Jakten på Emery – spåren ledde till Värmland
I Los Angeles var Emery Hulquist den mystiske anfadern med ett okänt svenskt ursprung. Långt efter hans död spårade släktforskaren Christina Tuvesson Lindaryd hans rötter med hjälp av fantasi och påhittighet. Här berättar hon hur!
Den mystiske Emery Hulquist.
Det var år 1926. Edith stod i köket hemma i Los Angeles och lagade mat till sin familj när det ringde på dörren. Hennes tonårsdotter gick och öppnade, stirrade på besökaren, och gick utan ett ord ut till modern i köket. ”Mamma”, sa hon, ”morfar är här”.
Edith såg frågande på sin dotter; hennes far var död sedan många år tillbaka. Men hon gick ut, tittade på besökaren och insåg sedan att dottern hade rätt: mannen vid dörren var en fullständig kopia av henne!
Han presenteradesig som Emery Hulquist och berättade sin historia. Tillsammans med sin fru Josephine hade han emigrerat från Sverige år 1892. Hustrun var gravid och födde en dotter något halvår efter ankomsten till det nya landet. Tyvärr avled hon själv i samband med förlossningen. Där stod Emery med en bebis i ett främmande land, där han ännu inte hade rotat sig. Beslutet var självklart: han adopterade bort dottern och startade sitt nya liv i Amerika.
Gifte om sig
Emery gifte om sig i början av 1900-talet och fick en son 1910. Det gick bra för Emery, han flyttade så småningom till Los Angeles där han arbetade som försäljningschef. Men hela tiden gnagde en undran: hur hade det gått för dottern? Till slut bestämde han sig för att spåra upp henne och här var han nu!
DE FÖRSTA UTVANDRARNA TILL USA
Edith var naturligtvis chockad till en början – hon hade inte haft en aning om att hon var adopterad. Hon träffade dock Emery många fler gånger, och blev mycket fäst vid honom. Mötena skedde i smyg, eftersom han inte hade berättat för sin familj att han hade ett barn sedan tidigare.
Emery lärde kännasina barnbarn, tog dem med på utflykter och bekostade musiklektioner och instrument. Han hade det gott ställt, och under depressionen hjälpte han sin dotter med mat och andra förnödenheter.
Josefina dog i barnsäng då hon födde deras dotter Edith ett halvår efter ankomsten till Amerika.
Berättade inget om Sverige
Han berättade om den jobbiga resan till Amerika, att han och hans fru var mycket unga, och att Josephine mådde illa under hela överfarten eftersom hon var gravid. Han berättade dock inget om sitt liv i Sverige och allt han gav Edith var ett foto på sig själv och ett på Josephine. Tio år efter det första mötet, 1936, dog han.
DRÖMMEN OM AMERIKA BLEV EN MARDRÖM
Sedan dess har familjen ofta undrat vem han egentligen var. Vid varje släktsammankomst – thanksgiving, jul, semestrar – sedan 1936 har det diskuterats och undrats: varifrån kom han, varför lämnade han Sverige, vad hände med hans familj? Till slut, drygt sjuttio år senare, fick hans dotterdotterdotter, Janet Lord, nog och bestämde sig för att hitta svaren på släktmysteriet!
Janet hittade min hemsida på internet och skickade en förfrågan: kunde jag hjälpa henne att hitta sin svenska släkt?
Hette han Emrik?
Det var inte mycket information hon hade. Emery Hulquist, emigration 1892, hustru Josephine. Dottern var född i januari 1893. Var skulle jag börja?
Hade han hetat Charles eller John eller Swan, hade det ju varit lätt att gissa hans svenska namn, men Emery? Jag hade aldrig hört namnet eller något liknande, men efter lite efterforskningar insåg jag att det fanns en del personer, framförallt i Värmland, som hette Emrik. Kunde han heta det?
Jag började med Emiweb, registret över emigranter som utgår från husförhörslängderna. Där fanns ingen lämplig Hultquist och inte någon Hult- överhuvudtaget. Jag gick över till folkräkningen 1890, men inte heller där fanns någon Hultquist som passade. Jag började tro att Emery hette Johansson eller något liknande innan han emigrerade.
TIDNINGSARKIV AVSLÖJADE ALVAS ÖDE
När jag sedan gick över till Emigranten (passagerarlistor på cd) hittade jag en A E H Hultqvist, född cirka 1872, som lämnade Stockholm 1892. A E H, kunde det vara han, kunde E stå för Emrik?
Denne A E H lämnade Göteborg den 21 juni 1892. Emery hade ju berättat att Josephine mådde illa under överfarten. Eftersom sådana besvär brukar vara störst under graviditetens första månader, och dottern föddes i januari, stämde tiden. Fanns det då någon Josephine/Josefina ombord?
Janet Lord vid sin mormors fars grav i Glendale, Los Angeles. Nyfiken på sina förfäders öden reste hon till Sverige för att se platserna där Emery/Emrik och Josefina bott.
Jag hittade ingen med detta namn, men däremot en Klara J Svensson från Stockholm, som åkte med samma båt. J kunde eventuellt stå för Josefina. Det är lätt att hitta folk i Stockholm på 1890-talet, eftersom de flesta stadsdelar finns indexerade på Stadsarkivets hemsida. Men tyvärr fanns ingen lämplig person där.
Gick vidare till folkräkningarna
Nu började jag leta i folkräkningarna för 1880, tog en titt på varje Hultquist med olika stavningar som skulle kunna vara Emerys far. En person utkristalliserade sig som möjlig: Anders Wilhelm Hultqvist, klockare i Ölme i Värmland. I den familjen fanns nämligen en son vid namn Anders Emrik, född 1871.
Jag bestämde mig för att följa denne Emrik i husförhörslängderna. Det visade sig att han flyttade till Stockholm 1889 och då tog sig namnet Halldén.
Anders Emrik Halldén gick bra att hitta i Rotemansarkivet. Han arbetade som bodbiträde och bodde på Stora Kungsholmsgatan 6 hos änkan Hultqvist. År 1891 flyttade han dock till Adolf Fredrik, denna stora, besvärliga församling som ännu inte finns indexerad i Rotemansarkivet.
Fanns i utflyttningslängderna
Jag chansade på att Emrik Halldén var samme person som A E H Hultquist i emigrationsregistret ovan, så jag gick igenom utflyttningslängderna för Adolf Fredrik i juni 1892. Där fanns han! Anders Emrik Halldén lämnade församlingen den 16 juni 1892, vilket passar ihop utmärkt med A E H Hultqvist som lämnar Göteborg 21 juni. A E H stod helt enkelt för Anders Emrik Halldén!
Klara Svenssonoch Anders Hultqvist anlände till New York den 5 juli 1892. Andra äkta par som anlände tillsammans brukade listas med mannens namn först, hustruns och eventuella barns under. Så är det inte här, utan Klaras namn står ovanför, så jag antar att de båda levde i någon form av ”Stockholmsäktenskap”.
Janet Lord med sin bror Larry Tolson och hans fru Faithe, samt kusinen Cindy Hutten-Eagle, som också var med på resan. Här står de utanför Ölme kyrka, i Emery Hulquists hemtrakter.
Josefina var född i Kårsta
Vem var då Klara? Eller Josefina/Josephine som Emrik tydligen föredrog att kalla henne. Efter visst detektivarbete hittade jag henne, och hon visade sig vara född i Kårsta norr om Stockholm. Vad gäller namnet såg jag av hennes födelseattest att hon först kallades Josefina, men att Klara lades dit senare. Det var väl helt enkelt så att både hon och Emrik använde sitt andranamn, medan deras förstanamn är det som listas i passagerarlistan.
Därmed hade jag lyckats spåra både Emery och Josephine. Släktingarna i USA var lyckliga över att ha fått svar på så många års frågor. Snabbt bestämde sig Janet för att åka till Sverige och se platserna där hennes förfäder hade bott. Hennes bror Larry Tolson med fru och en kusin följde med, och i juli 2013 anlände de till det gamla landet.
De hade Stockholm som bas, och besökte bland annat Kårsta, där Josefina växte upp. höjdpunkten var dock deras utflykt till Ölme.
Besökte kyrkan och Klockaregården
Vi träffades på stationen i Kristinehamn och åkte ut till Ölme, som ligger väster om staden. Kyrkan är stor, eftersom Ölme tidigare var en mycket folkrik församling. Jag hade lyckats få tag på vaktmästaren, som öppnade kyrkan åt oss.
Hon var mycket vänlig, släppte upp amerikanerna på orgelläktaren och lät dem spela på orgeln; samma orgel som deras mormors farfar en gång spelade på! De satt andäktiga där uppe, tittade ut över kyrkan på samma sätt som deras förfader en gång gjorde och hade bara ett ord för detta: Amazing!
SWEDE HOLLOW – SVENSKSLUMMEN I USA
Efter besöket i kyrkan begav vi oss till Klockaregården strax intill. Det var där klockare Hultqvist bodde, och där Emrik växte upp. Jag hade tagit kontakt med de nuvarande ägarna och de bjöd in oss på husesyn och kaffe i trädgården. Huset var pietetsfullt renoverat, säkert inte helt olikt det hem som Emrik hade växt upp i.
Efter en lång dag med många intryck satte sig klockarens ättlingar på tåget tillbaka mot Stockholm. Några dagar senare kom ett mejl från Janet: Thank you so much for the fantastic tour. I never imagined it would be so meaningful.
Publicerad i Släkthistoria 5/2015