Istid

Tio konsekvenser av ”lilla istiden”

Glaciärerna krossade byar, haven frös, skörden slog fel – och en dag stod inuiterna i Skottland. Från 1300 till 1850 föll temperaturen dramatiskt i Europa under ”lilla istiden”. Och i en del länder dog omkring hälften av befolkningen.

Glaciärerna krossade byar, haven frös, skörden slog fel – och en dag stod inuiterna i Skottland. Från 1300 till 1850 föll temperaturen dramatiskt i Europa under ”lilla istiden”. Och i en del länder dog omkring hälften av befolkningen.

scanpix/AKG-images

1. Isen kommer!

Glaciärerna krossade byar i Alperna

Från bergen pressades isen ner i dalarna till platser där människorna tidigare hade levt i säkerhet.

År 1644 vandrade en procession av 300 personer ledda av Genèves biskop långt upp i Alperna i Les Bois­området för att be för sju byars över­levnad. En samtida källa berättar varför:

”Ovanför byarna kommer en fruktansvärd glaciär ner från bergstopparna och glider framåt med mer än ett muskötskott (120 meter) om dagen.”

Lyckligtvis hade glaciären redan nått sitt största omfång och började dra sig tillbaka, men ”den lämnade efter sig ett landskap så kargt att varken gräs eller något annat kunde växa där”.

Berättelsen är typisk för Alperna under dessa år på 1400- till 1700-talen då framryckande glaciärer mejade ner byar i Schweiz, Österrike och Frankrike. År 1610 drunknade många i Chamonixdalen när glaciärerna förstörde fördämningar. Området drabbades av kraftiga översvämningar. Mönstret gick igen i Norge och på Island där isen var som mest utbredd under mitten av 1700-talet.

2. Inuit på visit

Inuiter vandrade till Skottland

Mannen som år 1690 kom paddlande upp­för floden nära Aberdeen var mycket säreget klädd, i sälskinn från topp till tå. Båtmodellen, en kajak av trä och skinn, var helt okänd i Skottland.

Han var en grönländsk inuit som hade vandrat och seglat långt i jakt på föda åt sin familj. Inuiten var den förste, men inte den ende, som dök upp i området.

Fram till år 1728 sågs grönländska jägare vid flera tillfällen i Skottland och på Orkneyöarna. Förklaringen var att de nordliga haven hade frusit till is under de onormalt kalla vintrarna. Isen kunde sträcka sig flera hundra kilo­meter utanför Grönlands kust och nådde ända fram till Island. I sin jakt på bytesdjur tvingades inuiterna ända fram till isens utkanter, där sälar, björnar och fisk lever.

Med hjälp av isen kom jägarna allt längre söderut tills de nådde områden i närheten av de brittiska öarna. De bjöd skottarna på en syn som de sent skulle glömma.

Inuit

Skottarna hade knappt hört talas om inuiter när en av dem paddlade upp för floden Don år 1690.

© Bridgeman

3. Nordborna dör ut

Nordborna dog ut på Grönland

År 985 bosatte sig Erik Röde och många andra isländska utvandrare på Grönland. Klimatet var gynnsamt.

De odlade säd under den korta men ljumma sommaren, och havet vimlade av torsk. Från år 1408 är källorna knappa om de så kallade nordbornas öde.

Under lilla istidens kalla somrar var det omöjligt att få säden att växa och fisken drevs bort i takt med att temperaturen i havet sjönk. Torskens njurar fungerar inte om vattnets temperatur sjunker under 2 grader, därför drog fisken längre söderut.

4. Invasion över isen

Svenskarna gick över Stora Bält

Den svenske kungen Karl X Gustav gick i februari år 1658 med 10 000 man över det tillfrusna sundet Stora Bält mellan Fyn och Lolland. Operationen är en av militärhistoriens mest vågade: Antingen skulle den svenska armén gå till botten, eller också skulle kungen lyckas tvinga arvfienden Danmark på knä och göra landet till en svensk provins.

Kungen låg i krig med Polen när danskarna angrep hans territorium. Kungen skyndade genom Tysk­land och upp genom Jylland. Över isen nådde svenskarna Fyn och tog sig därifrån vidare till Lolland.

Övergången överrumplade danskarna. Deras huvudstyrka var stationerad i Skåne. Roskildefreden blev dyrköpt för Danmark, som bland annat tvingades avstå Skåne, Halland och Blekinge.

Istid

Karl X Gustav tog inte raka vägen över isen från Fyn till Själland. Han fruktade att isen var för tunn för att bära armén där strömmen var som starkast.

© nationalmuseum, stockholm

5. Masshysteri

Häxjakter följde på missväxten

De många åren med köld, missväxt och svält gav upphov till fruktan och misströstan i Nordeuropa. Vidskepelsen var vida spridd och folk sökte en orsak till alla olyckor. Antalet häxprocesser fullkomligt exploderade under 1500- och 1600-talen.

År 1563 fick bland annat Tyskland uppleva en kall och blöt sommar. Skörden blev minimal och många trodde att Gud bestämde vädret.

Invånarna i den lilla byn Wiesensteig trodde dock inte på det, och för att sätta stopp för ruskvädret brändes 63 kvinnor på häxbål. Mönstret upprepades över resten av Nordeuropa. Bara under 1587 och 1588 då vädret var extremt dåligt över de brittiska öarna dömde ­engelsmännen cirka 8 000 häxor till döden.

Häxa bränns

Häxorna fick skulden för det dåliga vädret och tusentals kvinnor brändes på bål.

© mary evans

6. Religionskrig

Svältande skottar byggde Nordirland

Våra dagars konflikter mellan kato­liker och protestanter på Nordirland har sina rötter långt tillbaka till lilla istiden. Liksom i övriga Nordeuropa led skottarna på 1600-talet av hungersnöd, och klanerna från höglandet attackerade ständigt det skotska låglandet och norra England för att stjäla säd och boskap.

Irland hade det något lindrigare och de engelska godsägarna som ägde majoriteten av marken på ön kunde sälja stora mängder säd till England och Skottland. Exporten av säd utlöste hungersnöd på Irland.

Det visste inte skottarna – de betraktade ön som extra bördig och 100 000 man bestämde sig för att utvandra. De skotska protestan­terna slog sig ner på norra Irland vilket med tiden ledde till de många religiösa striderna i området.

Konflikt mellan protestanter och katoliker

Svälten drev protestantiska skottar till att slå sig ner i det katolska Nordirland. Konsekvensen blev en flera hundra år lång konflikt mellan de båda trosriktningarna.

© scanpix/corbis

7. Helt nya matvanor

Potatisen blev räddningen

Åren 1371 till 1791 drabbades norra Europa av hungersnöd och missväxt ungefär vart fjärde år.

Miljoner män­niskor dog eftersom skörden var helt beroende av bra väder, vilket det sällan var under lilla istiden. Rädd­ningen för de fattiga blev en liten knöl från Anderna – potatisen. När den kom till Europa år 1570 betraktades den som dålig mat och gavs nästan bara till straff­fångar och sjukhus­patienter.

Många trodde till och med att den var giftig och att den orsakade sjukdomar. Prästerna kallade den för ”djävulens växt”.

Först i mitten av 1700-talet tog irländarna potatisen till sig. Den trivdes i det nordeuropeiska klimatet och gav dubbelt så stor avkastning som säd. När de europeiska härskarna insåg detta tvingade de sina undersåtar att odla potatis och redan i början av 1800-talet stod den för 40 procent av nordeuropéernas dagliga kost. Många stora svältkatastrofer undveks tack vare potatisen.

Människor äter potatis

Billig och närande. Bland de fattiga i norra­ Europa bestod kosten på 1800-talet nästan uteslutande av potatis.

© bridgeman

8. Blixtattack

Isvinter tvingade Nederländerna på knä

Den franska revolutionen satte skräck i bland annat Österrike som angrep den nya republiken från sina besittningar i Nederländerna.

Frankrike fick ge upp sina planer på hämndaktion – med Nederländernas alla floder och kanaler var det omöjligt att tränga in i landet.

Men under lilla istidens kalla vintrar frös kanalerna, och vintern 1794-95 kunde fransmännen gå till angrepp. Den österrikisk-nederländska armén överrumplades och segerherrarna grundade en republik efter fransk förebild.

9. Våldsamt oväder

Nordsjöns stormar knäckte spanska armadan

Med över 130 skepp seglade den spanska armadan år 1588 upp genom Engelska kanalen. Ombord fanns 50 000 soldater som skulle erövra England.

Den spanske kungen Filip II ville en gång för alla sätta stopp för engelsmännens sjöröveri och angreppen på hans kolonier i Karibien. Men i kanalen möttes armadan inte bara av engelsmännens små lättmanövrerade krigsskepp utan också av en kraftig storm.

De spanska skeppen tvingades upp i Nordsjön där de drabbades av ännu ett oväder. Svårt skadad seglade armadan norr om Skottland och tillbaka mot Spanien. Sammanlagt gick 62 fartyg förlorade och minst 12 000 spanjorer omkom.

Kraftiga stormar på Nordsjön var vanliga på 1500-talet. Beräkningar har visat att antalet stormar ökade med 85 procent jämfört med 1200-talet.

Antalet orkaner ökade med hela 400 procent. Orsaken var stora temperaturskillnader mellan det kalla klimatet i norr och det varma i söder. Stormarna blev förödande även för Nederländerna som drabbades av översvämningar.

Oväder

Stormen tvingade upp den spanska armadan i Nordsjön där nya oväder lurade. Tusentals drunknade och 62 skepp gick till botten.

© bridgeman

10. Revolution

Brist på brödsäd utlöste franska revolutionen

Två års missväxt ledde till så stor svält och så mycket missnöje i Frankrike att folket stormade kungens förhatliga fängelse Bastiljen mitt i Paris.

Stora mängder regn förstörde skörden i Frankrike åren 1787 och 1788. När det blev brist på säd gick brödpriserna upp till nästan det dubbla – en limpa kunde kosta en halv dagslön. Många fransmän hade bokstavligt talat inte råd med sitt dagliga bröd.

Oro och uppror följde. Sedan spreds ryktet om drottning Marie­-Antoinette: Hon lär ha sagt att de fattiga väl kunde äta kakor om de inte hade bröd. Folket riktade sitt stora missnöje mot kungahuset. Den stora underklassen av fattiga lantarbetare och dagsverkare krävde förändring i samhället.

Under revolutionen år 1789 var ett av de viktigaste kraven lägre priser på livsmedel. Det fick vara slut med överklassens snyltande och deras liv i lyx på bekostnad av en svältande underklass. Bönderna krävde bättre livsvillkor och politiskt inflytande.

Marie-Antoinette

Marie-Antoinettes ­arrogans gentemot de ­svältande utlöste underklassens vrede, och den franska revolutionen var ett faktum.

© rue des archives