Diktatorns brev till sonen: ”Siden och juveler är opassande för en man i din ställning.”

Florens, Italien, 23/3 1492

Lorenzo de’ Medici till Giovanni de' Medici, kardinal.

Du och alla vi som månar om ditt välbefinnande bör betrakta vår familj som ytterst gynnad av de högre makterna.

Denna tacksamhet gäller inte enbart det stora antal hedersbetygelser och förmåner som vårt hus har mottagit, utan först och främst att du har tilldelats den största värdighet som vår familj någonsin uppnått.

Denna ynnest är i sig viktig, men den blir inte mindre betydelsefull när man betänker din unga ålder samt under vilka omständigheter den har getts.

Det första råd som jag därför vill ge dig är att vara tacksam inför Gud.

Du måste alltid komma ihåg att det inte berodde på vare sig dina meriter eller din klokhet att detta har skett, utan enbart på Guds nåd, en nåd som du kan återgälda genom att leva ett fromt, kyskt och helt igenom exemplariskt liv.

Ditt förpliktigande blir bara större av att du redan nu, i så ung ålder, har visat tydliga tecken på att du kan gå långt.

Det vore vanhedrande om du glömmer din ungdoms levnadsregler och din utstakade väg.

Eftersträva därför att lätta den börda som din tidiga värdighet lägger på dig genom att leva ordentligt och genom att ge prov på uthållighet i de studier som passar för ditt ämbete.

De senaste åren har jag med tillfredsställelse noterat att du, utan att någon har bett dig om det och helt av egen drift, har biktat dig och tagit nattvarden.

Det finns enligt min uppfattning inget bättre sätt att uppnå Guds nåd än genom att ta för vana att utföra sådana plikter.

Detta förefaller mig vara de mest passande och nyttiga råd som jag på något sätt kan ge dig här och nu.

När du nu kommer att bo i Rom, som ju är ett syndens näste, är jag medveten om att svårigheterna med att följa dessa uppmaningar kommer att bli större.

Exemplets makt är i sig stor, men du kommer troligen att möta människor som kommer att anstränga sig för att fördärva dig och uppmuntra dig till synd.

Som du kanske själv redan har förstått har ditt tidiga uppstigande till stor värdighet väckt avund.

Människor kommer inte att kunna hindra dig från att erhålla denna ära, men de kommer i hemlighet att anstränga sig för att få dig att framstå som mindre värdig.

De kommer att locka dig att utföra handlingar som kommer att få dig att mista det anseende som du nu åtnjuter hos allmänheten. Därmed hoppas de att du ska falla i den avgrund i vilken de själva fallit.

Eftersom du är ung känner de sig säkra på att de kommer att lyckas leda dig på avvägar.

För att motstå sådana svårigheter bör du beväpna dig med den största fasthet. Dygd är för närvarande en bristvara bland dina bröder i kollegiet.

Undvik anklagelser för hyckleri på samma sätt som du skulle undvika Skylla och Charybdis. Var på din vakt mot all slags skryt och fåfänga i såväl handling som tal.

Som kardinal bör du vara ett föredöme. Världen vore en bättre plats om alla kardinaler var som de borde vara. Då skulle det alltid finnas en god påve och därmed skulle det råda fred i världen.

När du umgås med kardinaler och andra män av rang bör ditt språk vara respektfullt och inte uppblåst.

Låt dig styras av ditt eget förstånd och låt dig inte drivas av andras lidelser. Sådana känslor kan nämligen av opassande bevekelsegrunder pervertera deras förnuft.

Vid officiella tillfällen ska du i din framtoning se till att vara under snarare än över medel. Ett prydligt hus och en välordnad, skötsam familj är att föredra framför ett stort följe och ett pråligt och överdådigt residens.

Skaffa dig fasta rutiner och lev inte över dina tillgångar. Anpassa dina utgifter till de begränsade medel du har till ditt förfogande i början av din karriär.

Siden och juveler är opassande för en man i din ställning. Det är mycket bättre för dig att skaffa några få eleganta antikviteter och några vackra böcker. Se även till att dina tjänare är lärda och väluppfostrade snarare än många.

Ät enkel kost och se till att få tillräckligt med motion. De som innehar ditt ämbete har nämligen, om de inte är uppmärksamma, en benägenhet att få alla möjliga skavanker.

En kardinals ställning är lika säker som den är upphöjd. Därför blir män som innehar den ofta nonchalanta. De tror att de har uppnått sitt mål och att de kan sitta kvar på ämbetet utan att anstränga sig.

Denna inställning är skadlig för såväl personen som innehar den som hans karaktär.

En sak vill jag rekommendera framför allt annat: gå upp tidigt på morgonen. Det är inte bara bra för din hälsa, utan gör även att du kan organisera dagen och sätta i gång med uppgifterna.

Eftersom det till din ställning hör många plikter, som att hålla gudstjänster, studera och hålla audiens kommer du att finna detta råd för att befrämja produktiviteten särskilt nyttigt.

När du talar till konsistoriet är det mest passande för dig att hänvisa det folk föreslår för dig till Hans Helighets dom. Som skäl bör du ange din ungdom och brist på erfarenhet.

Sannolikt kommer någon förr eller senare be dig att be påven om tjänster i olika frågor.

Vara försiktigt så att du inte gör det för ofta, för hans temperament är sådant att han är mest tillmötesgående gentemot dem som inte tröttar honom för mycket med förfrågningar. Det måste du komma ihåg för att inte reta honom.

Glöm inte heller att konversera med honom om behagliga ämnen, och skulle du be honom om något, se till att göra det med den blygsamhet och ödmjukhet som han uppskattar så mycket.

Farväl

Efterskrift

Giovanni steg snabbt i graderna, men glömde faderns råd. Som påve med namnet Leo X (1513–21) var han så girig och slösaktig att troende, ledda av munken Martin Luther, gjorde uppror.

Upproret, reformationen, delade upp de kristna i protestanter och katoliker.