har alltid behövt ett redskap för att fånga in djur som kommit på villovägar och driva på flocken i oländig terräng. Forntida makthavare insåg snart herdestavens symboliska potential för att visa att även de ledde sin flock till trygghet och välgång. I egyptisk forntid var en kort, ceremoniell variant av herdestaven, krumstaven, själva symbolen för kungamakten.
Den korta krumstaven var en maktsymbol, som bland annat bars av statyer av fruktbarhetens gud Osiris. Slagan visade att farao var en garant för sina undersåtars livsmedelsförsörjning.
Antikens greker och perser kopierade egyptierna, och från dem fick medeltidens europeiska monarker idén. Därefter spreds modet till hovet, eftersom allt som kungen gjorde inspirerade adeln och generalerna. Snart började även de bära någon typ av stav.
Promenadkäppen som vi känner den i dag gjorde dock sitt intåg först på 1700-talet.
För omkring 300 år sedan förväntades alla fina herrar äga korta käppar, som användes vid olika tillfällen. På dagen var det brukligt att bära en vackert utsirad promenadkäpp av exotiska träslag som gummi eller palm. Handtaget skulle helst vara ornamenterat och klätt i silver eller guld.
En käpp för kvällsbruk var oftast enklare och gjord av mörk ebenholts.
Med käppen följde regler och etikett. En fin herre fick exempelvis aldrig stödja sig på den. I stället skulle han vicka käckt med käppen medan han gick. Om en gentleman skulle träffa en ämbetsman eller besöka kungafamiljen måste käppen lämnas vid dörren, eftersom den kunde användas som vapen.
Förnäma herrar önskade sig naturligtvis käppar i present. Vid ett tillfälle fick Benjamin Franklin (1706–1790), en av den amerikanska konstitutionens fäder och ambassadör i Frankrike, en särskilt fin käpp av en fransk hertiginna. Efter hans död år 1790 fick USA:s president George Washington ärva den. I Franklins testamente stod det: ”Min fina promenadkäpp av kvitten med förgyllt handtag format som frihetens barett ger jag till min och mänsklighetens vän, general Washington. Kalla den gärna den spira som han gjort sig mycket väl förtjänt av.”
Dandyer imiterade adelsmän
I London vid ungefär samma tid blev den fina promenadkäppen en oundgänglig accessoar för de så kallade dandyerna. Genom att klä sig elegant och gå med käpp försökte dessa modemedvetna medelklassmän föra sig som förnäma adelsmän.
Marknaden för käppar växte år för år och blev till slut så stor att ett otal käppar med särskilda funktioner uppfanns på 1800-talet.
Om käppen hade ett vackert utsirat handtag gjorde den succé bland gentlemännen.
Bortsett från käppar med dolda vapen kunde gentlemän få varianter med hålrum för förvaring av tobak, snus eller en plunta. Under en jakt eller en lång dag på kapplöpningsbanan var en så kallad sittkäpp bra att ha med sig. Med ett enkelt handgrepp kunde käppens handtag förvandlas till en pall, så att herren kunde sätta sig och vila benen.
Käppar med vapen sålde särskilt bra bland officerare. Vapentillverkaren Remington producerade bland annat en käpp med en liten pistol gömd i handtaget. Andra tillverkade käppar med en dold syl eller svärdsklinga. Som överste Hoyer Monstery så tydligt demonstrerade kunde emellertid en alldeles vanlig käpp också vara ett utmärkt försvarsvapen i händerna på en kapabel herre.
Promenadkäppen fortsatte att vara populär en bra bit in på 1900-talet. Stumfilmsstjärnan Charlie Chaplin svingade till exempel ivrigt sin whangee, en enkel bambukäpp med böjt handtag. Det var först under mellankrigsåren som käppen förlorade sin ställning som den välklädde gentlemannens accessoar.