Två gånger om året – på våren och på hösten – kan ryssarna uppleva rasputitsa, då regn och snö förvandlar marken och alla icke asfalterade vägar till rena lervällingen. Rasputitsa beror på att den lerhaltiga jorden i Ryssland, Ukraina och Belarus inte kan leda bort vattnet, vilket ställer till besvär för befolkningen.
Historiskt sett har leran emellertid varit en av ryssarnas bästa allierade. Flera gånger i historien har det ryska lerhelvetet – skämtsamt kallat general Lera – nämligen räddat det mäktiga riket från att ockuperas av invaderande arméer.
Redan på 1200-talet räddade leran staden Novgorod från en mongolisk armé, som gav upp försöken att forcera det klibbiga underlaget. Även Napoleons armé insåg 1812 att de leriga ryska vägarna gjorde en invasion i det närmaste omöjlig.
”Fukten som följde med snön och isen gjorde bara kölden ännu mer genomträngande, medan det var nästan omöjligt att dra kanonerna genom den halvfrusna leran”, skrev den franske historikern Adolphe Thiers.
Under andra världskriget hade tyskarnas fordon oerhört svårt att forcera den ryska lervällingen.
Vägarna blev kanaler av lervälling
Omkring 130 år senare gjorde Hitlers styrkor samma erfarenheter på östfronten, när general Lera försinkade den tyska offensiven 1941–42 med flera månader – och förmodligen räddade Moskva.
”Vägarna förvandlades snabbt till kanaler av bottenlös lera, längs vilka våra fordon kunde röra sig endast i snigelfart och med stor påfrestning på motorerna”, konstaterade den tyske generalen Heinz Guderian.
Den lera som vid flera tillfällen har räddat Ryssland kan dock visa sig bli ett problem för ryssarna själva. Experter bedömer nämligen att general Lera potentiellt kan sätta käppar i hjulet för ryska pansarstyrkor i samband med invasionen av Ukraina.