Bobbys skulle röja upp i det laglösa London
Sökande gallrades hårt
Lagens väktare hade i början av 1800-talet dåligt rykte.
Inrikesminister Robert Peel ville skapa en effektiv polisstyrka, som befolkningen kunde känna förtroende för.
Kraven på poliserna var därför höga.
Brottsregister: Ett blankt brottsregister var en förutsättning för att få anställning inom polisen. En polis skulle dessutom ha en god omdömesförmåga.
Kön och civilstånd: Endast män i åldern 20–27 år kunde bli medlemmar av poliskåren. Poliser var tvungna att ansöka om tillstånd från polisledningen om de ville gifta sig.
Läskunskaper: Poliser skulle utöver att vara hyfsat begåvade även kunna läsa och skriva – en färdighet som endast omkring sextio procent av dåtidens engelska män bemästrade.
Längd och fysik: Poliser skulle vara minst 170 centimeter långa och ha god fysik. De fick inte vara plattfotade, ha alltför smal bröstkorg eller ha missbildningar i ansiktet.
Tjuvar härjade i London
Polisen hade mycket att stå i, för kriminaliteten var hög i 1800-talets London.
Orsaken var framför allt den fattigdom som en tredjedel av befolkningen levde i.
Stölder, inbrott och rån var vanliga i de fattigaste områdena nära centrum.
Bobbyuniformen
Uniformen var diskret, så medborgarna skulle känna sig trygga med polisen.
Märke
Ett märke visade polismannens distriktsnummer samt Londons stadsvapen omgivet av drakar och texten ”Herre, vägled oss” på latin.
Lykta
Polismannen bar en lykta, som kunde fästas i bältet. Lyktan var försedd med en slipad lins och en slutarmekanism, som gjorde det möjligt att blända ljuset utan att släcka lågan. Bränslet utgjordes av olja eller fotogen.
Band
Ett randigt band angav att polisen var i tjänst. Poliser bar alltid uniform och behövde därför kunna visa när de hade befogenhet att ingripa. Poliser bär fortfarande banden i officiella sammanhang.
Käpp
Som vapen och tecken på auktoritet bar poliser en 35 till 90 cm lång käpp. Pokkenholts var populärt, eftersom träslaget är hårt och står emot både eld och vatten.
Vissla
Ursprungligen använde poliserna en skallra för att påkalla uppmärksamhet, men det hördes inte i oväsendet på gatorna i dåtidens London. När uppfinnaren Joseph Hudson 1883 erbjöd en visselpipa, vars gälla ljud hördes på drygt tre kilometers håll, nappade polisledningen. Visslan används än i dag.
Privatpersoner grep förbrytare
Innan det fanns organiserade poliskårer var det privata ”tjuvfångare”, som upprätthöll lagen i London, men 1749 skapade domaren Henry Fielding en kår av halvprofessionella poliser.
De så kallade Bow Street Runners, uppkallade efter kårens adress, var föregångare till Robert Peels ”bobbies”.
Bow Street Runners bestod år 1800 av 68 beslutsamma män.
Visste du att ...
-
… poliser på 1800-talet saknade rösträtt? Umgänget med civila var dessutom hårt reglerat. Att äta middag hos privatpersoner var till exempel förbjudet.
-
… den karaktäristiska hjälmen blev en del av uniformen först 1863? Innan dess bar poliserna hög hatt. Hjälmen är utformad med den preussiska pickelhuvan som förebild och tillverkades ursprungligen av kork – ett material som effektivt absorberar slag och stötar.
-
… Londons polisstyrka betraktas som världens första moderna poliskår? Styrkan blev en förebild för polisen i resten av Storbritannien samt i Australien, Nya Zeeland och Kanada.
-
… uniformens blå färg valdes med omsorg? Färgen skulle få poliserna att likna vanliga medborgare och samtidigt göra dem lätta att skilja från arméns soldater, som bar rött. Tidigare hade militär satts in mot upproriska folkmassor.
-
… poliserna arbetade tolv timmar åt gången sex dagar i veckan? De var dåligt betalda, eftersom ledningen inte ville att poliserna skulle känna sig förmer än stadens andra invånare.
-
… många poliser på 1800-talet kom från Londons omnejd? Fattigdom gjorde att storstadsbor inte klarade av de tuffa antagningskraven.
-
… den förste ”bobbyn” avskedades efter bara fyra timmar i uniform? William Atkinson sparkades för att ha druckit sig full i tjänsten.
