Vanvettiga råd skulle ge väluppfostrade barn

Tänder: Gnid babyns gom med salt och honung

Vissa spädbarn får tänder redan vid tre månaders ålder, andra har tandlösa leenden ett helt år efter att de har kommit till världen.

På medeltiden var det en vanlig missuppfattning att barns förmåga att tala hängde ihop med hur tidigt de fick sina tänder. Många föräldrar blev därför oroliga om de små risgrynen lät vänta på sig.

Som tur var fanns det gott om råd till oroliga föräldrar. Att gnida in babyns tandkött med salt och honung sades vara en effektiv metod.

Och om det inte skulle vara tillräckligt kunde man ta till en skallra med vargtänder.

Enligt medeltida­ experter fick skallran inte bara tänderna att växa snabbare, den garanterade också att tänderna blev starka och vita – precis som hos vargen.

Moral: Fingrar i munnen ledde till fördärv

Att suga på tummen är naturligt för små barn men år 1878 var det något som förfärade den amerikanske läkaren Thomas Chandler.

”Ingenting orsakar så stora skador på benen i munnen och tändernas positioner”, skrev han i en medicinsk facktidskrift.

Chandler fick medhåll och året därpå följde den tyske barnläkaren S. Lindner upp med en vetenskaplig studie av 69 spädbarn.

Han drog slutsatsen att tum­sugning inte bara leder till deformationer, det skulle även vara en sexuell handling som kunde få till följd att barnet onanerade – något mycket allvarligt på 1800-talet.

År 1935 hävdade psykologen James Mursell att tumsugning kunde ge ett tobaks- och alkoholberoende.

Ända fram till mitten av 1900-talet fick föräldrar rådet att till varje pris förhindra att barnet sög på tummen.

Man kunde till exempel binda fast barnets händer eller smörja in tummarna med en salva som smakade illa.

År 1914 tipsade den amerikanske barnläkaren C. G. Kerley om en babyhandske av aluminium som skulle träs på barnets hand. I dag har studier visat att tumsugning har många positiva effekter.

Immunförsvar: Fyll skorna med iskallt vatten

År 1693 publicerades boken ”Some thoughts concerning education” av den engelske filosofen John Locke.

Boken hade stor påverkan på barnuppfostran under de följande hundra åren.

Locke varnade för att ge barnen varma kläder på vintern och rådde föräldrarna att tvätta sina pojkars fötter i kallt vatten varje dag.

Barn skulle gå barfota eller i skor som var så tunna att de ofta blev genomblöta. Ju mer kyla de små utsattes för, desto mindre mottagliga skulle de nämligen bli för förkylning som vuxna.

Intelligens: Smutsiga barn blev smarta som vuxna

Före 1700-talet brydde sig varken läkare eller föräldrar särskilt mycket om personlig hygien. Tvärtom – smuts och lort hade snarare en skyddande kraft mot både sjukdomar och olyckor i den allmänna folktron.

I det bergiga Haut-Vivarais i Frankrike var det allmänt känt att barn blev klent begåvade om deras huvuden tvättades. Ett smutslager på babyns mjuka hjässa var också ett effektivt skydd mot slag och fall.

I samma område ogillade man att föräldrarna klippte barnens naglar eller hår innan det hade fyllt ett år och en dag. Gjorde man det skulle barnen växa upp stumma och tjuvaktiga.

En del mödrar undvek till och med att tvätta blöta kissblöjor eftersom man anade att urin hade läkande egenskaper.

Mödrarna nöjde sig därför med att lufttorka blöjorna.

Barn slet i kolgruvorna

I slutet av 1700-talet slet barn som gruvarbetare djupt nere i den engelska marken för att utvinna det svarta kol som var drivkraften bakom industrialiseringen.

Barn arbetade i gruvorna som så kallade trappers. Jobbet bestod i att vakta och sköta de dörrar av trä som skiljde de olika sektionerna av gruvan åt. Större delen av tiden gick dock ut på att vänta – helt ensam i kolmörkret.

Läs hela historien om barnens förfärliga arbetsvillkor här