Tjetjenien – från Rysslands huvudvärk till Putins nickedocka

Tjetjenerna är ett av minst 40 olika folkslag i Kaukasus, som omfattar mer än 20 miljoner människor.

De etniska minoriteterna i Kaukasus har varit underkastade makter såsom Bysantinska riket, Mongoliet, Persien, Osmanska riket och senast alltså Ryssland.

Rysslands dominans över Kaukasus går ända tillbaka till 1760-talet, då den ryska kejsarinnan Katarina II utvidgade det ryska riket genom omfattande erövringar.

Planen var att Nordkaukasus, däribland Tjetjenien, skulle införlivas i Ryssland, men de muslimska folkslagen i regionen motsatte sig ryssarnas invasion.

Det blev startskottet till kaukasiska kriget, som pågick från 1817 till 1864.

På ena sidan stod de mäktiga ryska tsarerna med en gigantisk armé i ryggen. På andra sidan stod det fattiga tjetjenska folket under ledning av imamen Sjamil.

Den tjetjenska rebellarmén besegrades slutgiltigt 1859, och efter det lydde Tjetjenien officiellt under rysk överhöghet.

Ledarna för folken i Nordkaukasus – där Tjetjenien ingår – tog den nye kommunistiske ledaren på orden och utropade den 11 maj 1918 Nordkaukasus som en självständig stat.

Självständigheten blev dock kortlivad. Lenin ville inte att Nordkaukasus skulle ha fullständig autonomi, så 1919 satte han in Röda armén i regionen.

Tre år senare, 1922, införlivades alla de kaukasiska staterna i den nyetablerade Sovjetunionen.

Tjetjenien fick status som autonomt område, och 1934 slogs den nya regionen ihop med grannområdet, där folket ingusjierna lever.

Området fick 1936 beteckningen Tjetjeno-ingusjiska autonoma republiken.

Det var dock fortfarande ryssarna som bestämde, och regionens så kallade autonomi var inte värd någonting i realiteten.

Därför fortsatte tjetjenska rebeller att kämpa för självständighet under 1930-talet och början av 1940-talet.

Sovjetunionens ledare, Josef Stalin, fick 1944 nog av den obstinata muslimska minoritetsgruppen.

Han skrotade republiken och deporterade befolkningen, som bestod av 400 000 tjetjener och 90 000 ingusjier, till Centralasien.

Antalet dödsoffer är okänt, men omkring 40 procent av de deporterade tros ha omkommit – många av dem dog under själva resan i ouppvärmda godsvagnar.

Sovjetregeringen förklarade att deporteringen berodde på att tjetjenerna var förrädare och samarbetade med tyskarna i det pågående världskriget.

Det verkliga skälet var dock snarare att Josef Stalin ville bli av med den muslimska minoriteten, som åsamkade honom och regimen besvär.

Efter Stalins död 1953 bad Sovjetunionen officiellt om ursäkt för deportationerna, och 1956 fick Tjetjenien status som autonom republik igen.

I slutet av 1950-talet hade de flesta tjetjener återvänt från exilen.

Deportationerna gjorde inte tjetjenernas hat mot ryssarna mindre, och de följande decennierna växte sig önskan om att lösgöra sig från den kommunistiska övermakten allt starkare.

Efter Sovjetunionens sammanbrott förklarade Tjetjenien sig självständigt, men det godtog inte den nye ryske presidenten Boris Jeltsin.

Tjetjenien hade status som autonom republik. Det innebar att landet till skillnad från tidigare sovjetstater som Georgien och Armenien inte kunde kräva sin frihet från Ryssland.

I den ryska lagen stod det klart och tydligt att Rysslands totalt 21 autonoma republiker lydde under Ryssland – trots att Sovjetunionen hörde till det förflutna.

Konflikten mellan utbrytarrepubliken och Ryssland eskalerade i början av 1990-talet, och 1994 rullade ryska stridsvagnar in i Tjetjenien.

De följande 20 månaderna försökte ryssarna krossa det tjetjenska motståndet med en omfattande militär insats.

Inledningsvis lyckades de driva upp rebellerna i bergen, men efter hand kunde separatisterna pressa tillbaka den ryska armén.

Parterna enades 1996 om en vapenvila, vilket i praktiken innebar att Tjetjenien blev självständigt.

Det var inget som tilltalade Vladimir Putin, så när han 1999 kom till makten inledde han det andra tjetjenska kriget.

Officiellt slutade kriget omkring 2002 med en rysk seger.

De tjetjenska myndigheterna uppgav 2005 att de officiella förlusterna i de båda krigen uppgick till 160 000 civila.

Stridshandlingarna mellan tjetjenerna och ryssarna upphörde dock inte med krigets slut.

Under 00-talet stod radikaliserade tjetjenska rebellgrupper bakom ett antal blodiga terrordåd.

I oktober 2002 tog tjetjenska separatister mer än 800 personer som gisslan i en teater i Moskva. Samtliga 40 gisslantagarna dödades av ryska specialstyrkor och 130 personer i gisslan dog efter att ha inhalerat en gas som specialstyrkorna pumpade in i teatern i samband med fritagningen.

Två år senare tog tjetjenska terrorister 1 300 barn, lärare och föräldrar som gisslan på en skola i Beslan. Totalt 344 personer miste livet, mer än hälften av dem var barn.

I dag styrs Tjetjenien av Vladimir Putins handplockade bödel, diktatorn Ramzan Kadyrov.

Han blev president för delrepubliken 2007 och tog över posten efter sin far, Ahmed Kadyrov, som 2004 dödades i ett bombattentat i den tjetjenska huvudstaden Groznyj.

Sonen var de facto president från 2004, men kunde formellt kalla sig president först 2007, eftersom han enligt tjetjensk lag skulle ha fyllt 30 för att kunna inneha posten.

Det råder ingen tvekan om var Ramzan Kadyrovs lojalitet ligger.

Det blev tydligt senast när Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022.

Dagen därpå arrangerade Kadyrov en stor militärparad utanför presidentpalatset i Groznyj (se video).

Iförd dyra designerkängor av märket Prada och ett stort helskägg förkunnade Kadyrov att ”tjetjenska krigare kommer att erövra de hetaste konflikthärdarna i Ukraina”.

Han rekommenderade även Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att ge upp.

Med Ramzan Kadyrov vid makten kan Putin vara säker på att tjetjenernas strävan efter självständighet inte resulterar i ett tredje krig.

Kadyrov är nämligen känd för sin brutalitet, och han skyr inga medel för att krossa sina – och därmed Putins – fiender.

USA införde år 2017 ekonomiska sanktioner mot Ramzan Kadyrov.

Anledningen var enligt det amerikanska finansdepartementet att Tjetjeniens ledare är ansvarig för mord, försvinnanden, tortyr och maktmissbruk.