Ryssland kan tacka sina svaga grannar för landets enorma storlek. Riket växte fram ur Moskva som blev centrum för ett storfurstendöme år 1325. Men staten var ännu inte någon stormakt eftersom storfursten, i likhet med Östeuropas övriga härskare, lydde under mongolerna.
År 1480 var det asiatiska ryttarfolket försvagat och moskoviterna kunde frigöra sig. Under Ivan III intog man flera ryska grannstater som var splittrade av interna strider.
År 1547 kröntes Ivan den förskräcklige till tsar, kejsare över alla ryssar. Under hans regeringstid expanderade riket snabbt österut. Man lade tatarstater utan stark organisation under sig, och vägen låg öppen för en expansion in i Sibirien. Omkring hundra år senare hade de ryska kolonisatörerna nått ända fram till Stilla havet.
Riket växte i omgångar
I väster lamslogs den gamla rivalen Polen av politisk instabilitet runt år 1700. Sverige hade inte tillräckligt med resurser för att ta upp striden mot sin granne i öster. De båda rikenas stormaktstid var snart förbi och under de följande 100 åren blev Finland, Baltikum och det mesta av Polen ryskt.
Samtidigt vände tsarerna blickarna mot det försvagade Osmanska riket i söder. Krim erövrades 1783 och Kaukasus på 1800-talet – då Ryssland även uppslukade smårikena i Centralasien.