Människor i dagens moderna samhälle lever betydligt bättre liv än sina förfäder. Men på ett område ser den snabba utvecklingen ut att ha kört i diket.
Det finns nämligen mycket som tyder på att vår barnuppfostran i den rika västvärlden har så många brister att larm klockorna ringer oavbrutet.
Kanske bör vi vända blicken bakåt och låta oss inspireras av de metoder som jägare och samlare använde för att ge sina barn rätt erfarenheter och resurser för att klara sig väl här i livet.
Mycket mer fysisk kontakt
Dr. Nikhil Chaudhary, som är evolutionär antropolog, har studerat BaYakafolket, som är ett existerande jägare- och samlarfolk i Kongo.
I samarbete med Dr. Annie Swanepoel, som är barnpsykolog, har han jämfört jägare- och samlarsamhällets uppfostringsmetoder med de metoder som används i västliga, industrialiserade och högutbildade samhällen. De har gjort ett par både intressanta och tankeväckande observationer.
Inom BaYaka-folket har barn ofta upp till 20 olika vårdnadshavare.
Först och främst upplever barn i jägare- och samlarsamhällen en hög grad av fysisk kontakt med de vuxna. De blir burna i armarna eller i en bärsele av tyg en stor del av dagen, de ammas ända upp till fyra års ålder och de sover tillsammans med sina föräldrar genom hela barndomen.
Dessutom blir det omedelbara reaktioner när de gråter och det är ytterst sällan de blir utskällda för något.
Alla hjälper till att passa barnen
Förvisso dör 40 procent av barnen i jägare- och samlarsamhällen innan de fyller 15 år, så i det avseendet har barn i högutvecklade länder en klar fördel.
Men barn i jägare- och samlarsamhällen har en helt annan och närmare kontakt inte bara med sina egna föräldrar utan även andra vuxna, som fungerar som extraföräldrar. Hela byn är så att säga en stor föräldraflock, varav alla är med och passar barnen.
"Moderna föräldrar får mycket mindre hjälp med barnpassning från sina familjer eller sociala relationer än tidigare i evolutionen. Möjligheten att få hjälp av andra omsorgsfulla vuxna kan minska de negativa effekter som föräldrastress påför kärnfamiljen. Samtidigt reduceras risken för en förlossningsdepression, som kan vara skadlig för ett barns välmående och kognitiva utveckling", förklarar Dr. Nikhil Chaudhary.
Äldre syskon hjälper också till
En annan karakteristisk företeelse i jägare- och samlarsamhällen är att de äldre syskonen tar hand om sina yngre syskon. Det finns exempel på att barn som bara är i fyraårsåldern passar mindre barn.
I det moderna samhället är detta förstås inte möjligt, eftersom de äldre syskonen måste sköta sin skolgång, så uppgiften flyttas vanligtvis över till en barnpassare eller au pair-flicka.
"Vi borde kanske undersöka möjligheterna för att äldre syskon kan inta en större roll som avlastning för sina föräldrar genom att ta hand om sina mindre syskon. Det skulle kanske också stimulera deras egen sociala utveckling", anser Dr. Nikhil Chaudary.
Lär genom lek och utforskning
En annan markant skillnad mellan jägare- och samlarsamhällen är inlärningsprocessen. Barn i jägare- och samlarsamhällen lär av varandra genom lek och utforskning. Lek och inlärning är i själva verket samma sak.
Enligt Nikhil Chaudharys och Annie Swanepoels studie hjälper denna inlärningsmetod till att göra barnen mer robusta, ökar deras självsäkerhet och är dessutom förknippad med mindre stress samt ger ökad motivation och förbättrade prestationer.
De båda forskarna medger dock att metoden inte är direkt överförbar till det moderna samhället.
Viktigt att forska mer i ämnet
Det krävs mer forskning för att undersöka skillnader mellan mental hälsa och barnutveckling i jägare- och samlarsamhälle respektive moderna samhällen som de västliga.
De båda forskarna hoppas därför att experter inom områden som psykiatri och evolutionär antropologi ska samarbeta för att öka vår insikt i detta viktiga ämne och återuppta något av allt det vi har tappat på vägen, men som faktiskt ser ut att vara gynnsamt.