Badade man bara en gång om året?
Stämmer det att folk under tidigare århundraden enbart badade en gång per år, till jul? Varför heter i så fall lördagen som den gör, efter den dag man ”lögade sig”?
Badstuga i Småland, 1910-tal.
SVAR Sjudagarsveckan infördes år 321 e Kr av kejsar Konstantin den store i Rom. Dagarna fick namn efter planeter och himlakroppar: solen, månen, Mars, Merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus. Planeterna hade i sin tur fått namn efter romerska gudar.
När sjudagarsveckan nådde norra Europa ersattes de romerska gudanamnen med fornnordiska. Mars byttes ut mot Tyr, som gav upphov till tisdag, Merkurius mot Oden, som blev onsdag och Jupiter mot Tor, som blev torsdag. Kärleksgudinnan Venus dag fick namn efter Freja eller Frigg.
Saturnus dag, som i engelskan finns kvar som Saturday, blev hos oss i stället löghardagher efter det fornsvenska ordet lögha, som betyder bada, tvätta. Detta tyder på att badande hade stor betydelse och ingick i veckoritualen.
Badrum redan på bronsåldern
Anledningar till att bada kan förutom hygieniska vara rituella och hälsobetingande. Allmänt kan sägas att tron på vattnets magiska kraft är universell och har förekommit länge.
Badrum och badkar förekom redan i en del bronsålderskulturer vid Medelhavet. I det antika Rom uppfördes stora offentliga badanläggningar.
MER HISTORIA – BESTÄLL POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV!
Det typiska muslimska badet hamam uppstod i Mellanöstern på 600- till 700-talen. Seden att bada ångbad var utbredd i Nord- och Mellaneuropa under medeltiden. Ångbadet anses ha uppstått hos skyterna, norr om Svarta havet, redan före Kristi födelse.
Roms många badanläggningar var viktiga mötesplatser. Här ett frigidarium – ett kallbad.
Medeltida badstugor
I Sverige omnämns ångbad i badstugor – bastughu – i de medeltida landskapslagarna från 1200-talet. Större bondgårdar hade badstuga i ett särskilt hus, placerat en bit utanför gården på grund av brandfaran.
I städerna förekom allmänna badstugor som var mycket populära vid medeltidens slut. Dessa utvecklades till mötes- och nöjesplatser där man åt och drack, spelade tärning och schack. Dessutom kunde man raka sig där och utföra koppning och åderlåtning.
”Brudbad” av mer rituell karaktär utövades av bruden och hennes väninnor kvällen före bröllopet. ”Själabad” innebar att fattiga och sjuka i välgörenhetssyfte bjöds på ett bad och en måltid.
Badstugor förbjöds på 1700-talet
Baden var i regel gemensamma för båda könen, en omständighet som så småningom gav dem dåligt rykte, speciellt på kontinenten där de med tiden kom att anses som smitthärdar för senmedeltidens allt vanligare könssjukdomar. Följden blev att inrättningarna tvingades stänga.
I Sverige var läget inte lika allvarligt, men 1725 förbjöds badstugor även här. De ersattes av medicinska bad och hälsobad, ofta vid olika brunnsorter. Samtidigt fick basturna på landet på 1700-och 1800-talen andra uppgifter, som till exempel sädestorkning. Undantaget var finnbygderna i Sverige där bastubadandet fortsatte – i regel på lördagen.
Badade sällan hela kroppen
I Sverige i övrigt tvättade man sig mer ordentligt en gång i veckan – på lördagen. Hela kroppen badades dock bara några gånger om året, framförallt vid julen. Då lögade man sig i en trätunna, husfar först och därefter gårdsfolket i tur och ordning, i samma vatten. Detta gällde alla samhällsklasser.
I sin berömda dagbok berättar till exempel ”Årstafrun”, Märta Helena Reenstierna,att hon badar hela kroppen endast ett par gånger om året.
Upptäckten av kopplingarna mellan hygien och hälsa, i kombination med förbättrad standard i hemmen, ledde under 1800- och 1900-talen till ett ökat badande. I dagens spa-anläggningar har de rituella och magiska baden för hälsa och väl-befinnande återuppstått.
Publicerad i Populär Historia 9/2013