Hur fungerade inkvarteringar?
En läsare har hittat en ana som ondgör sig över den tunga inkvarteringsbördan. Hur fungerade egentligen inkvarteringar och hur vanliga var de?
Inkvarteringsbördan var i århundraden stor och allmänt avskydd i många svenska städer. I första hand var det stadens militära garnison som inkvarterades, men också truppförband som passerade staden eller tillfälligtvis var förlagda där kunde inkvarteras. I städer som Stockholm och Göteborg med stora garnisoner var inkvarteringarna extra betungande.
Om det fanns en fästning kunde soldaterna förläggas där, men annars spreds de ut i stadsbornas hem. Fast kravet gällde inte alla stadsbor – bara de som var borgare i staden drabbades av inkvarteringen som en del av sin skattebörda.
Risken för spridning av smittosamma sjukdomar om man trängde ihop många soldater i osunda förläggningar var också en förklaring till inkvarteringarna. Nackdelen var att det tog tid att samla soldaterna för dagens tjänstgöring. Särskilda trumslagare gick runt på gatorna och kallade samman manskapet till särskilda mötesplatser.
Värdfamilj skulle försörja soldat
Inkvarteringen bestod egentligen av olika delar, främst den fysiska som innebar att en borgarfamilj fick ta emot en eller flera soldater som skulle bo i hemmet. Dessa soldater skulle också försörjas av värdfamiljen. Det är inte svårt att förstå hur impopulärt det var att få sådana nya ”familjemedlemmar” för kortare eller längre tid.
Men borgarna skulle också bidra med kontanter eller matvaror till soldaternas försörjning, i synnerhet till dem som var förlagda i tältläger. Dessa soldaterna slapp borgarna dock att ha i sina hem.
MER LÄSNING I SLÄKTHISTORIAS NYHETSBREV!
Särskilda inkvarteringskommissioner skötte insamling och utbetalning av avgifterna, och i deras arkiv (i respektive stads arkiv i landsarkiven) kan man således hitta uppgifter om hur ens förfäder drabbades av inkvarteringsbördan.
Redan Gustav Vasa föreskrev inkvarteringar för att lösa förläggningsproblemen, och bestämde 1557 att ”gästning” var en borgerlig skyldighet. På landsbygden kunde bönderna drabbas av liknande krav på gästning för att underhålla marscherande trupp som passerade gården eller byn.