Brev från första miljöaktivisten: ”Sluta att spruta gift från luften”

Samtidigt betraktar jag giftspridningen som olaga intrång på privat mark. Här är dessa dödliga duschar varken nödvändiga eller önskvärda.

Jag har nära kontakt med delstaten Massachusetts departement för naturvård och har dessutom fått kontakt med en man som står på vår sida.

Allen Murphy, som mannen heter, berättar att han i ett av sina naturreservat har djur och fåglar som har utsatts för spridning av DDT i Connecticut.

Djuren är sterila eller får missbildade ungar. Samma sak kan hända med oss människor. Vår man inom naturvården säger att Benson* har för avsikt att sprida DDT endast i norra Vermont, norra delen av New Hampshire och delar av Maine den här våren.

Även om nyheten är en personlig lättnad gör det inte kampen enklare. Fåglarna i norra Vermont är ju lika kära för mig som mina egna.

Kampen fortsätter alltså mot spridning från luften här i Massachusetts. Ingen kan dessutom känna sig säker, när det gäller Benson. Förra sommaren slog han till mot sina offer utan förvarning.

Jag är, trots allt elände, glad att mina vänner stöttar mig.

Kärleksfulla hälsningar från oss båda
Olga

Duxbury, USA, 29/1 1958

Bevis för DDT:s skadliga effekt

Till redaktören för The Herald

R.C. Codman skriver att han ”är aktivt förknippad med” delstaten Massachusetts spridningsprogram, vars syfte är att bekämpa myggor.

Codman påstår även att försök utförda av delstaten har visat att den blandning av olja och DDT som förra sommaren spreds över Plymouth och Barnstable Counties var fullkomligt oskadlig.

De som utförde nämnda försök måste ha använt glasögon med svärtade glas. Och de öringar som påstods inte ha tagit skada av giftet måste ha varit superfiskar.

Mina kära vördnadsvärda forskare! Jag kan berätta att doktor Robert C. Murphy* förra året, efter att delstaten New York spridit gift över Long Island på samma sätt, observerade att inga av fiskarna i det stillastående vattnet i området överlevde behandlingen.

Dessutom dödades alla bin i en stor del av delstaten. Faktum är att bevisen för de katastrofala skador som orsakas av DDT anhopas så snabbt att herr Codmans försonliga försäkringar framstår som fullkomligt absurda.

Planet med gift flög över vår lilla stad förra sommaren. Eftersom vi bor nära sankmarkerna fick vi flera av de dödbringande doserna, medan planet flög kors och tvärs över vår tomt.

Det får inte råda någon som helst tvekan om att vi betraktar spridning av verksamma gifter över privat egendom som en synnerligen allvarlig kränkning av äganderätten.

Den ”oskadliga” duschen dödade sju av mina vackra sångfåglar. Vi samlade in tre döda fåglar följande morgon. De låg döda alldeles utanför vår dörr.

Fåglarna hade levt tillsammans med oss. De var tillitsfulla och byggde bon i våra träd år efter år.

Dagen efter det första fyndet hittade vi ytterligare tre fåglar, som låg döda vid fågelbadet. (Jag tömde det och skurade det, när planet hade passerat, men INGET KAN TA KÅL PÅ DDT). Dagen därpå föll en rödhake plötsligt ner från en gren i vår skog. Vi kände oss bedrövade och orkade inte leta efter fler fågelkadaver.

Alla dessa fåglar led en fruktansvärd död, och alla dog de på samma sätt. Näbben var vidöppen och de spretande klorna var uppdragna mot bröstet – ett tecken på att de lidit oerhört.

Herr Codman sa att han, om han var tvungen att välja mellan DDT och myggor, skulle välja DDT. Men vi fick inte något val; vi fick båda delar.

Hela sommaren, varenda gång vi gick ut i trädgården, angreps vi av de största myggsvärmar* som någonsin har synts till här i trakten.

I gengäld hade gräshoppor såväl som bin och andra harmlösa insekter försvunnit.

Vi kan inte förändra denna olyckliga situation genom att göra giftet dubbelt så starkt och sedan upprepa spridningen.

Nej, kuren lyder i stället: SLUTA ATT SPRIDA GIFT FRÅN LUFTEN. Sluta med det överallt, tills vi har alla bevis och all information om hur medlet verkar.

Bevisen måste vara av biologiskt och vetenskapligt slag. De måste tillfullo täcka giftets effekt både på kort och på lång sikt och undersöka konsekvenserna för människor såväl som för djur.

Att sprida gift från luften är varken nödvändigt eller önskvärt. Det är odemokratiskt och av allt att döma även i strid med författningen.

För oss som står här, hjälplösa på den utarmade jorden, är situationen olidlig.

Olga Owens Huckins

Epilog

Olga Owens Huckins brev fick Rachel Carson att kasta sig över studiet av DDT:s skadliga effekter.

Resultatet gav Carson ut 1962 i ”Tyst vår”, boken som lade grunden till den moderna miljörörelsen.

DDT förbjöds i USA 1972, men används fort­farande i vissa delar av världen, till exempel i Asien och Afrika.