Så hittar du släkten i Danmark!
Många har anor i våra nordiska grannländer. Vi hjälper dig med länkar och tips för att hitta rätt i de danska arkiven!

Kongens Nytorv i Köpenhamn år 1905.
I Danmark har det aldrig förts husförhörslängder. Nycklarna i dansk släktforskning är därför folkräkningar, ministerialböcker (med uppgifter om födda, konfirmerade, vigda och döda) och bouppteckningar. Den givna utgångspunkten är folkräkningarna, vilka du hittar via Riksarkivet i Köpenhamn och fyra landsarkiv.
Material för släktforskare nås via sa.dk med söksidan Arkivalieronline. Allt är gratis och du behöver bara registrera dig om du vill beställa material att se på plats i ett arkiv. Välj ”Brug arkivet” och sedan ”Se originale dokumenter online” så hittar du skannade kyrkböcker och annat.
Folkräkningar vart femte år
Folkräkningar hittardu enklast via Dansk demografisk database med räkningar från 1769, 1787, 1801, 1834 samt 1840–95 och 1901–40. Folkräkningar hölls ungefär vart femte år, men långt ifrån alla är kompletta i databasen som uppdateras kontinuerligt tack vare ideella insatser av släktforskare. Därtill kommer extra folkräkningar i Köpenhamn 1885 och 1895.
Känner du inte till var i Danmark dina förfäder bodde kan du söka på flera (eller alla) amter, län, i menyn. Uppgifterna du får fram är ungefär samma som i Sverige. När du hittat rätt går du vidare i kyrkböckerna.
Kyrkböcker från 1600-talet
De danska kyrkböckerna är äldre än de svenska även om inte särskilt många finns kvar från det tidiga 1600-talet. Den första lagen om obligatorisk registrering av födslar, vigslar och dödsfall kom på 1640-talet, över fyrtio år före Sverige. Först 1812 fick kyrkan uppgiften att sköta folkbokföringen, och då infördes även flyttlängder i kyrkböckerna.
Men att hitta rätt kan vara svårt, trots de digitala resurserna.
– För att hitta en person måste du veta var och när den föddes eller dog. Enda sättet är att hitta dem är i de skannade kyrkböckerna och folkräkningarna. Ett problem är att så många hade samma namn. Variationen är mycket mindre än i Sverige och Tyskland. Därför ändrades lagen 1904 och fler kunde ta nya familjenamn, säger Karl Peder Pedersen vid Riksarkivet.