Historiska hälsningar: Från rädsla för vapen till artigt handslag
Rädsla för vapen, trånga korsetter och besvärliga hattar – historiska traditioner präglar fortfarande vardagen. Vi sätter dagens takt och ton i historiskt perspektiv.
Grekerna hälsade gäster välkomna med ett handslag.
Antikens greker: Fredliga avsikter blev till artigt handslag
Grekerna stack glatt fram höger hand, när de träffades.
Genom att visa en utsträckt hand med en tom handflata gjorde den hälsande det tydligt att han eller hon inte bar svärd eller några andra vapen och därför hade uteslutande fredliga avsikter.
Från avbildningar på krukor, vaser och stenar vet arkeologer att handslaget användes vid flera tillfällen, såsom att hälsa gäster välkomna.
Hälsningen kunde besegla en handel mellan två parter eller symboliskt signalera trohet och lojalitet gentemot antingen en god vän eller en överordnad.
Handslaget signalerade som utgångspunkt de hälsandes lika värde.
I den moderna världen blev hälsningen vanlig först när tankarna om frihet, jämlikhet och broderskap mellan människor började slå rot under 1800-talet.
En del historiker anser att skälet till att grekerna började skaka händerna under handslaget var att rörelserna skulle få eventuella knivar eller dolkar som dolts i ärmarna att falla ut.
1600-talets européer: Buga och nig för majestäten
Rang och stånd betydde allt i 1600-talets Europa, och hur man hälsade speglade den enskildes plats i samhället.
På kungens slott fick gäster bokstavligt talat buga och bocka för majestäten.
Sedvänjan innebar att den bugande förde ena benet bakåt och lät det skrapa över golvet.
Både kvinnor och män hälsade från början med en bugning, men etiketten förändrades.
På 1600-talet började kvinnor niga, möjligen för att dåtidens trånga korsetter gjorde det svårt att buga.
Att buga visade ödmjukhet och respekt.
1700-talets soldater: Besvärlig hatt blev till symbolisk hälsning
Soldater lyfte från början på hatten, när de hälsade på ett befäl.
Sedvänjan förändrades dock på 1700-talet, då många europeiska arméer införde höga, koniska hattar utan brätten.
Hatten hölls på plats med en hakrem.
Denna gjorde det besvärligt att lyfta på hatten, och soldaten förde därför i stället upp handen till mösskanten som en symbolisk hälsning.