Kurdistans arbetarparti (PKK) grundades 1978 av en grupp kurder. Folkslaget kurderna är en stor minoritetsgrupp, som aldrig har haft ett eget land och i århundraden har förföljts i Turkiet, Iran, Irak och Syrien.
PKK:s uttalade mål var ett självständigt Kurdistan, och kort efter grundandet reste medlemmarna till Syrien och norra Irak, där de byggde upp träningsläger. År 1984 var PKK redo för sin första attack på turkisk mark, och under de följande åren förde PKK ett blodigt gerillakrig mot den turkiska armén, ett krig som krävt över 40 000 människoliv.
På 1990-talet hade östra Turkiet förvandlats till en stridszon, där militären brände ner flera tusen byar, och dödspatruller härjade i de kurdiska städerna. PKK å sin sida stod bakom ett antal angrepp mot civila mål för att slå till mot bland annat Turkiets turistindustri.
PKK har i årtionden utbildat krigare i läger i norra Irak, och lägren har flera gånger bombats av turkiskt stridsflyg.
PKK vill ha självstyre
Efter att PKK-ledaren Abdullah Öcalan greps 1999 har PKK modifierat sitt mål och kämpar nu inte längre för ett självständigt land utan för självstyre i de kurdiska områdena.
EU satte upp PKK på sin terrorlista år 2002, men kategoriseringen är kontroversiell och omdiskuterad. Kritiker har bland annat påpekat att PKK flera gånger har utlyst ensidiga vapenvilor och visat vilja att ingå ett politiskt avtal. I Belgien slog landets högsta domstol 2020 fast att PKK inte kan betecknas som en terrorgrupp.
Placeringen på terrorlistan diskuterades även under kampen mot IS, då PKK-krigare och kurdiska miliser med nära band till PKK var västvärldens närmaste allierade i striden mot IS i Syrien och Irak.
PKK har senast hamnat i fokus under våren 2022, då Turkiet har krävt att Sverige och Finland ska lämna ut ett antal personer, som turkarna misstänker för att vara PKK-medlemmar. Turkarna har ställt utlämningarna som krav för att godkänna de båda ländernas ansökningar om medlemskap i Nato.