Bödlarna och deras familjer var avskydda av de flesta. Bödelns son hade ofta inget annat val än att gå i faderns fotspår.

Hur blev man bödel?

Hur fick bödeln sitt brutala arbete?

Bödelyrket gick i arv

Arbetet som bödel gick i regel i arv från far till son, men andra riskerade också att dras in på den föraktade yrkesbanan.

T.ex. utsåg en adelsman den tyske skogshuggaren Heinrich Schmidt från Hof att utföra en avrättning av tre gripna år 1553. Det ofrivilliga uppdraget vanärade Schmidt så mycket att han därefter inte kunde arbeta som något annat än bödel. Man hade fått ännu en bödelssläkt.

Bödeln stod längst ner i hierarkin

Medeltidens bödlar för­aktades av alla runt omkring dem. De var t.ex. tvungna att bo utanför stadsmurarna eller på en "oren" plats, t.ex. i närheten av de spetälska. Ibland förvägrades de tillträde till kyrkorna. Bödlar hade inte heller några juridiska rättigheter. De kunde t.ex. inte få medborgarskap, vittna i rättegångar eller tas upp i skrån - tidens fackföreningar.

Med den isoleringen bildades hela bödelsdynastier. De samarbetade på många sätt och bildade sina egna skrån, bl.a. för att se till att sönerna gick i lära.