Det gamla Peru: Begravningar kostade oskyldiga livet
Peruanerna menade under de första århundradena efter Kristus att döden bara var en övergång. Enligt dåtidens mochekultur fortsatte livet som det gjort på jorden.
Begravningarna speglade exakt det liv individen hade levt. De döda fick mat med till livet efter detta liksom föremål som passade deras sociala status.
Betydelsefulla personer fick sina smycken, ädelstenar och andra värdesaker med sig i graven.
De efterlevande offrade också ofta både tjänstefolk och soldater som skulle tjäna och skydda sin herre i livet efter detta.
Välbeställda personer begravdes i pyramidformade gravkomplex medan vanliga människor bara rullades in i tyg och begravdes med en sten som minnesmärke.
Gravplatser för fattigare personer hade gravar för både män och kvinnor.
Fördel: Den döda får ett fint eftermäle. De efterlevande kan minnas och sörja på ett personligt sätt med gravgåvor och andra föremål.
Nackdel: Begravningar kostar människoliv. Människooffer hör till begravningskulturen och kostar många människor livet.
