Badskandalen i skånska Mölle
Runt 1890 började plötsligt män och kvinnor bada tillsammans i Mölle. Danskar och tyskar vallfärdade till den lilla badorten för att få en skymt av synden.
Kvinnor och män badar tillsammans i Mölle vid 1900-talets början.
I århundraden hade livet i det lilla nordvästskånska fiskeläget lunkat på i stilla mak. Men under 1800-talets andra hälft blev det plötsligt liv och rörelse. Synden flyttade in och Mölle hamnade på världskartan.
Sommaren 1910 stod i sitt flor och folk från när och fjärran drogs dit för att delta i excesserna. Det vill säga bada och ha trevligt. För värre än så var det faktiskt inte. Men ryktet om att könen badade tillsammans spreds via vykort och stumfilmer som spelades in i Mölle.
Gammal turistort
Mölle är en av Sveriges äldsta turistorter. Redan på 1840-talet hade hemmaturismen rullat i gång så smått. Några decennier senare dök också de första utländska gästerna upp för att ströva i de natursköna omgivningarna, klättra på klipporna, bada och koppla av.
Runt 1890 briserade så den stora bomben: män och kvinnor badade ihop! Helt öppet och ogenerat. Det var en knall som gav eko långt ut i Europa och folk strömmade till.
Danskar vällde in med ångfärjor från bland annat Köpenhamn. Till och med den tyske kejsaren Vilhelm II hittade till Mölle. I juli 1907 gjorde han ett nedslag och fick med egna ögon skåda den synd han läst om i tidningen därhemma. Det finns dock inga bildbevis på att han själv badade.
Och när Mölle äntligen fick sin efterlängtade järnväg 1910, som gick ända fram till samhällets nybyggda stationshus, då kom det stora lyftet för orten och badturismen.
Tidigare hade tågresenärerna tvingats kliva av i Höganäs och fortsätta sista milen med annan skjuts. För badlejonen var Mölle 1910 det hetaste som tänkas kunde. Bara med tåg anlände runt 50 000 badgäster det året.
Nu kunde ännu fler turister ta sig till Mölle och delta i det skandalomsusade badlivet. Tyskar åkte direkttåg från Berlin och via Paris och London kom också en ansenlig mängd britter och fransmän.
Badande i Ramsvik vid Mölle någon gång mellan 1905 och 1915.
Skapade frigjord atmosfär
Mölle hade med andra ord fått en internationell air över sig. Och det är kanske också svaret på frågan varför män och kvinnor började bada ihop just här. De utländska gästerna skapade en öppnare och lite mer frigjord atmosfär.
Men vi vet inte i vilken mån lokalbefolkningen anammade de nya sederna när de trängdes med danskar, tyskar, fransmän, engelsmän.
Mölle var i alla fall först ut i Sverige med gemensamhetsbad, något som många i samtiden ansåg chockerande. Sedesamma bad med könen åtskilda hade varit en självklarhet, om man nu badade över huvud taget. Många svenskar var under lång tid ytterst försiktiga med tvagning, såväl i stort som i smått.
Fast går man lite längre tillbaka i tiden, så är vår förhistoria inte helt igengrodd av smuts och unkna dofter. De människor som levde under den så kallade vikingatiden skattade renlighet högt.
Lögardagen, det vill säga lördagen, var veckans höjdpunkt. När årstid och väder tillät, doppade de sig gärna ute i det fria. Och – precis som långt senare i Mölle – utan att skilja på män och kvinnor. En romersk historieskrivare berättar till exempel att pojkar och flickor längs Bohus‑ och Norgekusterna badade ihop ”utan att det tycktes leda till sedernas förfall”.
Naket blev fult
Men andra tider och sedvänjor skulle komma. Naket blev fult och syndigt, hygien inget som prioriterades. Och att bada ute i det fria – nej, vad var det för påfund? I vissa länder förbjöds till och med utomhusbad i lag.
Så långt gick det inte i Sverige. Men man badade inte ute ändå. De som gjorde det betraktades närmast som knäppskallar och det skulle dröja länge innan gemene man och kvinna började göra det.
När motståndet väl var brutet badade man var för sig, utan ”otillständig” könsblandning. Det var inte ens att tänka på – förrän det hände i Mölle. Och då var det proppen ur, som om alla fördämningar plötsligt brast. Nu gick skam inte bara på torra land utan långt ut i vattnet.
Några av de hotell som byggdes för de tidiga badgästerna finns kvar än i dag. Ett exempel är Grand Hotel, uppe till höger, som öppnades 1909.
Ensamrätt på strandfotografering
Traktens egen fotograf, Peter P Lundh, fattade galoppen direkt. Han skaffade sig ensamrätt till all fotografering på badstränderna i och kring Mölle.
Bilderna från framför allt Ransvik ett stycke norr om samhället, med uppsluppna herrar och damer i kroppsnära baddräkter, fick stor spridning. Och alla kunde se att synden tagit över.
Det varnades för otukt, promiskuitet och moraliskt förfall. En Stockholmsfru på besök rapporterade hem om något av det fulaste hon sett i hela sitt liv. ”Flera hundra herrar och damer promenerar eller ligger i vattnet i alla former mellan naket och klätt. En herre i hängslen och en dam i korsett är ledsamma påminnelser om vår dödlighet.”
Och hon fortsatte: ”Det är ledsamt, att Mölle ligger på Kullen och att där utvecklas ett badliv som icke har sin motsvarighet vare sig vid någon annan svensk badort eller i svenskt kynne.”
Det förekom till och med att badgäster som stannade en längre tid, ställde om posten till närbelägna Arild för att inte avslöja var de befann sig.
Glatt och livat var det, fast inte hur lössläppt som helst. Tydliga plakat upplyste om vilka regler som gällde – nakenbad var strängeligen förbjudet. Dessutom patrullerades stränderna av uniformerade badvakter.
Inget för vanligt folk
Fast det fashionabla badlivet var inget för vanligt folk. Mölle utvecklades till en tummelplats för överklass och välbärgade. En lyxbadort av internationellt snitt med hektiskt nattliv och allt annat man kunde önska sig.
Nya hotell sköt upp som svampar ur jorden. I början av 1900-talet fanns det fler än tio, och många gäster stannande länge. Men med första världskrigets utbrott 1914 kom det glada badlivet av sig. Tyskarna packade direkt och for hem.
Turisterna återvände till en del under mellankrigstiden, men glansdagarna var ändå förbi. Synden också, i alla fall i Mölle.