När den 47-åriga prästfrun Favell Lee Mortimer 1849 gav ut sin bok The Countries of Europe Described, hade hon redan skrivit sexton böcker – för barn.
Hennes mest framgångsrika bok såldes i över en miljon exemplar i 38 länder.
Fru Mortimer var alltså en rutinerad skribent, när hon gav sig i kast med att beskriva Europas länder och deras befolkningar.
Visserligen hade hon bara lämnat England en gång, då hon besökte Bryssel och Frankrike, men det bekymrade henne inte.
Hon bläddrade i några böcker och fantiserade ihop resten – och började sedan skriva om de folkslag som hon aldrig besökt och uppenbarligen inte hade lust att besöka.
Hennes värld började och slutade i England – ett land som inget annat kunde mäta sig med.
Ländernas bedömning
🌟🌟🌟 - Inte helt uselt
🌟🌟 - Nära katastrof
🌟 - Besök det aldrig
I Ryssland äter vargar små barn, och spädbarn dricker brännvin
Ländernas bedömning: 🌟
Inte heller tsarens Ryssland fick några vänliga ord från Favell Lee Mortimer.
Det jättelika landet var iskallt och fullt av glupska vargar, men de vågade inte angripa vuxna: ”Men om de upptäcker ett barn vandrande omkring ensamt i skogen, så äter de för det mesta upp det.”
Ryska män lät sitt hår växa så långt att de var tvungna att binda upp det för att kunna se.
De såg dock bättre ut än landets fattiga, som kallades de svarta. ”För att de är så extremt smutsiga”, förklarade författaren.
Till hennes förvåning badade de flesta en gång i veckan – det var en syn att undvika!
Enligt Favell Lee Mortimer åt de helst rågbröd, som de sköljde ner med te:
”Men de älskar även brännvin och dricker det – inte i små glas, utan i stora kannor – och låter till och med sina spädbarn läppja på det.”
Italien bebos av tiggare och karnevalstokar
Ländernas bedömning: 🌟
Bortsett från husens förfall hade enligt fru Mortimer inget förändrats i Italiens huvudstad Rom sedan de romerska kejsarna styrde världen.
”Då var det en motbjudande stad, full av avgudar och grymhet – och det är fortfarande en motbjudande stad”, skrev hon.
Italienarna var mörkhyade och hade sorgsna och eftertänksamma ögon.
”Och inte undra på att de är sorgsna, för landet är i ett sorgligt skick!”
Enligt författaren reste många av Italiens unga män till England, och det var inte så underligt:
”Du behöver bara se horderna av eländiga tiggare i Italien. Det är mycket obehagligt att se dessa fattiga i svärmar, klädda i smutsiga trasor, många med otrevliga sår och andra med brutna ryggar eller ben”.
Enligt den inbitna brittiskan stod det inte mycket bättre till med resten av befolkningen, som var okunnig och ägnade sin tid åt helt fel saker:
”Deras största nöje är att spela om pengar. Somliga med kort, andra med fingrarna.”
Men spelandet om pengar var inte det enda som var förkastligt:
”Ibland tar människor på sig masker och springer runt på gatorna för att se om andra kan känna igen dem, när de har dolt ansiktet. En annan dag tar alla ett ljus i handen, och det roliga består i att försöka blåsa ut de andras ljus och hålla liv i sitt eget.”
För fru Mortimer var det olidligt att se vuxna människor slösa bort tiden på det sättet. Hon hade lika lite till övers för italienarnas svaghet för målningar och statyer:
”De bryr sig inte lika mycket om praktiska saker som om vackra saker. Engelsmän är mer intresserade av praktiska saker.”
Frankrike är alla kungars fasa
Ländernas bedömning: 🌟🌟
För en rojalist som fru Mortimer var Frankrike en besynnerlig plats.
Ända sedan revolutionen 1789 hade befolkningen gjort sitt land till ett helvete för kungar: ”Den siste kungen lämnade palatset i stor hast. En pöbel stod utanför hans fönster, och han var rädd att de skulle ta sig in!”
Kung Ludvig Filip I hann inte ens äta upp, utan var tvungen att fly genom stadens gator med sin hustru av rädsla för att bli av med huvudet.
”Och vart reste han? Till England. Det är en säker plats för franska kungar”, slog hon fast.
Fransmännen var å andra sidan otrolig hövliga – mer än något annat folk i Europa. Men enligt fru Mortimer var det mesta lögn:
”Fransmännen kommer med många komplimanger för att behaga sitt sällskap, men dessa komplimanger är för det mesta inte sanna.”
Jämfört med hennes älskade England var Frankrike dessutom fullt med fattiga, som inte ens hade råd med britternas favoritdryck: te.
”De har inte råd att köpa det. Emellanåt, när de är sjuka, häller de lite socker i vatten och dricker det, men de har inte råd varje dag.”
Ärkebritten var dock imponerad av fransmännens förnuftiga inställning till alkohol:
”I England är det vanligt för en fattig man att bli full, men det är väldigt ovanligt i Frankrike. Det händer att människor viskar till varandra och pekar: ’Den mannen blev en gång full’.”
Favell Lee Mortimer medgav att Paris var en härlig stad med många butiker och fint klädda människor.
De var dock tvungna att dela på husen, så varje familj hade bara ett våningsplan, ”och rummen är inte lika bekväma som i England”.
Sverige: En nation av tjuvar
Ländernas bedömning: 🌟🌟
En vistelse i Sverige var inte att rekommendera, slog fru Mortimer fast.
Visserligen kunde alla läsa, och i varje stad fanns det minst en bokhandel. Men att tro att det gjorde svenskarna var kloka och goda var ett misstag.
”På intet sätt. Det finns inget land i Europa där så många människor sätts i fängelse”, varnade hon.
Enligt författaren fanns det dock färre rånare än på exempelvis Sicilien, där rånare inte straffades. Det gjorde man trots allt i Sverige.
”Trots det fortsätter resten av befolkningen att stjäla!”
Enligt fru Mortimer hade nationen ett annat stort problem:
”Svenskarna svär å det fruktansvärdaste – både fina herrar och fattiga.”
Inte heller husen föll författaren i smaken. De var så små att människor ställde sängarna ovanpå varandra för att få plats.
”Man får klättra upp till toppen och se upp så man inte faller ur.”
Besökare skulle också bli besvikna på maten, för ofta var köttet endast rökt, och lax serverades rå:
”Men svenskarna äter den ofta blandad med ättika och peppar.”
Portugiserna är klumpigast i Europa
Ländernas bedömning: 🌟
Ett land fyllt med obegåvade och fumliga hantverkare – det var vad Favell Lee Mortimer ansåg om Portugal.
”Det är otroligt hur dåligt snickarna bygger lådor och smederna gör nycklar”, sa hon och hävdade att portugisernas vagnshjul var så dåliga att inga utlänningar stod ut med deras gnisslande ljud.
Portugiserna var liksom spanjorerna lata, ”men de har vitare tänder, eftersom de aldrig röker”, påstod författaren.
Lissabon var vackert på avstånd, men på nära håll var gatorna en besvikelse:
”De är fulla med avfall och skräp. Flockar av smutsiga hundar överallt, och från husen kommer obehagliga lukter.”
Ännu värre var det att bo i staden: ”Det är fullt med stickande insekter; på natten störs du av myggor i varje ögonblick!”
Norge: Fylltrattar och hembrännare
Ländernas bedömning: 🌟🌟
Norrmännen var enligt Favell Lee Mortimer långa, starka och förbluffande ärliga.
”På sommaren har folk dörrarna öppna, och inga tjuvar går in – inte ens i städerna. Galler och lås är onödiga i Norge”, påstod hon.
Folkslaget hade dock ett allvarligt problem med spriten.
”Norrmännens största brist är deras drickande. De älskar sprit kallad finkel – som påminner om gin, men görs på potatis.”
Författaren uppskattade att varenda gård hade sin egen destillationsapparat för att göra finkel:
”Vem vet hur mycket olycka denna apparat har orsakat!”