Tusentals hemlösa i stadsbrändernas spår
Fram till 1900-talet var stadsbränder ett ständigt gissel. Tättbebyggda städer med trähus och öppna elder gjorda att bränder spreds snabbt – med tusentals hemlösa som följd.

Branden i Cruuska palatset i Stockholm år 1802.
Nästan alla som läser en stadshistorisk skildring eller går en guidad rundtur i en någorlunda gammal stad möter den – historien om stadsbränderna.
Att leva i tätbebyggd ort före uppkomsten av det moderna brandförsvaret var likvärdigt med att ideligen riskera att mista samtliga ägodelar, och kanske livet, i lågorna. Bristen på teknik, kunskap och kapital gjorde det omöjligt för stadens myndigheter och invånare att värja sig mot eldens makt.
Det viktigaste skälet till att våra städer i äldre tid ofta hemsöktes av bränder var att husen byggdes i trä, stod tätt intill varandra och var beroende av eld för både värme och belysning.
Några få minuters slarv vid brasan eller ugnen, liksom bristfällig sotning och tätning av skorstenar, kunde räcka för att flammorna skulle resa sig mot skyn. I de fall eldens spridning sammanföll med torka och kraftig vind kunde hela stadsbebyggelsen bli till aska. Till saken hör också att blixtnedslag ofta följdes av bränder innan man började bygga åskledare.
Söderköping brann två gånger
Vi bör dessutom ha i minnet att brännandet av städer var ett självklart inslag i krig. Om danska eller ryska soldater lyckades erövra en svensk stad stod det dem fritt att bränna upp platsen efter vederbörlig plundring. Svenska trupper gjorde detsamma när de angrep grannländerna – och ibland, som i fallet med Söderköping, sina egna undersåtar.
Söderköping grundadesi början av 1200-talet och var fram till 1500-talet en av Sveriges främsta städer. Nästan alla hus var dock, liksom i övriga riket, byggda av trä, med förutsägbar brandrisk.
Staden eldhärjades flera gånger under 1300- och 1400-talen, men dessa bränder var intet mot vad som hände under nordiska sjuårskriget 1563–70, då Söderköping fick den tvivelaktiga äran av att vara enda stad som bränts ned av både svenska och danska armén på en och samma dag.