Varifrån kommer fastlagen?
Jesus fastade i 40 dygn i öknen och därför har den katolska kyrkan en fastetid på 40 dagar fram till påsk när man ska leva avhållsamt.
Danmark, Norge och Sverige kristnades omkring år 1000, och fram till reformationen 1536 skulle skandinaverna undvika matfrosseri, fest och glädje och i stället begrunda vad Jesus tvingats genomlida för människornas skull.
Fastlagen bygger på gamla traditioner
När superhjältar och Barbie-prinsessor nuförtiden slår på fastlagstunnan är det inte många som funderar över om de håller på att fördriva Djävulen.
Och när vi pyntar påskriset är det knappast fruktsamhet vi har i tankarna, precis lika lite som fastlagsbullarna förebådar en fyrtio dagar lång fasta.
Men just Djävulen, fruktsamhet och fasta är de grundstenar som fastlagstraditionerna bygger på.

Traditionen med fastlagsris kommer från en äldre ritual som kallades risning. Människor och djur piskades med ris, eftersom man ansåg att det skulle öka deras fruktbarhet.
I Norden firade våra hedniska förfäder övergången mellan vinter och vår och när kristendomen infördes gjorde kyrkan delar av detta firande till en fest före fastan.
Fastlagsriset kan till exempel spåras till norsk folktro där man risade människor, marker och djur för att säkra fruktbarheten. Med kristendomens intåg blev risandet en symbol för Kristi lidande.
När är det fastlag?
År 2024 infaller fastlagssöndagen den 11 februari.
Tidpunkten för fastlagssöndagen påverkas liksom många andra helgdagar av när påsken infaller.
Fastlagssöndagen infaller alltid sju veckor före påskdagen, den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen.
Det innebär att fastlagen kan infalla tidigast den 1 februari och senast den 7 mars.

Katten symboliserade ondska. Ända fram till 1800-talet stängdes levande katter in i tunnan när katten skulle slås ur den.
Så infaller fastlagssöndagen de närmaste åren
- 2024: den 11 februari
- 2025: den 2 mars
- 2026: den 15 februari
Fastlagen var en enda stor matorgie
Fastlag kommer från tyskans ”fastelabend” som egentligen betyder kvällen före fastan. Men festen före den trista fasteperioden varade i tre dagar – på vissa ställen i en hel vecka.
Då vräkte man i sig mat och spelade varandra spratt. Söndagen kallades ”fläsksöndag” och måndagen ”blåmåndag” eftersom altaret i kyrkan täcktes med ett blått tyg för att markera början på fastan.
Tisdagen hette ”vittisdag” efter det ljusa brödet, mjölkprodukterna och äggen som man åt – eller bara ”fettisdag”. Fastlagsbullar är en tradition från vittisdagen. Själva fastan inleddes på askonsdagen.
Både Muhammed och Moses fastade
I alla större religioner ingår fastan som ett sätt att komma i kontakt med sin andlighet eller för att sätta fokus på materiellt beroende. Såväl Buddha, Muhammed och Moses som Jesus utövade fasta.

Religioner i Asien
Avhållsamhet när det gäller mat och en periodisk fasta är viktiga inslag i buddismen och hinduismen, men det finns stora skillnader mellan olika länder och områden.
Den indiske statsmannen och landsfadern Mahatma Gandhi fastade regelbundet och levde över huvud taget ett asketiskt liv.
Inom jainismen – en indisk och fullständigt vegetarisk religion jämngammal med buddismen – spelar fastan en central roll.
Den stränga askesen är bl.a. nödvändig för att förhindra tillströmningen av ny karma. Jainismens grundare, känd under tillnamnet Mahavira, dog 72 år gammal av självsvält.

Islam
Alla friska, vuxna muslimer ska fasta en månad varje år, som det står skrivet i Koranen.
Under fastemånaden ramadan får rätttrogna muslimer varken dricka, äta eller röka på dagtid, och de ska ge allmosor åt de fattiga.
Ramadan avslutas med en stor fest med massor av mat och dryck och gåvor till barnen.
Festen kallas för eid.

Judendom
Judarna håller sin fasta under försoningsfesten (jom kippur), som infaller i september eller oktober.
Då avstår judar helt från all mat, dryck och rökning under ett dygn och ägnar sig åt andaktsövningar och meditation.
Det finns flera andra fastedagar inom judendomen.
I Ångermanland bjöd traditionen att det skulle ätas inte mindre än sju måltider under fettisdagen, bland annat kokt fläsk. Och man skulle ha dopp i grytan med ett julbröd som sparats speciellt för ändamålet.
I Uppland, Södermanland och Värmland bestod köttet på fettisdagen oftast av kokta grisfötter. Anledningen till de stora matkalasen var förstås att ha någonting att ta av under fastan.
Att fastan sedan naturligt råkade sammanfalla med att vinterns matförråd höll på att sina för folket i Norden, gjorde avhållsamheten lättare att acceptera för gemene man.
Fastan var inget för de rika
Kyrkans påbud om 40 dagars avhållsamhet betydde dock inte att det alltid efterlevdes – fastan blev till exempel inte särskilt vanlig bland invånarna i Skandinavien.
Om det nu berodde på detta, eller på att han ville skaffa pengar till Peterskyrkan, så gav påven Leo X skandinaverna möjligheten att i början av 1500-talet köpa avlatsbrev, så kallade smörbrev.

De välbärgade kunde slippa undan fastan genom att köpa ett smörbrev av kyrkan.
Breven gav välbärgade personer tillstånd att äta smör och ost under fastan – med gott samvete och utan att hamna i skärselden. De rika kunde också få andra att fasta åt sig. I stället för att fasta själva, kunde de till exempel köpa fastemat till sex fattiga.
Munkarna i klostren var de som verkligen skulle leva efter fastereglerna, men även här tolkade och anpassade man påbudet. Till exempel odlade munkar på norra Jylland vinbergssnäckor i klosterträdgårdarna. Sniglar räknades nämligen inte som riktigt kött och kunde därför ätas under fastan.
Luften var tät av förolämpningar
Dagarna fram till fastan vigdes inte enbart åt matorgier – det var också en tid för färgstarka upptåg. Söderut förekom fester med kostymer och masker som i karnevalstraditioner – ordet karneval kommer från latinets carne vale, ”farväl till köttet”.
Men även Skandinavien har på vissa platser en tradition med fastlagsupptåg med bestämda utklädda figurer. Bland dem fanns tiggaren, kärringen och pajasen (narren).
De hånade folk i skydd av sin förklädnad och använde ett språk som anständigt folk under normala omständigheter aldrig skulle ha tolererat. Men ingenting var normalt under fastlagsfesterna och även herrefolk och präster kunde riskfritt få ett par förolämpningar med på vägen.
För folket var fastlagsdagarna ett andningshål. För en kort stund kunde gårdskarlar och mjölkpigor glömma vardagens mödor och få utlopp för sina frustrationer.
Och även om kyrkan gjorde en del försök att bromsa festligheterna blev dessa aldrig satta i verket – kanske för att kyrkan bedömde att festdagarna fungerade som ett slags säkerhetsventil.

Fastlagen uppstod som en tradition för vuxna, men i dag firas högtiden mest i förskolor och bland barn i lågstadieåldern.
Den folkliga vreden släpptes även lös på mer bestialiska sätt, bland annat genom att slå katten ur tunnan.
Seden att stänga in en levande katt i en tunna och därefter slå på tunnan med käppar och slutligen slå ihjäl katten, anses ha kommit till Skandinavien med de holländare som bosatte sig på Amager i Danmark på 1700-talet.
Katten symboliserade det onda som skulle fördrivas och det har säkert skapat en känsla av gemenskap att kunna enas mot en gemensam fiende, särskilt i små städer.
På många håll gav det även skattefrihet i ett år för ägaren av den vinnande gården.
Fastepåbudet avskaffades i Norden när Luthers protestantism trängde ut den katolska kyrkan 1536, och därmed försvann ”ursäkten” för att festa och smörja kråset.
Myndigheterna och kyrkan försökte därför förbjuda fastlagstokerierna, och så sent som 1683 förbjöds fastlagståg i Danmarks lag. De svenska kungarna höll också långt efter reformationen fast vid att man inte borde festa eller gifta sig under fastan.
Men traditionen har bevarats fram till våra dagar – visst ville folket slippa fastan, men inte festen.