Galleri: Medeltidens dödliga dueller
Riddarduell i glänsande rustningar, blodiga svärdsklingor och en kamp med bara nävarna. Se galleriet över medeltidens olika tvekamper.
Duellanter skulle enligt reglerna strida på en sluten arena, kallad champ clos.
Oenigheter avgjordes genom duell
När oenigheter om äran och rättsliga tvister skulle avgöras i medeltidens Europa kunde det ske genom duell. Det fanns mängder med specialister som tränade duellanter inför en kamp. Några erbjöd sig till och med själva att vara stand in i duellerna. En av dem var den tyske fäktmästaren Hans Talhoffer. I sina verk om stridslust gav hans steg för steg instruktioner om hur en duell skulle gå till. Allt från förnäma riddardueller i full rustning, till enkla duster med nävarna.
Som ritualen påbjuder går två duellanter in i var sitt hörn av arenan. Adelsmännen ska avgöra striden med spjut.
Manshöga träsköldar med sylvassa ändar fungerade både som försvar och vid attack. Med ett välriktat hugg kunde sköldens spetsar borra sig in i bålen på motståndaren.
Adelsmän som hade råd med avancerad rustning kunde, som i klassiska riddartorneringar, strida med lansar till häst.
En brottningsmatch med bara nävarna kunde också leda till döden. År 1127 slet en hetsig duellant testiklarna av sin motståndare som snabbt förblödde.
Normalt strider duellanter med lika vapen men här hugger en svärdkämpe huvudet av rivalen som har försvarat sitt liv med en stridshammare.
Träsköld överdragen med tyg och spetsiga ändar används även som angreppsvapen.
Kombattanterna drar sina långa dolkar i en fäktningskamp i arenan.
Hammaren med den spetsiga kroken kan användas till att dra ner en riddare från hans häst, men här strider duellanter i lätta tygkläder till fots.
Inget knep är för fult för duellanterna. Motståndaren kan dödas med ett svärd genom ögat.
Små stridssköldar med taggar på avvärjer svärdshugg men kan också skada motståndaren med ett slag.
Gud har talat. Den ena kombattanten är besegrad och djävulen lämnar hans lögnaktiga mun.