Att doppas i tjära och rullas i fjädrar var känt som ett straff redan i 1100-talets England.
I ett dekret utfärdat 1189 av Rikard Lejonhjärta slår kungen fast att en soldat som stjäl från sina kollegor ska få håret avklippt och sedan få kokande tjära och en säck fjädrar hälld över sig.
Syftet med straffet var inte att döda den dömde, även om den kokande tjäran kunde resultera i svåra brännsår och blåsor.
Det verkliga straffet var den offentliga förnedring som offret utsattes för, när han misshandlades och släpades halvnaken genom staden.
Tjära och fjädrar var därför ett vanligt straff för att peka ut en person som på något vis hade brutit mot samhällets normer.
Engelska kolonisatörer tog med sig tjära och fjädrar till Nordamerika, där straffet fick sin storhetstid.
I synnerhet under det amerikanska frihetskriget (1775–83), då kolonisatörerna gjorde uppror mot Storbritannien, tog rebellerna ofta till tjäran, när de skulle straffa bland annat tullare och skatteindrivare som arbetade åt britterna.
Så sent som på 1970-talet straffade den paramilitära organisationen IRA irländska kvinnor som dejtade brittiska soldater med tjära och fjädrar.