Nieznani/Wikimedia Commons
Polska soldater, polsk-ryska kriget

Polsk-ryska kriget: Polen fick Ryssland på knä

Efter första världskrigets slut såg Polen ett gyllene tillfälle. Ett snabbt erövringskrig skulle göra nationen större på bekostnad av ärkefienden Ryssland.

Vid första världskrigets slut 1918 gick flera av Europas imperier på knäna. Tyskland och Österrike-Ungern höll på att lösas upp, medan ett inbördeskrig mellan bolsjeviker och tsartrogna rasade i Ryssland.

De försvagade grannarna fick Polens stabschef Józef Piłsudski att se en möjlighet att återskapa den polsk-litauiska unionen, som på 1600-talet täckte ett cirka en miljon kvadratkilometer stort område i tyska Preussen, Litauen, Belarus, Ukraina och Ryssland.

För att kunna förverkliga drömmen allierade Piłsudski sig med den ukrainske ledaren Symon Vasiljevitj Petljura. I april 1920 trängde en polsk-ukrainsk armé in i Ukraina. Målet var den gamla unionsgränsen nära staden Vjasma – endast tjugo mil från Moskva.

Polen skulle skövlas

Bolsjevikerna skickade ut en armé för att möta hotet. För deras ledare Vladimir Lenin var kriget mot Polen en del av en större kamp – om bolsjevikerna i Ryssland skars av från sina bröder i Tyskland, skulle det enligt Lenin grusa möjligheterna för en kommunistisk världsrevolution.

Enligt Lenin skulle Röda armén ”krossa muren som skilde Ryssland från det revolutionära Tyskland”. Denna mur var Polen.

Men de ryska styrkorna var dåligt utrustade och försvagade av inbördeskriget, och den ryska fronten bröt snabbt samman. I maj 1920 kunde den polsk-ukrainska armén därför marschera in i Kiev.

Polska soldater, polsk-ryska kriget, erövring av Kiev

Kiev föll till polackerna i maj 1920, kort efter att den polska armén brutit igenom de ryska linjerna.

© Wikimedia Commons

Seger krävde lik

I desperation utfärdade den ryske överbefälhavaren, general Michail Tuchatjevskij, en proklamation till styrkorna:

”Den stora revolutionens öde avgörs i väst. Vägen till det stora kriget (världsrevolutionen, red.) går över polska lik!”

Tuchatjevskij fick strax därefter förstärkningar, och i augusti 1920 pressade han tillbaka polackerna in i Polen.

I närheten av Warszawa fick polackerna dock övertaget igen och drev ryssarna på flykt. När polackerna hösten 1920 var på frammarsch bad Ryssland om en vapenvila.

Under en internationell fredskonferens året därpå drogs en ny gräns mellan de stridslystna grannarna. Gränsen bestod fram till andra världskriget.