Poliskårer av den typ vi har i dag bildades inte förrän på 1800-talet. De ersatte nattvakterna, som sedan medeltiden hade hållit vakt i städerna när portarna var låsta och befolkningen låg och sov.
De första nattvakterna var vanliga medborgare som hade andra yrken på dagtid men turades om att hålla vakt.
Först på 1600-talet blev nattvakt ett heltidsjobb. Arbetsuppgifterna bestod bland annat i att förebygga och varna för eldsvådor, spana efter inbrottstjuvar och låsa in fyllerister över natten.
När gatubelysning infördes i städerna på 1600-talet blev det även nattvaktens jobb att hålla oljelamporna i gång.
Medeltidens polisstyrka
Lyktan lyste upp vägen när nattvakten gick sin runda. Fram till slutet av 1600-talet fanns ingen annan belysning på gatorna.
Nattvakten sjöng en vers varje timme. Därmed visste folk vad klockan var, och att han skötte sin uppgift.
En skramla eller klocka användes för att slå larm om det började brinna. Många hus hade lättantändliga halmtak.
Vapnet ingav respekt bland fyllon och inbrottstjuvar. Samtidigt var det en symbol för nattvaktens auktoritet – som dagens polisbrickor. I England bar nattvakten som regel en stav, i Tyskland en hillebard och i Sverige kunde vakten vara utrustad med en så kallad spikklubba.