Sommaren 1967 flockades tiotusentals unga till San Francisco, där de på kort tid fyllde staden med musik, droger och fri kärlek. För eftervärlden blev den färgstarka sommaren känd som summer of love – kärlekens sommar.
Bakom den ikoniska sommaren i San Francisco stod hippierörelsen, som på 1960-talet hade fått fäste bland amerikanska ungdomar. Det var en motkultur, som ville göra upp med samhällets konservativa normer och i stället uppmuntra bland annat gemenskap, sexuell frihet, miljömedvetenhet och friheten att använda droger.
Hippierna var övertygade om att de kunde förändra världen med hjälp av kärlek.
Unga vallfärdade till staden
Fröet till kärlekens sommar såddes redan i januari 1967, då hippier i San Francisco höll ett möte för att protestera mot ett förbud mot drogen LSD. Omkring 30 000 unga samlades för att lyssna på tal, dikter och musik – och ta massor av LSD. Mötet uppmärksammades stort i de stora dagstidningarna och fick tusentals unga från hela USA att vallfärda till San Francisco för att frigöra sig från samhällets normer och experimentera med droger och sex.
Under sommaren började känslan av gemenskap dock att urholkas. Gatorna fylldes av hungriga, hemlösa och höga hippier, medan kriminaliteten ökade lavinartat. Under sensommaren lämnade många staden igen, medan de som var kvar höll en rituell begravning för att markera att summer of love var över.