Traditionen att bära studentmössa går i Norden att härleda till 1800-talet. Avgörande för studentmössans popularitet blev ett stort, nordiskt studentmöte, som hölls 1845 i Köpenhamn i Danmark.
Dit anlände de svenska deltagarna i vita mössor med kokarder i nationalfärgerna gul och blå. Norrmännen bar en svart mössa med brätte och kvast.
De danska studenterna hade ingen enhetlig huvudbonad, men lät sig inspireras och började under 1850-talet bära en mössa som – förutom att den var svart – påminde om den svenska. År 1875 dök finländarna upp med vita mössor till ett studentmöte i Uppsala.
Inspirationen till de nordiska studentmössorna kom från Tyskland, där de många studentföreningarna hade mössor i olika former och färger. Därifrån kom traditionen till Sverige med svenska studenter som läste vid tyska universitet.
På 1800-talet bars studentmössa enbart av universitetsstuderande.
Gymnasieelever tog över mössan
Innan den särskilda studentmössan blev utbredd gick studenter i regel med en vanlig keps, som vid särskilda tillfällen byttes ut mot en hatt. Till skillnad från i dag, då mössan bärs endast under en begränsad period, bar de studerande stolt sin mössa året om för att visa att de var universitetsstuderande.
På den tiden var mössan förbehållen studerande vid universitet, men under 1960-talet och de följande årtiondena togs den över av gymnasieeleverna. I dag bärs studentmössan därför enbart av gymnasieelever, som firar att de är klara med gymnasiet.
I Sverige infördes studentmössan 1862 som tecken på avlagd studentexamen, och fanns då i en sommar- och vintermodell. Den vita som vi känner i dag bars på sommaren. När den traditionella studentexamen avskaffades 1968 blev den vita studentmössan enbart en symbol för att eleven gått färdigt gymnasiet, och ingen hänsyn togs till vilka avgångsbetyg eleven hade.