Feminister använde jujutsu mot polisen
Kvinnornas krav på rösträtt provocerade hela Storbritannien. För att skydda sig själva upprättade feministerna ligan "The Bodyguard" som kunde jujutsu. Kampen för jämställdhet kom att kräva dödsoffer.
Ligans tränare, Edith Garrud, var en späd kvinna men hon var bland de första i västvärlden att behärska jujutsu.
Upproret pyrde bland damerna på Oxford Street men denna fina vinterdag var det ingen på Londons flottaste affärsgata som anade oråd. Inte förrän en späd kvinna blåste i pipan för att kalla till strid mellan könen.
Kvinnorna halade fram stenar och hammare som de dolt under kjolarna och började kasta dem mot butiksfönstren. De ville protestera mot att kvinnor saknade rösträtt. Efter en kort stund lyfte de upp kjolarna och sprang iväg mot sitt gömställe som de hade på den närbelägna Argyll Street.
Det var kvinnan med pipan som hade sitt tillhåll där och trots att hon inte var mer än 1,50 lång var hon en av de mest inflytelserika personerna inom den brittiska suffragettrörelsen, som kämpade för att kvinnor skulle få samma demokratiska rättigheter som män.
Edith Garrud, som hon hette, var en av de första kvinnliga kampsportinstruktörerna i västvärlden. På Argyll Street låg hennes dojo där hon lärde upp kvinnor i den japanska kampsporten jujutsu. Hon tränade suffragetternas specialliga, som gick under namnet ”The Bodyguard”. Ligans främsta uppgift var att skydda kvinnorörelsens ledare mot polisen.
I golvet i dojon hade Garrud installerat hemliga lönnluckor där kvinnorna kunde gömma sina kläder och kastvapen. Hon rullade sedan ut mattor över luckorna för att dölja bevismaterialet samtidigt som suffragetterna bytte om till jujutsu-kläder. Poliserna lyckades aldrig avslöja dem.
Kemilärare gav kvinnorna styrka
I många år hade de brittiska kvinnorna försökt få en ändring i vallagen med fredliga medel. De hade tillsatt kommittéer, hållit möten och skrivit insändare i tidningarna, men det hade inte hjälpt.
Under mottot ”handling, inte ord” tog en kvinna vid namn Emmeline Pankhurst saken i egna händer och bildade år 1903 rösträttsorganisationen Women's Social and Political Union, WSPU. Med tiden använde de alltmer radikala metoder som vandalism och överfall för att nå sina mål. För att skydda de ledande suffragetterna grundade WSPU specialstyrkan ”The Bodyguard”, ledd av den militanta Gertrude Harding.
När suffragetternas ledare Emmeline Pankhurst talade kunde få män hålla sig lugna. Hennes krav på kvinnlig rösträtt provocerade hela Storbritannien.
Samma år bestämde sig Edith Garrud för att lära kvinnorna att utöva jujutsu. Hon hade flera år tidigare fascinerats av den japanska kampkonsten efter att ha sett en uppvisning på Alhambra Theatre i London.
Mannen på teaterscenen den gången, Edward Barton-Wright, hade lärt sig jujutsu när han var utstationerad ingenjör i Japan och han hade intygat att ”med jujutsu kan även en späd person klara av vilket överfall som helst”.
Den japanska självförsvarstekniken handlade nämligen inte om styrka utan om balans och rätt grepp.
Feministernas största slag
I Edith Garruds ögon var kampformen närmast magisk och tillsammans med sin man började hon ta lektioner i Barton-Wrights klubb.
Som ledare för ”The Bodyguard” uppfann hon ständigt nya knep för att fälla polisen. En polisman till häst kunde till exempel oskadliggöras genom slag på hästens bakben med en klubba så att hästen kastade av sin ryttare.
Ett annat trick var att rycka tag i de elastiska hängslen som höll polismännens byxor uppe. Om hängslena försvann hade polismannen fullt upp med att behålla byxorna på och skulle vara mer eller mindre oduglig i strid.
Londons poliser, bobbyerna, fick det hett om öronen när kvinnorna slog till.
”The Bodyguards” största slag ägde rum i Glasgow på våren 1914. Det var den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, som ligan klev på tåget i London. På vägen till Glasgow satt de onaturligt stelt på bänkarna i tredje klass. Under kjolarna dolde de nämligen sina favoritvapen – träklubborna. När kvinnorna anlände möttes de av omkring 50 polismän som hade ockuperat mötessalen där Pankhurst skulle tala.
När mötet öppnade klockan åtta på kvällen var emellertid varken Pankhurst eller Garrud där. I salen ryktades det om att de inte vågade visa sig – tills Emmeline Pankhurst plötsligt stod på scenen. Hon hade utgett sig för att vara en vanlig åhörare och hade löst biljett vid entrén som alla andra. Nu tog hon till orda:
”Ytterst få människor i detta land vet hur mycket pengar som spenderas på att täppa till munnen på kvinnor. Men kvinnors list och genialitet ska segra över den brittiska regeringens pengar.”
Polisen svingade sina batonger och försökte få bort Pankhurst från scenen men ”The Bodyguard” kämpade emot med sina bästa jujutsu-grepp. Bland åhörarna fanns flera civilklädda poliser, men det hade ”The Bodyguard” räknat med. Det som polisen trodde var dekorativa blomstergirlanger var i själva verket gömställen för taggtrådsstängsel. Publiken buade ut de poliser som med gemensamma krafter försökte gripa en enda
liten kvinna, och äldre damer slog dem i huvudet med sina paraplyer. Bord och stolar vältes omkull över hela lokalen och Gertrude Harding kastades omkull i ett virrvarr av stolar.
Upproret spred sig
Kvinnorna kämpade tappert men tvingades så småningom ge upp inför det stora antalet poliser som till slut slet ned Emmeline Pankhurst från scenen.
The Battle of Glasgow, som striden kom att kallas, hetsade suffragettrörelsens sympatisörer ännu mer och nästa dag marscherade en kvinna vid namn Mary Richardsson in på Londons National Gallery och attackerade den berömda målningen ”Rokeby Venus” med en yxa. Hon förklarade sig senare:
”Jag ville skada bilden av den vackraste kvinnan i den mytologiska historien, som en protest mot att regeringen försöker skada Mrs Pankhurst som är den vackraste kvinnan i modern historia.”
De brittiska kvinnorna fick inte full rösträtt förrän år 1928. Svenska kvinnor fick rösta för första gången år 1921.