I början av 800-talet beboddes de landområden som i dag utgör västra delen av Ryssland och Ukraina av framför allt stamfolk.
Under de följande hundra åren ankom handelsmän från Skandinavien, och städer sköt upp längs floderna. Handelsstädernas interna maktkamper skapade det första enade Ryssland.
800-talet
ROSTOV: Stamfolk behärskade de ryska stäpperna
Olika folkslag levde sida vid sida på de ryska vidderna, när vikingar från Skandinavien anlände norrifrån.
Fram till 800-talet var området mellan Östersjön och Svarta havet delat mellan finska och östslaviska stammar. En av de största var de finsk-ugriska marierna, som anlade bosättningen Sarskoje Gorodisjtje nära dagens Moskva.
Dit kom skandinaviska handelsmän med smycken, bärnsten och vapen för att träffa köpmän från Konstantinopel, som erbjöd bland annat glas och siden.
När vikingarna dök upp i mitten av 800-talet blandade de sig med både de finska och de slaviska stammarna.
Under deras inflytande ersattes Sarskoje Gorodisjtje som handelsstad av staden Rostov, som växt fram i närheten.
Den nya staden hade dock knappt hunnit anläggas förrän den införlivades i den mäktiga republiken Novgorod längre västerut.

Munken Nestor skrev mellan 1050 och 1120 en krönika om det tidiga Rysslands historia.
År 862
NOVGOROD: Viking skapade första ryska staten
Om det var en inbjudan från lokala stammar eller om det var på eget initiativ som vikingahövdingen Rurik reste från Skandinavien till området kring sjön Ilmen är i dag ovisst. Men enligt källorna grundade han år 862 staden Novgorod (på fornsvenska känd som Holmgård) på den plats där Ilmen rinner ut i Volchovfloden.
Med Ruriks ankomst inleddes en kraftig ekonomisk uppblomstring i området. Vikingarna var tvungna att korsa Östersjön och segla uppför floder och över sjöar för att nå Novgorod, men den omständliga resan var värd besväret.

Rurik kan ha varit en av de svear som kallades ruser, som Ryssland är uppkallat efter.
Novgorod låg nämligen centralt placerad längs vikingarnas handelsrutt, som gick hela vägen till Konstantinopel, och i flera hundra år var staden den viktigaste handelsknutpunkten i östra Europa med bland annat bäver- och ekorrpäls som viktiga exportvaror.
Under 1100-talet utvecklades Novgorod till en självständig republik. Stadens ekonomi byggde helt på handel, och makten låg i stadens mest framgångsrika köpmäns händer.
Under deras ledning fick staten en folkvald borgmästare och den styrdes enligt demokratiska principer.
Novgorod blev redan 879 en del av Kievrus, men staden lyckades ändå behålla sin självständighet och ekonomiska maktposition i flera hundra år.
Stadens mörkaste stund kom 1570, när tsar Ivan IV:s män intog och plundrade staden på grund av rykten om ett förestående uppror.
862-1024
Storstäder sköt upp som svampar
Polotsk (862): Stadens första kända härskare är prins Ragnvald, som nådde staden från Skandinavien längs floden Daugava. Hans dotter Ragnhild var gift med Vladimir I, tills han konverterade till kristendomen. Staden ligger i dagens Vitryssland.
Ljubetsch (882): Som en av de äldsta städerna i Ryssland utmärkte Ljubetsch sig på allvar 1097, då staden stod värd för en kongress för de många ryska furstarna, som slagits sinsemellan i åratal. Under mötet delades Kievrus upp i mindre stater med varsin furste.
Pskov (903): Staden var en del av republiken Novgorod och födelseplats för furstinnan Olga. Hon var av skandinavisk härkomst och styrde Kievrus från 945 efter mordet på sin make Igor. Hon var farmor till Vladimir I.

Drottning Olga regerade Kievrus och utnämndes efter sin död till helgon i den ortodoxa kyrkan.
Tjernihiv (907): Staden var en av de rikaste i Kievrus. Ursprungligen styrdes Tjernihiv av östslaviska stammar, men föll senare i polska, litauiska och ryska händer. I dag ligger staden i Ukraina.
Vitebsk (974): Furstinnan Olga grundade Vitebsk (i dag Vitsebsk). Staden låg mitt på vikingarnas handelsrutt från Skandinavien till Konstantinopel, och under 1200- och 1300-talet blev den en oumbärlig handelsstation mellan Östersjön i norr och Svarta havet i söder.
Suzdal (1024): Tack vare den bördiga jord som omgav Suzdal blev staden rik på att odla och sälja vete. Under åren 1125–1157 var staden huvudstad i det mäktiga furstendömet Rostov-Suzdal. Staden förlorade sin position, när grannstaden Vladimir blev huvudstad i det nyupprättade furstendömet Vladimir-Suzdal.
880'erne
KYIV: Stammar och småstater samlades i ett enormt rike
Kiev övertog Novgorods position och blev huvudstad i det mäktiga riket Kievrus.
Längs handelsrutterna mellan Skandinavien och Konstantinopel stötte vikingarna gång efter annan på ett hinder – Kiev. Staden låg strategiskt bra, men var i händerna på nomadfolket khazarerna.
När Ruriks svåger prins Oleg år 879 tog över makten i Novgorod begav han sig därför söderut för att erövra Kiev och få kontroll över den lukrativa vattenvägen.
På vägen mot Kiev erövrade han flera städer, bland annat Smolensk, och år 882 kunde han inta Kiev: ”Kiev är alla ryska städers moder”, slog han fast och gjorde staden till sin huvudstad.
Under Oleg knöt Kievriket – även kallat Kievrus – nära band till Konstantinopel, och hans efterträdare som härskare, Vladimir I, gifte sig med den bysantinske kejsarens syster och införde kristendomen.

Vladimir valde kristendomen framför islam, eftersom han inte ville förbjuda intag av alkohol.
Kultur och arkitektur utvecklades snabbt under Vladimirs ledning, och Kievrus växte med tiden till en av Europas största stater. Efter sin död blev han därför känd som Vladimir den helige.
KARTA – Överblick över Kievriket:




Storrike av vikingar
Kievrus grundades av vikingen Oleg i slutet av 800-talet. Riket nådde sin största utbredning cirka 300 år senare, då det omfattande bland annat delar av dagens Ukraina, Polen, Vitryssland, Lettland och Ryssland.
882
Under Oleg flyttar maktcentrumet i Ryssland från Novgorod till huvudstaden Kiev.
988
Vladimir I inför kristendomen, när han ingår en pakt med den bysantinske kejsaren Basileios III.
1030
Jaroslav den vise (son till Vladimir I) erövrar en del av det östeuropeiska området Galizien från polackerna och införlivar det erövrade landet i Kievrus.
Jaroslav gifte sig med Olof Skötkonungs dotter Ingegerd.
År 882
SMOLENSK: Gränsstadens invånare var vana vid krig
Sedan Olegs erövring av Smolensk år 882 hade flera stater i Östeuropa kämpat om kontrollen över staden.
Ett av dessa krig utkämpades i juli 1654, när 41000 ryska soldater belägrade det polska Smolensk. I tre månader böljade striderna fram och tillbaka.
Polackerna förlitade sig på sitt effektiva kavalleri och fick hjälp av en överraskande solförmörkelse, som förvirrade och skrämde de vidskepliga ryssarna, men till slut fick de se sig besegrade.

Polsk medalj till minne av en seger över ryssarna i Smolensk på 1600-talet.
De hårt prövade invånarna i Smolensk var emellertid vana vid krig och död. Staden låg mitt på den huvudsakliga vägen mellan Moskva, Warszawa och västra Europa – och dessutom hade den direkt förbindelse till Svarta havet via floden Dnepr.
Litauen, Polen och Ryssland ville alla kontrollera Smolensk, och gränserna runt staden drogs ofta om. Trots att Smolensk är en av Rysslands äldsta städer är det få byggnader som i dag vittnar om stadens förflutna. De flesta har förstörts i de många krig som utkämpats i området.
Smolensk bytte ägare många gånger
Smolensk markerar i dag Rysslands västra gräns, men det har tagit många krig att nå den positionen.
År 882
Prins Oleg intar staden.
1240
Litauerna rycker in efter att tatarerna plundrat och övergivit staden.
1340
Moskvas adel intar staden.
1408
Litauen återtar staden.
1514
Efter ett nytt krig mellan Moskva och Litauen erövrar ryssarna staden.
1611
Polackerna intar staden igen.
1654
Ryssland återtar slutgiltigt Smolensk i det polsk-ryska kriget.
1100-talet
VLADIMIR: Moskvas konkurrent utplånades av mongolerna
En spektakulär syn mötte mongolriket Gyllene hordens armé, när ryttarna nådde staden Vladimir den 4 februari 1237.
Praktfulla vita katedraler, torn och palats av kalksten strålade ikapp som skinande bevis för stadens välstånd.
Staden grundades av en furste från Kievområdet som en militär utpost, men när furste Andrej Bogoljubskij år 1157 tog över makten i Vladimir inleddes en period av tillväxt, som förvandlade den obetydliga staden till ett välmående centrum i furstendömet Vladimir-Suzdal.
Staden blev med tiden så rik att den kunde frigöra sig från Kievs överhöghet och konkurrera med grannen Moskva om att vara den mäktigaste ryska staden.
Staden var klädd i vitt
Trots att Vladimir nästan utplånades under Gyllene hordens krigares erövring, vittnar enstaka byggnader än i dag om stadens storhetstid.

Gyllene porten (1164)
Kiev och Konstantinopel hade på 1100-talet gyllene portar, och furst Andrej Bogoljubskij lät därför uppföra en liknande port i stadens västra del. Den är 14 meter hög och dekorerad med bladguld invändigt.

Uspenskijkatedralen (1160)
Jungfru Maria var Vladimirs beskyddare och skulle därför hyllas med en pampig katedral. Med sina 1178 m² var kyrkan Rysslands största i nästan 400 år.

Dmitrijkatedralen (1197)
Storleken är tämligen blygsam, men dekorativa reliefer på fasaden gör Dmitrijkatedralen speciell. Djur, växter, kungar, helgon och sagofigurer höggs in i kalkstensmurarna och befäste Vladimirs position som ett konstnärligt och arkitektoniskt centrum.
De mongoliska krigarna, som skickats ut av den mongoliske ledaren Batu brydde sig emellertid inte om Vladimirs blomstrande ekonomi eller imponerande arkitektur.
De plundrade, mördade och brände ner stora delar av staden till grunden.
Det tog mongolerna tre dagar att förstöra Vladimir, som aldrig återfick sin storhet. Därmed var manegen krattad för konkurrenten Moskva.
År 1480
MOSKVA: Khanens rädsla banade väg för tsarrikets huvudstad
Trots att även Moskva på 1200-talet attackerades av de mongoliska krigarna från Gyllene horden, och att staden underkastades den mongoliske ledaren Batu, slutade det med att mongolerna hjälpte Moskva.
Staden låg mitt mellan storfurstendömet Litauen och det mongoliska riket, så när mongolerna i början av 1300-talet började oroa sig för angrepp från litauerna, beslutade de sig för att förstärka försvaret av Moskva för att skydda sitt herravälde.
Staden kunde därför växa i både storlek och välstånd utan att mongolerna lade sig i nämnvärt, och 1380 hade Moskva blivit så stark att staden kunde inleda ett uppror.

Världens största klocka (Tsarklockan) göts i Moskva 1735 och väger cirka 200 ton.
Ledaren, storfursten Dmitrij Ivanovitj, satte ihop en rysk armé och ledde den till seger över mongolerna i slaget vid Kulikovo pole intill floden Don, tolv mil söder om Moskva.
Segern blev startskottet till en lång och hård rysk frihetskamp ledd av Moskva, och 1480 kunde ryssarna till slut lösgöra sig från mongolerna.
Därefter utsågs Moskva till huvudstad i det rike som i dag är känt som Ryssland.