Världsfrånvänd tsar skriver hem: ”Jag tänker börja spela domino igen”

Trots att jag inte kan höra din väna röst, så kan jag åtminstone trösta mig med dessa rader, som är skrivna med din ömma kärlek.
Jag var inte utomhus en enda gång, innan vi kom hit. I dag mår jag lite bättre. Jag är inte längre hes, och hostan är inte lika illa som tidigare.

Dagen i dag var solig och kall, och jag träffade de sedvanliga myndighetspersonerna med Aleksejev* i spetsen. Han ser verkligen kry ut, och hans ansikte har ett lugnare uttryck än jag har sett på länge. Vi hade ett bra samtal, som varade omkring en halvtimme.

Efteråt städade jag un­dan på mitt rum och fick ditt telegram, i vilket du berättade att Olga och den lille har fått mässling.

Nyheten kom helt oväntat, i synnerhet eftersom gossen för kort tid sedan i ett ­telegram berättade att allt var bra. Hur som helst är det hela mycket påfrestande och störande för dig, min kära.

Du kanske skulle sluta att umgås med så många människor. Du har i alla fall ett gott skäl, nämligen rädslan för att föra sjukdomen vidare till din familj.

I 1:a och 2:a kadettkåren ökar antalet fall av mässling stadigt. Vid middagen talade jag med de utländska generalerna här. De blev så ledsna av denna nyhet.

Här i huset är det tyst, inga ljud, inga entusiastiska rop. Jag föreställer mig att jag ser min son ligga och sova bland alla sina små saker, fotografierna och alla de andra saker och ting som pinsamt välordnade står i hans rum och i rummet med det runda fönstret.

Nog om det! För å andra sidan är det tur att han inte kom hit och var tillsammans med mig nu, så att han skulle ligga sjuk här i det lilla sovrummet!

Måtte Gud låta mässlingen gå över utan komplikationer. Men det hade varit så mycket bättre om alla barnen blev sjuka på samma gång.

Jag saknar verkligen att lägga patiens en halvtimme varje kväll. Jag tänker börja spela domino igen på min fritid, har jag bestämt.

Tystnaden här gör mig deprimerad, när jag inte arbetar. Gamle Ivanov var vänlig och charmerande, när vi åt middag. På andra sidan om mig hade jag den brittiske generalmajoren H. Williams, som gläds åt att ha träffat så många av sina landsmän den senaste tiden.

Du skriver att jag ska vara fast och visa ledarskap. Du har helt rätt, och jag kan försäkra dig att jag inte glömmer det.

Men det är inte heller nödvändigt att gå omkring och snäsa av människor till höger och vänster i ny och nedan. En stillsam, men syrlig kommentar eller respons räcker ofta för att sätta en person på plats.

Nå, min kära. Det är sent nu och dags att säga godnatt. Må Herren välsigna dig med en god sömn.

Generalstaben, 24/2 1917

Min kära älskade Sunny

Jag tackar dig av hela mitt hjärta för ditt söta brev. Ja, då har vi tre barn som är sjuka i mässling. Försök se till att Maria och Anastasia också får det. Det är betydligt enklare, både för dem och för dig. Det går knappt att föreställa sig att allt detta har hänt sedan jag reste hemifrån för endast två dagar sedan.

Serej Petrovitj är angelägen att få veta hur sjukdomen utvecklas. Han anser att barnen, när de har tillfrisknat, behöver ett luftombyte.

VIDEO – De sista bilderna av tsarfamiljen:

Det gäller i synnerhet Aleksej, och Pe­t­ro­vitj anser att vi bör ge oss av kort efter påsk. Jag frågade om han visste något bra ställe, och han rekommenderade Krim.

Det är verkligen ett gott råd, och en sådan lösning skulle ge dig goda möjligheter att vila ut ordentligt. Vi måste komma ihåg att få rummen i palatset i Tsarskoje* desinficerade. Du skulle nog inte tycka om att resa till Peterhof. Var kan vi i så fall bo? Allt detta ska vi fundera på i lugn och ro vid min hemkomst, som jag hoppas är nära förestående.

Min hjärna kan vila här. Här finns inga ministrar, inga besvärliga frågor som jag måste grubbla på.

Det är bra för mig, om än endast för min hjärna. Mitt hjärta lider av att vara borta från dig. Jag avskyr separationer, i synnerhet i denna tid.
Men jag ska inte stanna kvar här särskilt länge till. Jag ska bara organisera saker och ting så bra som jag kan här, och sedan har jag gjort min plikt.

Generalstaben, 26 februari 1917

Min älskling

Hjärtligt tack för ditt trevliga brev. Detta kommer att bli det sista jag skriver till dig. Så lycklig jag är vid tanken på att vi ska träffas igen om bara två dagar. Men jag har mycket att göra, så mitt brev blir väldigt kort.

Efter gårdagens nyheter från staden* såg jag många skrämda miner här. Lyckligtvis är Aleksejev väldigt lugn. Han anser emellertid att det behöver anställas en energisk man, som kan hjälpa ministrarna att få styr på problemen med förnödenheter, järnvägar, kol och så vidare. Det stämmer givetvis.

Gud välsigne dig, min kära Sunny. Jag skickar många pussar till dig och barnen.
Hälsa dem.

Din för evigt,
Nicky

Epilog

Precis som Nikolaj II hade förutsagt blev brevet till hustrun hans sista. På vägen till Petrograd omdirigerades tsarens tåg av rebelliska styrkor, som tvingade ho­nom att abdikera. Tsaren, hans hustru och deras barn fängslades, och den 17 juli 1918 dödades de av bolsjevikerna.