År 1920 blev Sovjetunionen det första landet i världen som gav kvinnor rätt till fri abort.
Det skedde genom ett ”dekret om kvinnors hälsa”, som dikterade att alla kvinnor skulle få en kostnadsfri och säker abort på alla sovjetiska sjukhus, där endast läkare fick lov att utföra ingreppet.
Syftet med den nya lagen var, stod det att läsa i dekretet, att ta hand om kvinnornas hälsa och undvika att gravida kvinnor tvingades göra aborter under ljusskygga och ohygieniska förhållanden. Då riskerade kvinnorna nämligen att falla ”offer för ignoranta kvacksalvare”.
Krokodilbajs och spark i rumpan fick kvinnor att abortera
Egypten: Krokodilbajs
Forntidens egyptier tog till illaluktande medel för att undvika oönskade graviditeter och födslar. På Kahunpapyrusen, som har daterats till cirka år 1800 före Kristus, står det att kvinnor kan blanda avföring från krokodiler med deg och stoppa in den i sin vagina för att undvika oönskade barn. Krokodilbajs har visserligen en viss spermiedödande effekt, men djurets exkrementer hade troligen fungerat bättre som prevention än som abortmedel.
Effekt: Mycket svag
Grekland: Spark i rumpan
Den grekiske läkaren Hippokrates var motståndare till abort, men han rekommenderade ändå en teknik som tycks ha varit väldigt populär. Den gick ut på att den gravida kvinnan skulle hoppa upp och ner samtidigt som hon sparkade sig själv i baken med hälarna. Aktiviteten skulle få fostret att lossna och falla ut ur kvinnans kropp, postulerade Hippokrates.
Effekt: Nästan ingen
Romerska riket: giftormar och kråkägg
Den romerske författaren Plinius den äldre visste inte mycket om kvinnokroppen. Han hävdade dels att menstruerande kvinnor kunde döda bin, dels att ”om en gravid kvinna sätter sig på huk ovanför en huggorm, så kan hon vara säker på att abortera”, som han skrev i sitt verk Naturalis historia. Enligt Plinius hade ägg från kråkor samma verkan.
Effekt: Ingen alls
Lagen stramades upp
Aborten blev dock inte fri helt utan kontrovers. Motståndet mot aborter var utbrett och redan år 1924 hade abortmotståndarna fått så mycket vind i seglen att Sovjetunionen införde restriktioner som innebar att kvinnor endast fick göra abort om graviditeten utsatte antingen den gravida kvinnan eller det ofödda barnet för livsfara.
Trots restriktionerna fortsatte kvinnor att strömma till sjukhusen, vilket gjorde att myndigheterna såg sig tvingade att inrätta särskilda abortkliniker för att avlasta sjukhusen och frigöra sängar.
På 1920-talet varnade affischer ryssarna för att illegala aborter var livsfarliga.
Aborterna hotade befolkningstalet
Det enorma antalet aborter bekymrade läkarna. Snart stramades därför restriktionerna upp ytterligare, så att kvinnor inte längre fick göra abort efter tre månaders graviditet. Dessutom fick sjukhusen order om att prioritera fattiga, ogifta kvinnor.
Samtidigt påpekade kritiska röster att Sovjetunionen riskerade en stor befolkningsminskning ifall abortvågen fortsatte. Det skulle medföra en försvagning av landets industri och militär.
För att möta kritiken förklarade den lagstiftande exekutivkommittén i juni 1936 att det återigen var illegalt att göra abort i Sovjetunionen.