När den 47-åriga prästfrun Favell Lee Mortimer 1849 gav ut sin bok The Countries of Europe Described, hade hon redan skrivit sexton böcker – för barn.
Hennes mest framgångsrika bok såldes i över en miljon exemplar i 38 länder.
Fru Mortimer var alltså en rutinerad skribent, när hon gav sig i kast med att beskriva Europas länder och deras befolkningar.
Visserligen hade hon bara lämnat England en gång, då hon besökte Bryssel och Frankrike, men det bekymrade henne inte.
Hon bläddrade i några böcker och fantiserade ihop resten – och började sedan skriva om de folkslag som hon aldrig besökt och uppenbarligen inte hade lust att besöka.
Hennes värld började och slutade i England – ett land som inget annat kunde mäta sig med.
Ländernas bedömning
🌟🌟🌟 - Inte helt uselt
🌟🌟 - Nära katastrof
🌟 - Besök det aldrig
Spaniens natur var enligt fru Mortimer fylld med rövare och mördare.
Vildsinta rånare i Spanien
Ländernas bedömning: 🌟
Spanien var vackert, medgav fru Mortimer, men utanför städerna lurade mördare och rövare.
”De gömmer sig i grottor och i skogarnas grönska”, varnade författaren.
Enligt henne begicks det så många rånmord att gäster i Spanien ständigt stötte på svarta kors längs vägarna.
Den lokala maten kunde inte heller rekommenderas. Spanjorerna åt massor av saltade oliver, som få britter var bekanta med – och lika bra var det: ”Smaken är så bitter att jag är säker på att ni inte skulle tycka om det.”
Spanjorerna var kortväxta och såg magra och ofta sorgsna ut.
De unga älskade att dansa och sjunga, men utöver det fanns det inte mycket att hurra för, enligt fru Mortimer: ”Mycket få människor tycker om att läsa eller ägna sig åt något annat nyttigt.”
Spanjorerna var inte bara lata utan även grymma, för alla vallfärdade de till tjurfäktningar: ”Även prästerna, som borde föregå med gott exempel!”
I Ryssland äter vargar små barn, och spädbarn dricker brännvin
Ländernas bedömning: 🌟
Inte heller tsarens Ryssland fick några vänliga ord från Favell Lee Mortimer.
Det jättelika landet var iskallt och fullt av glupska vargar, men de vågade inte angripa vuxna: ”Men om de upptäcker ett barn vandrande omkring ensamt i skogen, så äter de för det mesta upp det.”
Ryska män lät sitt hår växa så långt att de var tvungna att binda upp det för att kunna se.
Rysslands vargar levde utanför städerna och åt gärna ensamma barn på avvägar.
De såg dock bättre ut än landets fattiga, som kallades de svarta. ”För att de är så extremt smutsiga”, förklarade författaren.
Till hennes förvåning badade de flesta en gång i veckan – det var en syn att undvika!
Enligt Favell Lee Mortimer åt de helst rågbröd, som de sköljde ner med te:
”Men de älskar även brännvin och dricker det – inte i små glas, utan i stora kannor – och låter till och med sina spädbarn läppja på det.”
Köpenhamn var enligt fru Mortimer så tyst att man kunde förledas att tro att staden var obebodd.
Danmark: Inte lika fult som Nederländerna
Ländernas bedömning: 🌟🌟🌟
Danmark var ett av de få länder som Favell Lee Mortimer faktiskt tyckte om.
Det påminde nämligen om England – men hon var inte direkt översvallande: ”Danmark är platt, men inte så platt som Holland, inte heller så fuktigt och fult.”
Landets huvudstad var enligt författaren väldigt vacker, men även besynnerlig: ”Den är så stilla och tyst att man nästan kan tro att ingen bor i den.”
Den förbluffande tystnaden var något fru Mortimer uppskattade.
Hon hade dock noterat en dålig sida hos danskarna: ”De är alltför förtjusta i fester och nöjen!”
Till danskarnas försvar påpekade hon att de – till skillnad från i de flesta andra nationer i Nordeuropa – inte drack.
En resenär hade nämligen efter några månaders vistelse i Danmark uttryckt sin beundran för den lilla skandinaviska nationen:
”I detta land såg jag aldrig någonsin en krympling, en tiggare eller en full person – varken på dagen eller på natten.”
Det kunde även britterna lära sig något av, enligt nykteristen Favell Lee Mortimer.
Italien bebos av tiggare och karnevalstokar
Ländernas bedömning: 🌟
Bortsett från husens förfall hade enligt fru Mortimer inget förändrats i Italiens huvudstad Rom sedan de romerska kejsarna styrde världen.
”Då var det en motbjudande stad, full av avgudar och grymhet – och det är fortfarande en motbjudande stad”, skrev hon.
Italienarna var mörkhyade och hade sorgsna och eftertänksamma ögon.
”Och inte undra på att de är sorgsna, för landet är i ett sorgligt skick!”
Enligt författaren reste många av Italiens unga män till England, och det var inte så underligt:
”Du behöver bara se horderna av eländiga tiggare i Italien. Det är mycket obehagligt att se dessa fattiga i svärmar, klädda i smutsiga trasor, många med otrevliga sår och andra med brutna ryggar eller ben”.
Italienarna var enligt Favell Lee Mortimer alltid på jakt efter nöjen, såsom hasardspel och karnevaler.
Enligt den inbitna brittiskan stod det inte mycket bättre till med resten av befolkningen, som var okunnig och ägnade sin tid åt helt fel saker:
”Deras största nöje är att spela om pengar. Somliga med kort, andra med fingrarna.”
Men spelandet om pengar var inte det enda som var förkastligt:
”Ibland tar människor på sig masker och springer runt på gatorna för att se om andra kan känna igen dem, när de har dolt ansiktet. En annan dag tar alla ett ljus i handen, och det roliga består i att försöka blåsa ut de andras ljus och hålla liv i sitt eget.”
För fru Mortimer var det olidligt att se vuxna människor slösa bort tiden på det sättet. Hon hade lika lite till övers för italienarnas svaghet för målningar och statyer:
”De bryr sig inte lika mycket om praktiska saker som om vackra saker. Engelsmän är mer intresserade av praktiska saker.”
Det fattiga Irlands potatiskost föll inte fru Mortimer på läppen.
Irland: Fallfärdiga hus och bara potatis att äta
Ländernas bedömning: 🌟
Fuktigt, smutsigt och fullt med fattiga – Irland var inte ett resmål som fru Mortimer kunde rekommendera. ”Inga hyddor i världen är så ynkliga som irländska hus och bostäder”, skrev hon.
De fallfärdiga husen saknade skorsten, så röken leddes ut genom ett hål i väggen, som även fungerade som dörr och fönster. När det regnade – och det gjorde det ofta – vräkte vattnet in genom de otäta taken.
För besökare var det värsta emellertid att det i regel inte fanns några möbler:
”I ena hörnet en hög halm med en filt. Det är sängen. I det andra hörnet ligger grisen på en ännu smutsigare hög med halm.”
Enligt Favell Lee Mortimer befolkades landet i stort sett enbart av fattiga, för Irlands få rika flydde till England.
Och de utfattiga irländarna, vars trasiga och slitna kläder hon inte ens bevärdigade med beteckningen ”paltor”, utgjorde ingen rolig syn.
Det var inte heller värt att resa till Irland för någon kulinarisk upplevelse. ”Maten utgörs av potatis! Till frukost, lunch och middag”, rös hon.
Till och med irländarnas tro var förfärlig: ”Det är något slags kristen religion, men av uselt slag!”
Frankrike är alla kungars fasa
Ländernas bedömning: 🌟🌟
För en rojalist som fru Mortimer var Frankrike en besynnerlig plats.
Ända sedan revolutionen 1789 hade befolkningen gjort sitt land till ett helvete för kungar: ”Den siste kungen lämnade palatset i stor hast. En pöbel stod utanför hans fönster, och han var rädd att de skulle ta sig in!”
Kung Ludvig Filip I hann inte ens äta upp, utan var tvungen att fly genom stadens gator med sin hustru av rädsla för att bli av med huvudet.
”Och vart reste han? Till England. Det är en säker plats för franska kungar”, slog hon fast.
Fransmännen var å andra sidan otrolig hövliga – mer än något annat folk i Europa. Men enligt fru Mortimer var det mesta lögn:
”Fransmännen kommer med många komplimanger för att behaga sitt sällskap, men dessa komplimanger är för det mesta inte sanna.”
Frankrikes kungar fick fly varje gång landet drabbades av uppror. Så var det lyckligtvis inte i England, påpekade fru Mortimer.
Jämfört med hennes älskade England var Frankrike dessutom fullt med fattiga, som inte ens hade råd med britternas favoritdryck: te.
”De har inte råd att köpa det. Emellanåt, när de är sjuka, häller de lite socker i vatten och dricker det, men de har inte råd varje dag.”
Ärkebritten var dock imponerad av fransmännens förnuftiga inställning till alkohol:
”I England är det vanligt för en fattig man att bli full, men det är väldigt ovanligt i Frankrike. Det händer att människor viskar till varandra och pekar: ’Den mannen blev en gång full’.”
Favell Lee Mortimer medgav att Paris var en härlig stad med många butiker och fint klädda människor.
De var dock tvungna att dela på husen, så varje familj hade bara ett våningsplan, ”och rummen är inte lika bekväma som i England”.
Ända sedan Ludvig XVI blev av med huvudet 1793, gjorde de franska invånarna uppror gång på gång.
Fru Mortimer hade trots allt rätt om en del saker
- 1789–1799: Franska revolutionen pågår. Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette avrättas.
- 1830: Under den så kallade julirevolutionen angriper folket den återinförda monarkin. Karl X tvingas fly landet.
- 1832: Den nye kungen, Ludvig Filip I, utsätts för hård press, när republikanerna under den så kallade junirevolutionen försöker största monarkin på nytt.
- 1848: Efter flera år med social oro sveper revolutioner över Europa och Frankrike drabbas igen. Monarkin avskaffas slutgiltigt, och Ludvig Filip tvingas fly. Frankrike blir en republik.
Sverige: En nation av tjuvar
Ländernas bedömning: 🌟🌟
En vistelse i Sverige var inte att rekommendera, slog fru Mortimer fast.
Visserligen kunde alla läsa, och i varje stad fanns det minst en bokhandel. Men att tro att det gjorde svenskarna var kloka och goda var ett misstag.
”På intet sätt. Det finns inget land i Europa där så många människor sätts i fängelse”, varnade hon.
Enligt författaren fanns det dock färre rånare än på exempelvis Sicilien, där rånare inte straffades. Det gjorde man trots allt i Sverige.
”Trots det fortsätter resten av befolkningen att stjäla!”
Ett enormt antal svenskar satt i fängelse för stöld. Och de som inte gjorde det var enligt fru Mortimer på god väg att göra det.
Enligt fru Mortimer hade nationen ett annat stort problem:
”Svenskarna svär å det fruktansvärdaste – både fina herrar och fattiga.”
Inte heller husen föll författaren i smaken. De var så små att människor ställde sängarna ovanpå varandra för att få plats.
”Man får klättra upp till toppen och se upp så man inte faller ur.”
Besökare skulle också bli besvikna på maten, för ofta var köttet endast rökt, och lax serverades rå:
”Men svenskarna äter den ofta blandad med ättika och peppar.”
Tyska kvinnor läste inte, utan spann och stickade ständigt.
Tyska kvinnor stickar dagen lång
Ländernas bedömning: 🌟🌟🌟
Tyskland var ett härligt land med sunda människor, vackra berg och skogar, ansåg Favell Lee Mortimer, även om hon hade en del invändningar:
”Du ser inte de förtjusande, gröna fält och häckar fyllda med majblomster, som är så vackra i England.”
Inte heller tyskarnas bostäder höll samma standard som hemma: ”Där finns en byrå med hyllor, sängar med gardiner och en spis; men allt är smutsigt och obekvämt.”
Det berodde på att kvinnorna sällan var hemma, och att de hade fullt upp med att spinna och sticka.
Å andra sidan läste de sällan böcker, och om de gjorde det valde de noveller om fiktiva personer:
”Det vore bättre att inte läsa något snarare än att läsa sådana böcker”, rasade fru Mortimer.
Hon medgav dock att tyskarna var artiga och omtänksamma:
”Men det vore bra om de var lite mer presentabla och rena – i synnerhet de fattiga!”
Portugiserna är klumpigast i Europa
Ländernas bedömning: 🌟
Ett land fyllt med obegåvade och fumliga hantverkare – det var vad Favell Lee Mortimer ansåg om Portugal.
”Det är otroligt hur dåligt snickarna bygger lådor och smederna gör nycklar”, sa hon och hävdade att portugisernas vagnshjul var så dåliga att inga utlänningar stod ut med deras gnisslande ljud.
Portugiserna var liksom spanjorerna lata, ”men de har vitare tänder, eftersom de aldrig röker”, påstod författaren.
Det är oklart om denne hantverkare är från Portugal, men om han är det, förklarar det en del.
Lissabon var vackert på avstånd, men på nära håll var gatorna en besvikelse:
”De är fulla med avfall och skräp. Flockar av smutsiga hundar överallt, och från husen kommer obehagliga lukter.”
Ännu värre var det att bo i staden: ”Det är fullt med stickande insekter; på natten störs du av myggor i varje ögonblick!”
Norge: Fylltrattar och hembrännare
Ländernas bedömning: 🌟🌟
Norrmännen var enligt Favell Lee Mortimer långa, starka och förbluffande ärliga.
”På sommaren har folk dörrarna öppna, och inga tjuvar går in – inte ens i städerna. Galler och lås är onödiga i Norge”, påstod hon.
Norrmän var ärliga, men alltför förtjusta i sprit, konstaterade fru Mortimer.
Folkslaget hade dock ett allvarligt problem med spriten.
”Norrmännens största brist är deras drickande. De älskar sprit kallad finkel – som påminner om gin, men görs på potatis.”
Författaren uppskattade att varenda gård hade sin egen destillationsapparat för att göra finkel:
”Vem vet hur mycket olycka denna apparat har orsakat!”
