Historiens första Kim Kardashian
Fenomenet ”känd för att vara känd” är långtifrån nytt. I slutet av 1800-talet vände en vanlig prästdotter uppochned på hela London. Konstnärer stod på rad för att måla av henne och snart blev hon kronprinsens älskarinna.
Lillie Langtry ville bli berömd. Det blev hon. I första hand för sin skönhet – hon blev modell för flera av samtidens konstnärer och vykortsfotografer.
Londons högdjur tittade till en extra gång när en ung kvinna iförd en enkel svart klänning trädde in i balsalen. Hon bar inga smycken och stod i skarp kontrast till Londons fashionabla high society-damer.
Den okända kvinnan bländade alla med sin naturliga skönhet. Hon presenterades som fru Langtry och hade nyligen anlänt till London med en brinnande längtan att bli känd. Hennes önskan blev uppfylld.
Kvällens fest hos lady Sebright blev Lillie Langtrys entré i det brittiska sällskapslivet. Hon väckte beundran för sin skönhet men också för sin intelligens och sitt självförtroende.
Lillie var en ung påläst kvinna, hon var rapp i repliken och vågade säga vad hon tyckte. Konstnärerna Frank Miles och John Millais var ett par av de förtjusta gästerna.
Båda bad att få måla av henne, och snart var hennes ansikte välkänt i hela London. Miles teckningar av Lillie såldes som vykort, och Millais porträtt av kvinnan i den svarta klänningen blev en sensation.
Målningen ställdes ut på The Royal Academy där besökarna flockades för att få se ”den vackraste kvinnan på jorden”, som hon kallades av Millais. Snart strömmade inbjudningarna till stadens omtalade fester in till den unga kvinnan.
Kronprinsens favoritälskarinna
Lillie Langtrys älskare, kronprins Edvard, var gift med den danska prinsessan Alexandra. Prinsen hade även andra kvinnor, bland andra lady Randolph Churchill, mor till lille Winston.
Lillie Langtry var en osannolik kandidat till rollen som Londons mest eftertraktade gäst. Hon föddes långt från världsmetropolens överklassliv som dotter till en präst på ön Jersey 1853.
I strid med det viktorianska Englands normer hade hon fått en ordentlig skolgång och bl.a. fått rida barbacka. ”Jag föraktar fru Langtry. Hon har ingen rätt att vara intelligent, modig, självständig och dessutom bedårande”, sade författaren George Bernhard Shaw senare med glimten i ögat.
Lillie Langtry, som egentligen hette Emily, hade fått sitt namn efter de liljor hon älskade att bära. Efternamnet var från äktenskapet med Edward Langtry, en man som hade blivit nyckeln till det eftertraktade London. Sedan gick det snabbt.
Hennes bild prydde vartenda skyltfönster, modeskapare erbjöd henne gratis klänningar, poeter skrev dikter om henne och utländska grevar stod på rad för att få träffa henne.
Lillie inledde dessutom en affär med Englands kronprins – den senare Edvard VII. De båda möttes 1877 och när de väl hade visat sig offentligt inviterades hon även i de förnämaste kretsarna.
Hon presenterades till och med för älskarens mor, drottning Victoria. Vid mötet med drottningen på Buckingham Palace hade Lillie tre vita strutsfjädrar i håret – kronprinsens emblem.
Hon bemöttes kyligt av drottningen som efter detta såg till att den målning av Lillie som hängde över den yngste sonens, prins Leopold, säng, avlägsnades.
Tre år varade affären med kronprinsen.
Trots att båda var gifta på sitt håll lät han bygga ett hus åt dem i badorten Bournemouth. Det blev parets intima tillflyktsort fram till uppbrottet år 1880. Efter det upphörde strömmen av inbjudningar plötsligt och Lillie tvingades sälja sina ägodelar för att betala räkningarna.
Scenbegåvningen var inte överväldigande, men Lillie hjälptes en bra bit på vägen av väninnan Sarah Bernhardt och hon lyckades förhandla sig till ett skyhögt gage.
Hon lät sig dock inte slås ned av motgången. Vännerna, författaren Oscar Wilde och skådespelerskan Sarah Bernhardt, föreslog att hon skulle söka sig till scenen. Kritikerna var inte överdrivet förtjusta men publiken älskade henne.
När Lillie Langtry som 53-åring drog sig undan rampljuset slog hon sig ned i Monaco där hon blev den första kvinnan att spränga kasinots bank.