Uttal på liv och död
När nederländska motståndsmän skulle avslöja tyska spioner under andra världskriget bad de misstänkta personer att uttala namnet på orten Scheveningen. På nederländska uttalas första stavelsen som ”skheh”, på tyska uttalas den ”sheh”.
Under kriget i Ukraina utspelar sig liknande scener.
Stöter ukrainska soldater på någon som de misstänker för att vara rysk soldat ber de honom i regel uttala namnet på ett särskilt ukrainskt bröd, som heter ”paljanytsja”.
Paljanytsja är nämligen ett så kallat shibbolet – ett ord vars uttalsform är karakteristisk för ett språk, och som det är nästan omöjligt för utomstående att uttala.
På ukrainska uttalar man y:et i paljanytsja med ett svagt y-ljud, medan ryssar uttalar ett starkt i-ljud i den positionen. Ryssar och ukrainare uttalar med andra ord två olika ljud, vilket gör det lätt att avgöra om det är en ryss eller en ukrainare som talar.
Video: Särskilt ord avslöjar ryska soldater
Denna video visar en ukrainsk man som närmar sig okända soldater och ropar åt dem att säga ”paljanytsja” – namnet på ett särskilt ukrainskt bröd. Är soldaterna ryska kommer deras uttal att avslöja dem, eftersom de inte kan uttala ordet på korrekt ukrainska.
Särskilt ord avslöjar ryska soldater
Denna video visar en ukrainsk man som närmar sig okända soldater och ropar åt dem att säga ”paljanytsja” – namnet på ett särskilt ukrainskt bröd. Är soldaterna ryska kommer deras uttal att avslöja dem, eftersom de inte kan uttala ordet på korrekt ukrainska.
Varifrån kommer ukrainska och ryska?
Som nederländarna före dem har ukrainarna alltså förvandlat sitt språk till ett vapen i krigszonen.
Men vilka skillnader och likheter finns det egentligen mellan ryskan och ukrainskan?
För att besvara den frågan måste vi resa mer än tusen år bakåt i tiden.
På 800-talet var Ukrainas huvudstad Kiev centrum i Europas största stat, Kievriket – eller Kievrus.
Det enorma riket sträckte sig över det vi i dag känner som Ukraina, Belarus och nordvästra delen av dagens Ryssland.
Genom historien har de slaviska språken utvecklats till de östslaviska språken (ryska, ukrainska och belarusiska), västslaviska språken (polska, tjeckiska, slovakiska) och sydslaviska språken (bosniska, slovenska, serbiska, bulgariska, makedoniska och kroatiska).
Fornryska och fornnordiska
I Kievrus talade befolkningarna ursprungligen fornryska.
Under 1300- och 1400-talet splittrades det fornryska språket i de tre östslaviska språken ryska, ukrainska och belarusiska.
Utvecklingen av den östslaviska språkstammen kan jämföras med den fornnordiska. Under vikingatiden var fornnordiska ett gemensamt språk i Norden, och med tiden utvecklades det till danska, norska, svenska, färöiska och isländska.
De tre östslaviska språken – ryska, ukrainska och belarusiska – uppstod till följd av en delning av fornryskan för cirka 800 år sedan. Alla de tre östslaviska språken använder varsin version av det kyrilliska alfabetet. På bilden: Det tidiga, klassiska kyrilliska alfabetet.
Ukrainska förtrycktes i århundraden
De följande århundradena präglades Ukrainas historia av många omvälvningar och uppror.
I mitten av 1300-talet hamnade Ukraina under polsk och litauisk kontroll.
Från 1700-talet och fram till murens fall 1989 stod Ukraina under rysk och sovjetisk överhöghet – bortsett från ett par år mellan den ryska revolutionen 1917 och Sovjetunionens införlivande av Ukraina 1922, då Ukraina var en självständig stat.
Den siste ryske tsaren, Nikolaj II, var en av många ryska nationalister som vägrade att acceptera det ukrainska språket som något annat än en dålig rysk dialekt – som kallades ”lillryska”.
Det ukrainska språket drabbades hårt under det ryska styret. Flera ryska nationalister vägrade till och med att erkänna ukrainska som självständigt språk. De kallade det hånfullt för en rysk dialekt som de benämnde ”lillryska”.
Den ryske inrikesministern Pjotr Valuev sa 1863 att ”ett separat ukrainskt språk har aldrig existerat, existerar inte i dag och kommer aldrig någonsin att existera”.
Rysslands siste tsar, Nikolaj II, delade den åsikten. Vid ett tillfälle sa han: ”Det existerar inget ukrainskt språk, endast ordblinda bönder, som talar ”lillryska”.
Under 1900-talet började det ryska språket ta allt mer plats i den ukrainska sovjetstaten, bland annat eftersom Sovjetunionen gjorde ryska till huvudspråk inom utbildningssystemet.
Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 fick Ukraina sin självständighet, och ända sedan dess har man i landet aktivt arbetat på att befästa det ukrainska språkets officiella status i Ukraina – bland annat genom ett antal språklagar, som utan tvekan har fungerat som ett rött skynke för Rysslands president Putin, som anser att Ukraina (och därmed även ukrainskan) är en del av Ryssland.
Ukrainska soldater anropar okända soldater med namnet på ett ukrainskt bröd: Paljanytsja, som är ett runt vetebröd med ett halvcirkelformat snitt på ovansidan.
Det ukrainska språket är på frammarsch
Ryska och ukrainska är nära besläktade. Omkring 62 procent av de ukrainska orden är identiska (eller nästan identiska) med ryska ord. Det motsvarar ungefär likheterna mellan spanska och portugisiska.
Ryssar och ukrainare kan mycket väl förstå varandra, i synnerhet om de anstränger sig lite. Det är dock inte säkert att förståelsen är 100-procentig, ungefär som när en svensk person talar med en dansk.
I regel förstår ukrainarna ryska bättre än ryssarna förstår ukrainska. Det beror på att man i Ukraina har varit van vid att höra ryska pratas på gator och torg under perioderna under rysk och sovjetisk överhöghet.
I Ukraina i dag råder i hög grad en tvåspråkighet. Många talar både ryska och ukrainska, och i östra Ukraina talas det fortfarande huvudsakligen ryska.
En nationell enkätundersökning i mars 2022 indikerar dock att ukrainska är på väg att tränga ut ryskan i bakgrunden.
De senaste tio åren har andelen rysktalande ukrainare minskat från 42 till 20 procent.
Samtidigt har andelen som betecknar ukrainska som sitt modersmål ökat från 57 procent år 2012 till 76 procent 2022.