I en tid utan vare sig naturgas, el eller fjärrvärme tvingades våra förfäder vara både praktiska och kreativa för att hålla värmen under kalla vinterdagar.
Först och främst såg folk förr i tiden till att inreda sina hem så att behovet av uppvärmning blev så lågt som möjligt. Det innebar att husen i många fall var små och hade tjocka väggar, lågt i tak och endast ett fåtal fönster med tjocka gardiner. På så vis behöll huset så mycket som möjligt av värmen från den öppna spisen, kring vilken familjen samlades för att värma sig.
På natten täckte man sig med flera lager täcken och filtar och drog ner nattmössan över öronen. Om det ändå var kallt kunde sängen och fötterna hållas varma med en sängvärmare, en metallpanna med ett långt handtag. Sängvärmaren fylldes med antingen aska eller glödande kol och lades under täcket.