Vi kan tacka kineserna för att himlen lyses upp av färgsprakande fyrverkeriexplosioner varje nyår. När kineserna uppfann fyrverkerier är dock osäkert.
En kvalificerad uppskattning är att primitiva fyrverkerier dök upp någon gång på 800-talet, då kinesiska alkemister antände pappers- och bamburör fyllda med bland annat träkol, svavel och salpeter.
Vår tids fyrverkerier utvecklades på 1800-talet, då alla de vackra färgerna tillkom.
Kineserna ansåg att de höga smällarna skulle skrämma bort onda andar och bringa lycka. Den nya uppfinningen användes därför huvudsakligen vid festliga tillfällen – bland annat det kinesiska nyåret.
Höga smällar var lyckobringande
Under medeltiden spred sig fyrverkerier till Mellanöstern och därifrån till Europa. Där uppskattades fyrverkerier av framför allt kungligheter och förekom flitigt vid kröningar, bröllop och parader.
Englands kung Henrik VII firade till exempel sitt bröllop år 1486 med fyrverkerier, och senare blev drottning Elisabet I så förtjust i fyrverkerier att hon instiftade en särskild tjänst för en ”eldmästare av England”.
I stora delar av världen är det tradition att låta champagnekorkarna flyga på nyårsafton.
Härifrån kommer våra nyårstraditioner
Flera av våra nyårstraditioner har rötter som sträcker sig långt tillbaka – och har som syfte bland annat att hålla onda andar borta. Här är bakgrunden till tre av de populäraste traditionerna.
De första fyrverkerierna levererade framför allt rök och smällar, och de färgsprakande skådespelen kom först på 1830-talet, då italienska fyrverkerimästare åstadkom färger genom att blanda olika metaller i krutet.
Därefter blev fyrverkerier ett fast inslag vid nyårsfester, då även européerna följde kinesernas exempel och hälsade de nya året med höga, lyckobringande smällar.