I maj 1612 sjuder kullen Kingcombe Plain utanför den engelska byn Chipping Campden av liv och skratt.
Män, kvinnor och barn från när och fjärran har samlats för ett speciellt evenemang, Storbritanniens första återuppförande av antikens olympiska spel.
En man i pråliga kläder rider upp till krönet på en vit häst och blåser i ett horn. Brittiska ”Olimpick Games”, 1600-talets mest särpräglade tävlingar, har inletts.
Sport skulle ena folket
Mannen på den vita hästen hette Robert Dover. Han var advokat och den drivande kraften bakom återupplivandet av de gamla grekiska spelen inom nya, engelska ramar.
År 1612 var det över tusen år sedan den siste idrottaren lämnade arenan i Olympia i antikens Grekland. Robert Dover, som i likhet med många andra beundrade antiken, tyckte att det var hög tid att britterna fick lära sig lite grand om idrott.
Han hade med oro sett att alkohol och slagsmål dominerade de byfester som anordnades en söndag om året, lantarbetarnas enda lediga dag.
Dover tänkte att en engelsk pendang till de olympiska spelen skulle föra människor – rik som fattig – närmare varandra och få dem intresserade av annat än öl och slagsmål.
Kung Jakob I uppskattade idén. För honom var sport inte bara ett hälsosamt tidsfördriv, utan även en investering i kungariket.
Som han skrev i sin bok Declaration of Sports var en begivenhet som Olimpick Games bra för pöbeln, eftersom de olika idrottsgrenarna ”rustar deras kroppar för krig”.