Omkring år 1850 började temperaturerna stiga och avslutade en flera hundra år lång köldperiod. Exakt när den så kallade lilla istiden började vet man inte – det var innan termometern fanns.
I gamla skrifter berättas att packisen i Nordatlanten bredde ut sig söderut redan omkring år 1250, medan lämningar av växter visar att den grönländska inlandsisen började växa mellan åren 1275 och 1300.
Norr om Alperna regnade det våren och sommaren år 1315, och krönikeskrivare befarade att syndafloden hade kommit.
Väta och kyla förstörde skörden och hösten kom med svält. Efter en sträng vinter kom regnet tillbaka på våren. År 1316 inträffade en svår hungersnöd. Dessa katastrofår anses av vissa vara inledningen på den lilla istiden.
Den amerikanska rymdorganisation NASA anser inte att 1300-talets väderfenomen hade med köldperioderna att göra och menar att lilla istiden inleddes först år 1550.
Alla är dock eniga om att kölden satte in på allvar på 1600-talet. Och den kalla vintern åren 1657–58 utnyttjade bl a den svenske kungen Karl X Gustav.
Med sin 10000 man starka armé tågade han över isarna på Stora och Lilla Bält i Danmark.