Den 1 juli 1946 tornar ett svampmoln upp sig mot morgonhimlen ovanför en cirkelrund korallö i södra Stilla havet. Svampmolnet har bildats efter ett amerikanskt kärnvapenprov, som ska demonstrera USA:s militära styrka för Sovjetunionen.
Fyra dagar senare, på vår sida av jordklotet, låter den franske modedesignern Louis Réard en bomb brisera under modeindustrin när han under en skönhetstävling i Paris avslöjar sin senaste kreation. Inspirerad av den amerikanska provsprängningen har Réard uppkallat sin nya design efter korallön i Stilla havet: bikini.
”En tvådelad baddräkt som avslöjar allt om en flicka, utom hennes mammas flicknamn.” Louis Réards beskrivning av sin bikini
De närvarande drar efter andan när den 18-åriga nakendansösen Micheline Bernardini visar sig på Piscine Molitor, en mondän badinrättning i den franska huvudstaden. Réards bikini består av små bitar trekantigt tyg och tunna band, som bara nätt och jämnt täcker dansösens bröst och underliv.
Inför de närvarande fotograferna intar Bernardini samma pose som Frihetsstatyn i New York.
Det kommer dock att dröja länge innan bikinin välkomnas av USA och resten av västvärlden. Den minimala baddräkten väcker sådan förargelse att stora delar av pressen i flera år nekar Réards kreation spaltutrymme i ett försök att tiga ihjäl det oanständiga plagget.
VIDEO: Se Micheline Bernardini visa världens första bikini.
Andra världskriget startar en trend
Designern Louis Réard hade arbetat med bikinin i över ett årtionde. Sedan 1930-talet hade han designat tvådelade baddräkter till den franska överklassen. Målet var, med Réards egna ord, att klä ”de vackra, de rika och de välsituerade” i baddräkter som gjorde att de kunde inta de franska stränderna med stil.
Före lanseringen av bikinin var badgästernas klädstil något mer konservativ. Den amerikanske modeskaparen Carl Jantzen designade visserligen en löst sittande tvådelad baddräkt redan år 1913, men den täckte kvinnans kropp ner till knäna.
”Bikinin – mindre än världens minsta baddräkt.” Reklam för bikinin
Uppfinningen av nya material som nylon i mitten av 1930-talet innebar emellertid att baddräkterna i allt högre grad kunde följa kroppens form.
Under andra världskriget infördes också ransonering på textilier i Europa och USA. År 1943 krävde USA:s regering att förbrukningen av tyg skulle minska med tio procent. För att spara tyg fick då badkläderna kortare ärmar och ben.
När romerska kvinnor idrottade under antiken gjorde de det gärna i en klädsel som påminner om vår tids bikini.
Förhistorisk tvådelad baddräkt
Vår tids bikini föddes i skuggan av atombombens svampmoln, men föregångaren till det knappt tilltagna strandplagget är mycket gammal och bars av både idrottare och gudinnor.
Föregångaren till dagens bikini kan dateras till en skulptur från omkring år 5600 före Kristus. Skulpturen är från södra Anatolien, vår tids Turkiet, och föreställer troligen gudinnan Kybele, iklädd en tvådelad dräkt som påminner om vår tids baddräkt.
Tvådelade plagg var även populära bland kvinnorna i antikens Grekland. Det finns många målningar och urnor från år 1400 före Kristus och framåt som föreställer kvinnor iklädda det tvådelade plagget, som bars på badinrättningar.
Ett liknande plagg bär kvinnorna på den berömda mosaiken Vinnarens kröning (eller Bikinitjejerna) från romerska riket. Detta konstverk, som skapades på Sicilien omkring år 400 före Kristus, visar kvinnor iklädda dräkter som påminner en hel del om vår tids bikini.
Kvinnorna spelar boll, springer, lyfter vikter och kastar diskus. Det var emellertid inte bara dödliga romare och greker som bar bikiniliknande plagg. Gudinnan Venus avbildas ofta i en bikiniliknande dräkt på mosaiker och målningar.
Baddräkterna krymper
Efter krigsslutet fick den tvådelade baddräkten stor spridning i Europa och USA. Så här stod det i den franska dagstidningen Le Figaro: ”Folk ville ha tillbaka de enkla glädjeämnena i form av sol och bad, och kvinnor i tvådelade baddräkter signalerade en sorts frigörelse. Det hade inte med sexualitet att göra. Baddräkten blev snarare en hyllning till friheten och en återgång till det goda i livet.”
Hyllningen av en återvunnen frihet var också det som inspirerade den franske modedesignern Jacques Heim. I maj 1946 lanserade han sin baddräkt ”Atomen” under sloganen ”världens minsta baddräkt”.
Baddräkten visade lite grand av kvinnans mage, men täckte naveln, medan underdelen bestod av åtsmitande shorts, som gick en bit ner på låren.
Samtidigt konstaterade den parisiske kläddesignern Louis Réard att många kvinnor drog upp baddräkten för att få mer sol. Därför designade han en egen tvådelad baddräkt, som han kallade bikini. Plagget var det första i sitt slag som inte täckte naveln.
När Micheline Bernardini visade bikinin poserade hon med en tändsticksask i handen. Det påstods att baddräkten fick plats i den lilla asken.
Vid lanseringen i Paris intog den välsvarvade nakendansösen Micheline Bernardini scenen. Som Louis Réard uttryckte det var hans kreation ”en tvådelad baddräkt som avslöjar allt om en flicka, utom hennes mammas flicknamn”.
De två konkurrerande kläddesignerna försökte var och en på sitt håll marknadsföra sina kreationer som världens minsta. Heim anlitade en pilot som flög över Cannes med reklamtexten: ”Atomen – världens minsta baddräkt.”
Några veckor senare gjorde Réard likadant, men med budskapet ”Bikinin – mindre än världens minsta baddräkt.”
Enligt Réard fick en bikini aldrig vara större än att den kunde dras igenom en vigselring.
Påven fördömer bikinin
En uppgörelse med äldre tiders puritanska livssyn började märkas i västvärlden, men de vågade baddräkterna var fortfarande för kontroversiella för de breda folklagren.
Därför var det bara de mest frisinnade kvinnorna i Frankrike som bar Heims, och ännu färre Réards, baddräkt på stranden.
En seger tog emellertid Réard hem. Hans reklamkampanj var så framgångsrik att i stort sett alla tvådelade baddräkter kallades bikinier några år efter lanseringen.
I både Italien och Spanien förbjöds dock bikinin snart, och år 1949 blev det även förbjudet att visa sig i bikini på flera stränder i Frankrike. Med åren infördes liknande regler i Portugal, Australien, Belgien och flera amerikanska delstater.
Så lätt var det dock inte att bli av med bikinin. År 1951, då den 22-åriga modellen Kiki Håkansson från Sverige skulle koras till vinnare av den första Miss World-tävlingen, gick hon upp på podiet iklädd bikini. Hennes klädval väckte förtret världen över.
Feminister dundrade mot den diminutiva baddräkten, som de ansåg reducerade kvinnan till ett ”sexobjekt”, medan rättrogna socialister dömde ut bikinin som ”kapitalistisk dekadens”.
Aversionen fick arrangörerna att förbjuda den omdiskuterade baddräkten. Senare har dock Miss World-tävlingen återinfört bikinin i den så kallade baddräktsrundan.
Kiki Håkansson är ensam om att ha låtit sig koras till vinnare i Miss World-tävlingen iklädd bikini.
Det skarpaste fördömandet kom från kristna organisationer, med självaste påve Pius XII i spetsen. I ett officiellt uttalande kallade han bikinin ”syndig”.
I Vatikanstatens officiella dagstidning Osservatore Romano skruvades retoriken upp ytterligare. Där kunde fromma katoliker läsa att bikinin var som apokalypsens fyra ryttare, som förebådar domedagen i Uppenbarelseboken i Nya Testamentet. Den avskyvärda baddräkten skulle leda till världens undergång, varnade tidningen.
Inte ens Réards och Heims kollegor visade någon förståelse. De båda männens kreationer möttes av en talande tystnad. Om modemagasinen någon enstaka gång sänkte sig till att skriva om dem var kritiken skoningslös. År 1951 skrev Vogue: ”Vi är tämligen övertygade om att våra läsare inte vill ha någonting att göra med den förfärliga bikinin, som har förvandlat vissa delar av kusten till skandalösa varietéföreställningar.”
Några år senare kunde modemedvetna kvinnor läsa följande svada i tidskriften Modern Girl Magazine: ”Det finns ingen anledning att ägna spaltutrymme åt den så kallade bikinin, eftersom det är helt otänkbart att en flicka med minsta takt och ton någonsin skulle ta på sig något sådant.”
GALLERI: Bikinins historia i bilder
Sexsymboler hjälpte bikinin på traven
I många länder hade bikinin förbjudits, men lagen fick snart ändras när filmstjärnor som Marilyn Monroe, Ursula Andress och Raquel Welch förvandlade den utskällda baddräkten till en global strandsuccé.
1953: Skönhet väljer bikini
När den 18-åriga franska skådespelerskan Brigitte Bardot poserar i en blommig bikini under filmfestivalen i Cannes får bikinin något av ett genombrott.
1957: Badgäst bryter mot lagen
En ung kvinna på en italiensk strand får böter för sitt val av baddräkt. Vid den här tiden är det i flera europeiska länder förbjudet att bära bikini offentligt.
1962: Bondbrud kommer upp ur havet
I Bondfilmen Dr. No kommer Ursula Andress upp ur havet i rollen som snäcksamlaren Honey Ryder. Efter premiären formligen exploderar bikiniförsäljningen i Europa.
1962 & 1964: Tidskrifter väcker intresse
År 1962 hamnar bikinin för första gången på omslaget till herrtidningen Playboy. Två år senare följer sportmagasinet Sports Illustrated efter med ett eget bikiniomslag.
1964: Brösten blottas
Den österrikiske designern Rudi Gernreich introducerar den provocerande monokinin. Baddräkten får aldrig något stort genomslag i de breda folklagren.
1966: B-film övertygar amerikanerna
I filmen Giganternas kamp bär skådespelerskan Raquel Welch ”mänsklighetens första bikini”. Publiken blir eld och lågor och baddräkten gör succé i USA.
Unga stjärnor säkrar genombrottet
Fördömandet av deras kreationer tvingade Réard och Heim att skapa andra, mer klassiska baddräkter – men så, på våren 1953, fick den kontroversiella bikinin något av ett genombrott under filmfestivalen vid Cannes.
Till fotografernas stora glädje ålade sig den 18-åriga filmdebutanten Brigitte Bardot i sanden iklädd en blommig bikini. Hon hade just medverkat i filmen Flicka i bikini och hennes succé i Cannes bidrog till att göra baddräkten rumsren.
Senare under årtiondet lät flera andra av den tidens största kvinnliga filmstjärnor, däribland Marilyn Monroe, också fotografera sig i bikini.
Uppfinningen av den snabbtorkande och elastiska syntetfibern elastan år 1958 bidrog ytterligare till bikinins popularitet. Nu var det slut med att gå omkring i en tung och blöt baddräkt en lång tid efter att ha doppat sig.
Marilyn Monroe var inte rädd för att bära bikini: ”En klok flicka vet sina gränser, en intelligent flicka vet att hon inte har några.”
Den kontroversiella baddräkten var nu så accepterad att musiker skrev låtar om den. År 1960 blev Itsy bitsy teenie weenie yellow polkadot bikini en världsomspännande hitsingel med den amerikanske sångaren Brian Hyland. Samma år fick låten svensk text och sjöngs in av Lill-Babs: ”En prickig baddräkt där midjan är bar.”
Det riktigt stora genombrottet för bikinin kom dock först år 1962. Då kom den schweiziska skådespelerskan Ursula Andress upp ur havet i Bondfilmen Dr. No, endast iklädd en vit bikini och med en dykarkniv på höften.
Spionfilmen ledde till en enorm efterfrågan på bikinier i Europa och när Raquel Welch fyra år senare visade upp sin bikiniklädda kropp i filmen Giganternas kamp klev även amerikanerna på tåget.
VIDEO: Se Ursula Andress komma upp ur havet i Bondfilmen Dr. No.
Tackbrev strömmar in
Enligt den franske modehistorikern Olivier Saillard blev bikinin världens mest populära baddräkt på grund av ”kvinnornas makt, inte modets makt. Badklädernas frigörelse har alltid varit förknippade med kvinnans frigörelse.”
Jacques Heim dog år 1967, medan Louis Réard somnade in år 1984. Vid det laget var bikinin sedan länge en världsomspännande megasuccé.
År 1940 tog ingenjören Louis Réard över sin mammas butik, som sålde damunderkläder, och blev kläddesigner.
Förbuden mot den minimala baddräkten hade då upphävts i de flesta delar av världen, och bara i USA stod bikinin för 20 procent av baddräktsförsäljningen. Louis Réard hade tagit patent på sin bikini, men trots flera processer mot olika piratdesigner blev den franske modeskaparen aldrig rik på sin uppfinning.
Bikinin säkrade dock Micheline Bernardini livslång berömmelse. Den i dag 94-åriga modellen lär ha fått 50 000 beundrarbrev, de flesta av dem – föga förvånande – från män.