Köpenhamn är inte längre någon charmig kulturmetropol. På bara ett par ögonblick har stadens centrum förbytts till en glödande stenhög efter att en orkanliknande tryckvåg jämnat den danska huvudstaden med marken.
Husen ligger i ruiner, eldsvådor härjar och träd har blåsts omkull. De flesta stadsbor är redan döda och de som överlevt lider av brännskador, skärsår, benbrott och chock. Med tiden kommer många även att drabbas av strålningsskador från det vapen som har orsakat infernot: atombomben.
Angreppet mot Europas storstäder hade godkänts av Polens försvarsminister.
Helvetets avsändare är Warszawapakten – den östeuropeiska militäralliansen med Sovjetunionen i spetsen. Och det är långt ifrån över. Andra kärnvapenrobotar är på väg mot Oslo, Amsterdam, Antwerpen och flera andra västeuropeiska storstäder som snart kommer att förvandlas till stora ökenlandskap av damm och aska.
Samtidigt dundrar styrkor från bland annat Sovjetunionen, Polen och Östtyskland in i Västtyskland med riktning mot Danmark, Belgien och Nederländerna.
Tre dagar efter att angreppet har börjat står Polens 10:e pansardivision vid den nederländska gränsen. Andra enheter har nått Flensburg. Efter ytterligare tre dagar har Danmark erövrats.
Planen formellt godkänd
Om kalla kriget skulle ha lett till ett tredje världskrig kunde detta ha varit ett fullt möjligt scenario. Det framgår tydligt av östeuropeiska angreppsplaner som tills för bara några år sedan har legat gömda i Polens centrala militärarkiv.
De polska myndigheterna valde, som en del i uppgörelsen med landets kommunistiska förflutna, att offentliggöra angreppsplanerna. De innehåller bland annat delar av Warszawapaktens strategiska planer och kartor över manövrar i händelse av krig. Bara den polska delen av planerna är känd men de andra länderna i Warszawapakten har troligen motsvarande kartor i sina militära gömmor.
En av kartorna visar den plan som gick ut på att kärnvapenbomba Europas storstäder. Den är från 1970 och var inte bara militära fantasier – den bär Polens dåvarande försvarsministers, general Wojciech Jaruzelski, signatur och det angrepp som skissats upp var alltså både godkänt och klart att verkställas.
KARTA – Så här såg angreppsplanerna ut:






Sju dagars krig mot Västeuropa
Denna topphemliga karta från 1970 visar Polens roll i ett Warszawapaktsangrepp mot Västeuropa. De nordvästeuropeiska Nato-länderna skulle erövras på sju dagar, bland annat med kärnvapen.
Kartan låg gömd i det polska militärarkivet och offentliggjordes sedan kalla kriget tagit slut.
UPPMARSCH VID ÖSTTYSKA GRÄNSEN
En halv miljon polska soldater sätts in vid den så kallade Nadmorskifronten i nordvästra DDR. Tillsammans med Sovjets 2:a pansararmé (den blå kilen) ska polackerna inleda anfallet mot Nederländerna.
FULDA-GAPET – AKILLESHÄLEN I VÄST
Slättlandskapet kring den västtyska staden Fulda är perfekt för en massiv stridsvagnsattack från öster. En offensiv genom ”Fuldagapet” ger Warszawapakten tillträde till Frankfurt am Main – Västtysklands finansiella centrum.
Detta frontavsnitt ingår inte i de polska planerna men östblocket hade stora pansarstyrkor placerade precis på andra sidan järnridån i Östtyskland.
ATOMBOMBS-TERROR MOT VÄSTEUROPAS STORSTÄDER
Från Östtyskland avfyrar polska robotbrigader kärnvapenbestyckade Scudrobotar mot bland annat Köpenhamn, Esbjerg, Oslo och Amsterdam. Syftet är att sprida panik bland befolkningen.
De polska brigaderna sänder även 100 kärnvapenrobotar mot Västtyskland för att bana väg för de framryckande trupperna.
TRUPPERNA SKA OMORGANISERAS
De 100 robotar som polackerna avfyrar mot Västtyskland utplånar inte bara Nato-styrkorna; även de polska soldaterna drabbas av strålningen och varannan soldat dör. Därför måste de polska trupperna omorganiseras flera gånger under offensiven.
OFFENSIVEN STANNAR VID RHEN
Polackernas mål är att erövra Nederländerna, Belgien och delar av Västtyskland fram till Rhen. Därefter börjar den egentliga ockupationen som förberetts sedan länge. Warszawapakten har bland annat tillverkat nya vägskyltar till de ockuperade områdena. Nya sedlar är också tryckta.
Kartan visar hur och var Polen skulle ha satt in vapen och trupper vid ett angrepp lett av Warszawapakten mot den västliga försvarsalliansen Nato. Bland annat skulle en halv miljon polska soldater satts in och scudrobotar med kärnvapenladdningar och en räckvidd på cirka 300 kilometer skulle ha skjutits upp från Östtyskland.
Syftet med kärnvapnen var inte bara att döda och orsaka materiella skador. Den psykologiska effekten var minst lika viktig:
”Det är lämpligt att överväga kärnvapenangrepp mot centra som Hannover, Braunschweig, Kiel och Bremen. En förstörelse av dessa städer kommer att medföra fullständig destabilisering av det politiska och ekonomiska livet”, sade chefen för ”den polska fronten”, general Zygmunt Duszynski under ett möte i polska försvarsstaben redan år 1961.
Han fortsatte: ”Det kommer i hög grad orsaka panik i berörda områden. Om vår propaganda utnyttjar effekten av dessa slag kan det bidra till att sprida ytterligare panik bland fiendens trupper och befolkning.”
Armén ljög om planerna
De militära strategerna inom Warszawapakten var fullt medvetna om att det angrepp som skissats på kartan även skulle få stora konsekvenser för östblockets egna soldater. På 1970-talet ut förde den polska militärledningen beräkningar som visade att mellan 48 och 53 procent av de soldater som deltog i första anfallsvågen skulle dö.
Enligt planen skulle Warszawapaktens trupper stå vid Rhen bara sju dagar efter att angreppet inletts. Och på grund av radioaktiviteten från kärnvapnen skulle många soldater i första anfallsvågen ganska snart vara oförmögna till strid.
De förväntades därför inte göra mer än att ta sig fram till floden och hålla den tills förstärkningar hann fram. Ungefär samtidigt som de östeuropeiska styrkorna kom till Rhen skulle andra trupper tränga fram till Nederländernas och Belgiens kuster.

Warszawapakten leddes av Sovjetunionen men alla länder i pakten skulle bistå med trupper och materiel i kampen mot fienden i väster.
Den polska planen avslöjar ingenting om vad som därefter skulle ske med de länder Warszawapakten intagit, men den östtyska militären hade bland annat byggt upp stora lager med vägskyltar som skulle sättas upp i Västtyskland.
DDR:s militär hade även tagit fram en särskild militärvaluta som var tänkt att användas i samband med en långvarig ockupation av Belgien och Nederländerna.
Frankrike skulle skonas
Warszawapaktens angreppsplaner tycks stanna vid gränsen till Frankrike. Inte heller Storbritannien ingår i målet. Genom ett blixtkrig skulle länderna i östblocket i stället stärka sin ställning i Europa och förskjuta hela maktbalansen – till Warszawapaktens fördel.
Att planerna stannade vid franska gränsen tolkar forskaren John O’Sullivan vid Hudson Institute i Washington som ett tydligt tecken på att det rörde sig om anfallsplaner.
För om Warszawapakten hade angripits av Nato skulle det rent strategiskt ha varit mest meningsfullt att slå tillbaka mot Frankrike och Storbritannien, två militärt sett mycket starka Nato-länder, så hårt som möjligt.
I en anfallsplan skulle man ha mest att vinna på om man stoppade angreppet före Frankrikes och Storbritanniens gränser – ett anfall mot dessa båda länder skulle kunna utlösa svåra repressalier med kärnvapen.
Öststaterna bedömde att ett överraskningsangrepp var det enda sättet att besegra Nato. Därför övade medlemmarna i Warszawapakten uteslutande på genombrott, inträngande i djupled och att slå ned Nato:s försvar.

Genom överraskningsangrepp med kärnvapen mot Västeuropas storstäder skulle Warszawapakten snabbt kunna sätta flera Nato-länder ur spel.
Kärnvapen skulle skaka Nato
De polska angreppsplanerna avslöjar inte hur stora sprängladdningar som skulle användas mot Västeuropa men en bomb lika stor som ”Little Boy”, som släpptes över Hiroshima, skulle med sina 15 kilotons styrka få katastrofala följder för en stad som Köpenhamn.
Den skulle orsaka enorm förödelse och ofattbara dödssiffror. Dessutom skulle strålningsrelaterade sjukdomar komma att drabba invånarna i flera år efter bombningen.
”Little Boy” var den minsta av de båda atombomberna mot Japan – de enda atombomber som använts i krig. ”Little Boy” och Nagasaki-bomben ”Fat Man” har avskräckt krigförande parter från att använda kärnvapen i krig.

Bomben “Little Boy” dödade den 6 augusti 1945 omkring 80 000 personer i den japanska staden Hiroshima. Fyra månader senare hade 140 000 av stadens invånare dött av strålningssjuka och andra följdsjukdomar.
Warszawapaktens generaler förutsåg att de strategiska erövringar som planerna var tänkta att ge som resultat, skulle komma att skörda alltför många offer bland den egna civilbefolkningen. I synnerhet Polen skulle drabbas hårt om Nato hämnades – västländerna förväntades förstöra försörjningslinjerna från Sovjetunionen.
Enligt Warszawapaktens egna beräkningar skulle bara angreppen mot Polen kosta två miljoner människoliv och både Prag och Warszawa skulle förmodligen utplånas.
Det stora antalet döda var också en av anledningarna till att planerna presenterades som en reaktion på ett förväntat Nato-angrepp.
Genom att beteckna planerna som ett motangrepp blev de oerhörda förlusterna mer acceptabla: I stället för att bli offer för den sovjetledda Warszawapaktens expansionsiver tycktes de polska generalerna ha intalat sig att civila polska dödsoffer var det pris som invånarna i Warszawapaktens länder måste betala för att försvara sig mot västländernas aggressioner.
Danmark skulle erövras
Den polska kartan från 1970 omfattade den så kallade Nordvästra krigsskådeplatsen, i vilken Danmark ingick. Landets geografiska läge hade stor militär betydelse för både Nato och Warszawapakten.
Den som kontrollerade Danmark hade även makten över inseglingen till Östersjön. Om inte östblocket skaffade sig kontroll över Danmark riskerade hela den sovjetiska flottan att bli instängd i Östersjöns hamnar.
Men det övergripande syftet med att ockupera Danmark var att säkra den norra flanken inför det avgörande angreppet mot Centraleuropa. Ett av målen i den polska planen från 1970 var därför att Danmark skulle vara ockuperat inom sex dagar.
Sovjet ville kontrollera Östersjön
Redan i en angreppsplan från 1961, den så kallade OP-61, hade ett säkerställande av utseglingen från Östersjön högsta prioritet hos Warszawapaktens ledare. Enligt OP-61 var det Polens 4:e armé som skulle erövra Danmark.
Den var svagare än 1:a och 2:a armén som båda skulle angripa Västtyskland. Men med kärnvapen skulle 4:e armén kunna höjas till en högre nivå. Planen var klar:
Den 4:e armén skulle snabbt mobiliseras och sedan flytta trupperna mer än hundra mil från norra Polen till Hamburg, därefter ockupera Jylland och öarna och till sist inleda en faktisk ockupation av Danmark.
Samtidigt skulle den förenade flottan (ett samarbete mellan sovjetiska och polska flottan) ta kontroll över Östersjön och delta i landstigningsoperationer på de danska öarna samt ta kontroll över passagen till Nordsjön.
Såväl från luften som från vattnet skulle de så kallade ”blå baskrarna” ur 7:e landstigningsdivisionen och de ”röda baskrarna” ur 6:e luftburna divisionen göra sig redo för landstigningen på Själland.

Planerna på ett angrepp mot Nato var hemliga men Sovjet visade gärna upp sina robotar under militärparader på Röda torget.
Utöver Östersjöflottan skulle de polska trupperna få stöd av sovjetiskt flyg, marininfanteri och ett östtyskt landstigningsregemente under angreppet mot Danmark. När Själland erövrats skulle trupperna dra sig norrut och gå i land i södra Norge.
Warszawapaktens erövring av Danmark kunde ha fått enorma och ödesdigra konsekvenser. Det blir tydligt i den polske generalen Duszynskis uttalande:
”För att så snabbt som möjligt slå ut Danmark ur kriget bör man genomföra ett kärnvapenangrepp mot Esbjerg (en strategiskt viktig punkt för Nato) och Roskilde (Själland) och därefter inleda en bred propagandainsats i syfte att öka paniken, varna militären och den danska civilbefolkningen för följderna av fortsatt motstånd samt hota med att ytterligare kärnvapenattacker är att vänta om kriget fortsätter”, sade han under ett möte år 1961.
Ännu är det bara Polen som offentliggjort sina angreppsplaner från kalla kriget. Men de övriga kommuniststyrda länderna i Östeuropa hade utan tvivel liknande angreppsplaner liggande i sina arkiv – redo att ta fram när pakten gav order om angrepp mot de kapitalistiska ärkefienderna i väster.
Alla länderna i Warszawapakten lydde under Sovjetunionen. Det innebar att ett angrepp skulle ha utlöst ett tredje världskrig.